Vill stå i frontlinjen

Spridning av kultur på internet är en het fråga. Författaren Unni Drougge ställer sig tveklöst på piraternas sida. Där andra ser förlorade intäkter, söker hon nya vägar för kulturen.

Hur kom det sig att du blev engagerad i frågor om fildelning och upphovsrätt?
– Jag har alltid varit misstänksam mot upphovsmän som ojat sig över att de inte får betalt. Jag har också blivit inspirerad av mina barn som är musiker. Tack vare MySpace har de fått spelningar runt om i världen och kan nu leva på sin musik.
Kan du förstå de författare och musiker som är oroliga över sin försörjning?
– Det finns ingen anledning att vara det. En nedladdad skiva eller ljudbok innebär inte automatiskt ett hål i plånboken. Dessutom är frågan mycket större än så. Är det något man ska rikta sitt missnöje mot så är det bokbranschens utveckling de senaste 10-15 åren. De dominerande förlagen satsar bara på säkra kort och det har inneburit en enorm likriktning. Bonniers gallrar ut författare som inte är tillräckligt lönsamma. Jag undrar varför inte fler har protesterat mot det här tidigare. Men hela debatten har kommit att handla om att fildelare är tjuvar, vilket är väldigt sorgligt.
Du lade ut din förra bok, Boven i mitt drama kallas kärlek, på The Pirate Bay för gratis nedladdning. Varför?
– Det var en protest mot den bakåtsträvande upphovsrättslobbyn som gnäller om att kulturen blöder. Det gör den inte alls. Jag ville också bevisa att jag inte skulle förlora på det. Genom frivilliga donationer fick jag in mer pengar än vad jag skulle ha fått i förskott för en nyskriven bok.
Men skulle det här fungera i större skala, tror du, och för folk som inte redan är kända?
– Det är klart att det här var ett jippobetonat projekt som fick draghjälp av att The Pirate Bay gjorde reklam för mig samtidigt som jag skrev om det på Newsmill. Men jag tycker ändå jag visade att det finns en betalningsvilja. Jag vill inte heller utesluta den gamla modellen, att sprida böcker via förlag, men de olika sätten kunde komplettera varandra bättre.
Du sympatiserar med Piratpartiet, vad är det som tilltalar dig hos dem?
– De koncentrerar sig på den centrala frågan om internet. De andra partierna vill mest förbjuda det som håller på att växa fram. Jag upplever också att det i Piratpartiet med omkrets finns en gräsrotsanda, rörelsen har ännu inte blivit korrupt.
Nu skriver du en bok med titeln Kroppens Befrielsefront som dina läsare får avsluta på din blogg. Vad vill du med det här projektet?
– Det är en hyllning till den deltagarkultur som finns på internet. Bidragen som har kommit in är riktigt bra. Jag fungerar som en regissör och det hela har utvecklats till ett kreativt pussel. Men projektet är också en del i en långsiktig strategi där jag testar olika affärsmodeller för hur kreatörer kan livnära sig. Jag kommer att redovisa öppet hur det går, och det kommer fler projekt framöver.
På vilka villkor deltar medförfattarna?
– Än så länge medverkar alla ideellt. Självklart ska vi göra en schyst fördelning om boken går med vinst. Jag är så trött på den här diskussionen om pengar. Alla medverkar för att de tycker det är roligt. Det här är ju skribenter som inte publicerats tidigare, det är som en talangjakt.
Vad är det som driver dig att göra de här projekten?
– Det är ju spännande att stå i frontlinjen! Men framför allt känner jag mig glad över att få vara en del av den här medborgarrörelsen och forma något nytt. Vi befinner oss i en brytpunkt där vi håller på att uppnå ett slags direktdemokrati, som samtidigt är på väg att tas ifrån oss. Det är bedrövligt att den frågan ska skymmas av upphovsrättsgnäll.
Kunde du tro för tio år sedan att du skulle gå i spetsen för ett fritt internet?
– Nej, jag kunde inte tänka mig att jag skulle må så här bra och engagera mig i detta. Jag har mått helvete innan, men nu gör jag något som känns meningsfullt och spännande.

Karin Råghall


Fakta Unni Drougge
Aktuell: Med stafettromanen Kroppens Befrielsefront
Gör: Författare, bloggare, debattör
Bor: På Söder i Stockholm
Ålder: 53
Bakgrund: Debuterade 1994 som författare, senaste boken var Boven i mitt drama kallas kärlek (2007).