”Vad är det för fel på män?”

Rebaz Ismail är människan, mannen, kurden som kämpar för jämställdhet.
– Allt jag inte kunde säga i Irak vill jag säga nu.
Den 22 februari trotsade sju män SMHI:s vädervarningar och tog sig genom snö och storm till Harrys pub i Örebro för att bilda föreningen Män för jämställdhet. Rebaz Ismail är föreningens ordförande.

Varför behövs en ny förening?
– Snart är det den 8 mars. I år är det hundra år sedan 8 mars blev en internationell kvinno-dag. Vad har hänt sedan dess? Om vi frågar människor här i Sverige svarar nog många att en del har hänt, men inte tillräckligt. I Mellanöstern har ännu mindre hänt. Alla krafter behövs för att åstadkomma förändring.
Varför behövs det en särskild förening med män? Kan inte ni jobba tillsammans med kvinnorna?
– Vi vill samarbeta med andra föreningar. Men vi vill betona mäns ansvar. Enligt statistiken svarar män för 85 procent av allt våld mot kvinnor. Vi måste diskutera vad det beror på. Vad är det för fel på män? För 60 år sedan kämpade kvinnorörelsen för samma lön för samma arbete. Fortfarande idag har kvinnor sämre betalt än män för samma arbete. Jag tror att män måste arbeta aktivt för att lämna ifrån sig makten för att det ska bli jämställt.
Hur kommer det sig att du har blivit så engagerad för jämställdhet?
– Engagemanget har jag fått med mig från min familj. Min pappa var engagerad i en rörelse i Irak för kvinnors rättigheter. Min syster kämpar fortfarande i en kvinnoorganisation i norra Irak. När jag föddes blev min mamma ensam med fem barn. Jag såg hur hon slet och jag såg vad hon klarade av. Det är för hennes skull och för det hon gjorde som jag kämpar.
Kallar du dig feminist?
– Nej…jag vet inte. Jag vill inte kategorisera folk i olika grupper. Jag tycker att det räcker med att säga att jag kämpar för mänskligheten.
Du är född i Irak, men hur hamnade du i Sverige?
– Jag lämnade hemstaden 1982 för att studera i det som då var Sovjetunionen. När Sovjet föll samman blev jag uppmanad att lämna landet eller skaffa mig ett irakiskt pass. Något pass kunde jag inte få eftersom jag arbetat mot Saddam Hussein och lämnat landet under falsk identitet. Jag fick fly vidare och hamnade i Sverige.
Du som är kurd, hur ser du på bilden i svenska medier av den kurdiska kulturen som en hederskultur och den kurdiske mannen som en potentiell mördare?
– Det är hemskt att hela gruppen kurder, eller till och med hela gruppen invandrare, får betala priset för vad några våldsverkare gör. Efter mordet på Fadime kom min dotter hem en dag och frågade: Pappa, kommer du också att mörda mig när jag blir stor. Det säger de på tv.
Som i vilken kultur som helst så finns det våldsverkare bland kurderna, men det finns också sådana som kämpar för mänskligheten . Jag tycker att man försöker gömma ett stort problem i ett litet. Våld mot kvinnor förekommer i alla kulturer inte bara i den kurdiska.
Hur gör du för att leva jämställt privat?
– Man brukar säga att många skilsmässor beror på vad som händer hemma i köket. Alltså, vem är det som städar, diskar och lagar mat. För mig är det en naturlig del av livet att göra alla de sakerna. Jag levde ensam länge innan jag gifte mig och då gjorde jag allt det där själv. Jag försöker också vara en bra förebild för mina två döttrar och min son.
Vad gör du annars då, när du inte är ordförande i föreningen Män för jämställdhet.
– Förutom att jag jobbar som handledare på kommunens boende för ensamkommande flyktingbarn, är jag god man för fem barn och aktiv i SKTF. Jag brukar säga att jag har 30 barn. 22 på boendet, fem som jag är god man för och så mina tre egna.
Det låter som att du aldrig är ledig.
– Jag vill engagera mig. Jag vill göra allt det jag inte kunde göra i diktaturen i Irak. Här i Sverige är allt redan färdigt. Svenska ungdomar behöver inte kämpa och därför är intresset för politik så svalt. Men för oss från Irak har kampen kostat tusenstals människors liv och då vill jag ta vara på friheten att få säga och tycka det jag vill.
Men något annat måste du väl göra?
– Ja. Jag är med barnen. Vi åker och badar. Och så spelar jag bowling med min son. Det gillar han.
Vad är du stolt över?
– Min familj, mina barn. Jag har levt ensam i mer än hälften av mitt vuxna liv. Därför blir jag så glad varje morgon jag vaknar och är omgiven av min familj.
Vad är det viktigaste du har gjort?
– Det är att jag har satsat så många år på att kämpa mot Saddam Hussein.

Ulrika Lindahl