Rör inte alunskiffern

Nu våras det snart efter den mest snörika vintern i mannaminne. Vi kommer att få se markerna i Latorp och andra byar på kilsbergskanten målas först i blått av blåsippor, sedan i vitt av vitsippor och gult av gullvivor och smörbollar.
Tyvärr våras det också för kärnkraft i världen, vilket på sikt är ett hot mot våra ljuvliga blomsterängar i Latorp med flera platser i Örebrotrakten. Hur kan det komma sig ?
Jo, gruvnäringen och kärnkraftindustrin har upptäckt att uran, som är bränslet i en reaktor, är en ändlig tillgång och att de mest högvärdiga malmerna håller på att ta slut precis som oljan. Då stiger priset och då ser man sig om efter de lågvärdiga malmförekomsterna, som plötsligt blir lönsamma att bryta. Utländska gruvföretag är kvicka att söka tillstånd för prospektering och provbrytning, vilket är förspel till uranbrytning, och svenska myndigheter ger tillstånd.

I Sverige finns det uranhaltig alunskiffer på flera platser bland annat i jämtländska Oviken, i Östergötland och Närke. Här är det främst i Latorp och området mellan Kvarntorp och Askers kyrka, som är intressant, men uranhalten är som sagt låg. Om man gräver upp ett ton alunskiffer får man 250 gram natururan. Dessa 250 gram innehåller 0,7 procent klyvbart uran, det vill säga 175 gram är användbart som bränsle i en kärnreaktor. Våra tio kärnreaktorer, som nu föreslås bli ersatta av nya, kräver 1 400 – 1 800 ton natur-uran per år.
Det kan bli rejäla diken och jätteberg med gruvavfall i våra fagraste bygder i Närke.
Här har brutits alunskiffer förut och i Sköllersta vet man vilken miljöförstöring det inneburit i kvarntorpsområdet och vilka hälsorisker det för med sig. Kanske det är dags att tända vårdkasar på höga berg, det finns ju ett i Kvarntorp, och ringa i kyrkklockorna. Det gjorde man förr i världen för att varna varandra, då faror hotade.

Jag skulle önska att samtliga invånare i de berörda kommunerna protesterar mot den hotande uranbrytningen, och att de stöder sina politiker i att lägga in sitt veto så länge detta finns.
Kan man tro att intresse för detta finns i Örebro kommun också ?

Ingevi Fall, Örebro