Många är sjukskrivna i onödan

För att rehabiliteringen av sjukskrivna ska fungera för alla så måste kostnaderna betalas av arbetsgivarna genom socialförsäkringen. Idag faller ansvaret mellan arbetsgivarna och försäkringskassan och det leder till onödiga sjukskrivningar.

Sedan den 1 juli 2007 har arbetsgivare inte längre ansvar att genomföra en rehabiliteringsutredning för en anställd som blir sjukskriven, det ska istället Försäkringskassan göra. Arbetsgivaren ska dock bistå Försäkringskassan med information och har fortfarande enligt lag ett omfattande ansvar för att anpassa arbetet och på andra sätt skapa förutsättningar för alla sina anställda att kunna arbeta. Arbetsgivaren har ansvar för arbetslivsinriktad rehabilitering.
Det är dock väl känt att arbetsgivare i mycket stor utsträckning undslipper sitt ansvar. Det finns inga sanktioner att rikta mot arbetsgivare som inte uppfyller sitt rehabiliteringsansvar.
Oklarheter präglar hela rehabiliteringsprocessen, inte minst när det gäller vem som ska betala för rehabiliteringen. Arbetsgivaren har formellt ansvar för att bekosta rehabiliteringsåtgärder som är möjliga inom eller nära den egna verksamheten, det kan då röra sig om exempelvis arbetsträning eller arbetsplatsanpassning. Samtidigt har Försäkringskassans resurser som arbetsgivare kan få del av. För en arbetsgivare blir det därmed logiskt att försöka få Försäkringskassan att betala. Detta konstaterades av Socialförsäkringsutredningen som presenterade sitt slutbetänkande i oktober 2006. Nu när Försäkringskassan har dragit ner på dessa resurser så finns risken att en del arbetsgivare inte tar sitt ansvar att betala för den anställdes rehabilitering.

Den stora gruppen långtidssjukskrivna på den svenska arbetsmarknaden vittnar om brister i rehabiliteringen av personer som drabbas av nedsatt arbetsförmåga. Enligt statistik från Försäkringskassan hade 42 procent av alla pågående sjukfall i juli 2008 pågått i ett år eller mer. I många fall är en lång sjukskrivning nödvändig men det finns också skäl att ana att långa sjukskrivningar många gånger hade kunnat undvikas.
Vi kan inte acceptera ett arbetsliv som sliter ut människor. Det förebyggande arbetsmiljöarbetet anser vi är oerhört viktigt. Men även med ett gott förebyggande arbetsmiljöarbete så är det oundvikligt att några människor kommer att bli sjukskrivna och därför är det nödvändigt att ett väl fungerande system för rehabilitering kommer på plats.
Alla arbetstagare, oavsett bransch eller arbetsgivarens ekonomiska styrka och välvilja, ska ha samma tillgång till rehabilitering när sådan behövs. Detta hör tätt samman med det som är den generella välfärdsmodellens grundplåt – att skapa oberoende för individen. En annan aspekt är att enskilda individer ska ha likhet inför lagen – och därmed lika rättigheter till rehabilitering.
Vi behöver ett system där alla arbetsgivare är försäkrade mot rehabiliteringskostnader. På så vis blir en stor och plötslig kostnad för rehabilitering av en anställd aldrig ett problem för arbetsgivaren att försöka undvika. Den lilla kostnad som en försäkring innebär torde vara att föredra för merparten av arbetsgivare. En statlig obligatorisk rehabiliteringsförsäkring inom ramen för socialförsäkringssystemet kan åstadkomma detta. Då är alla arbetsgivare med och betalar för rehabilitering. Risken sprids över ett stort kollektiv.

En sådan rehabiliteringsförsäkring bör vara knuten till Försäkringskassan, men den bör ha en egen organisation med personal som har goda kunskaper inom rehabiliteringsområdet. Rehabiliteringsförsäkringen ska finansieras med en del av arbetsgivaravgiften som öronmärks för ändamålet. En delfinansiering med skattemedel är också att föredra så att inte arbetslösa med rehabiliteringsbehov ställs utanför försäkringen. All rehabilitering som syftar till ett återskapande av arbetsförmåga bör ingå i försäkringen. Då kan samhället garantera att rätten till rehabilitering vid nedsatt arbetsförmåga omfattar alla. Bara så kan likhet inför lagen och lika rätt till rehabilitering åstadkommas.

Till en sådan försäkring bör en obligatorisk företagshälsovård stå tätt kopplad. En sådan ska inriktas på att vara en naturlig del av det förebyggande arbetsmiljöarbetet såväl som rehabiliteringsarbetet. Företagshälsovården bör vara reglerad i kollektivavtal.
Hela samhället skulle tjäna på en obligatorisk företagshälsovård och en statlig obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Framför allt skulle dessa åtgärder kunna sätta stopp för det lidande som idag drabbar människor i sjukskrivning som inte får någon som helst hjälp tillbaka till arbetslivet. Det skulle också förhindra att människor i yrkesaktiv ålder försvinner från arbetsmarknaden, därmed skulle en ökad sysselsättning kunna nås.

Frederick Axewill, Per Lilja
Handelsanställdas förbund i Örebro län