Om betygshets och ventilation

Betyg säger ingenting om vilka talanger som kommer att växa fram hos elever, bara de får en chans. Det minns Ingemar Berglund varje gång han åker förbi Svampen.

Varje gång jag passerar Svampen tittar jag upp mot fyra små hål på ”skaftet”. De väcker en del minnen hos mig.
Då Svampen byggdes var jag nybliven ingenjör och hade fått jobb på Svenska Fläktfabriken som offert- och anläggningsingenjör. En dag ringde chefen för Vattenverket i Örebro, han berättade att man beslutat anta vår offert gällande ventilationsanläggningen i Svampen och han ville träffa mig på eftermiddagen för genomgång av arbetet. Vi hade träffats tidigare, men det visste inte han.

Jag slutade folkskolan efter åttan, det var vanligast på 40-talet. Min karriär började som springschas på Westlings bokhandel.
När jag några år senare satt och gjorde källskatteavdrag på skofabriken Oscarias lönekontor insåg jag att det kanske inte var min framtid och beslutade mig för att läsa vidare, som man brukar säga.
I Örebro fanns då ÖSTA, Örebro stads tekniska aftonskola, där man kunde läsa in den kompetens som krävdes för att få börja på Tekniska gymnasiet och läsa till ingenjör. På aftonskolan läste man fyra kvällar i veckan, fyra timmar per kväll i två år. Det var ganska tufft med 45 timmars arbetsvecka, som det var då, 16 timmar i skolan plus egna studier.
Det första vi 21 elever som började aftonskolan 1950 utsattes för var ett matematikprov. Det omdöme jag fick av läraren var att det var slöseri med allmänna medel att låta mig gå på skolan. Men jag tänkte att det går inte åt mer allmänna medel om jag går där än om jag slutar, så jag fortsatte. Efter en tid började elever hoppa av och nya tillkom. De nya eleverna hade i regel tagit realexamen men hade inte tillräckliga betyg för att komma in på ”Teknis”.

Efter två år var det tre av oss, som börjat aftonskolan tillsammans, som kom in på Teknis och efter ytterligare tre år var det bara jag som tog ingenjörsexamen. Jag anser inte själv att jag gjorde en bragd, det jag vill visa här är att det faktiskt kan vara svårt att bedöma och ställa prognoser om elever. Utan några som helst jämförelser i övrigt vill jag påminna om att Albert Einstein inte betraktades som särskilt framgångsrik i skolan.
För en tid sedan kunde vi i TV se och höra om John Gurdon, en av världens främsta cellforskare, som av sin lärare fick veta att det var löjeväckande att han ville bli forskare: ”kan han inte ta till sig enkla biologiska fakta kan han inte bli specialist”. Gurdon valde ändå att bli forskare och kullkastade senare dessa ”enkla biologiska fakta” och revolutionerade cellforskningen. Det är förutom Einstein och Gurdon många forskare, kulturpersonligheter med flera som vittnat om sina tillkortakommanden i skolan men som ändå blivit framgångsrika.
Det är märkligt hur Björklund och andra politiker med dårars envishet upprepar sina mantra om betyg i skolan. Christian Lundahl, forskare vid Pedagogiska institutionen, Uppsala universitet, och Anders Jönsson, forskare vid Centrum för proffessionsstudier, Malmö högskola, går i DN (25/5) till hårt angrepp mot regeringens ”fusk” i betygsfrågan.

De björklundska ”betygsutredningarna” utfördes av tjänstemän på departementet utifrån direktiv om hur de förslag som regeringen föreslagit skall genomföras, inte om de skall genomföras.
För att undvika populistiska utspel av politiker, sådana som blivit Björklunds signum, har tidigare genomförda betygsutredningar följt gammal god svensk utredningskultur och låtit expertgrupper och parlamentariska kommittéer skriva betänkanden som underlag för riksdagens beslut.
Forskarna tydliggör i sin artikel skillnaden mellan betyg och bedömning. Betyg är en bedömning av ett lärande som ägt rum och är att likna vid ett obduktionsprotokoll; ett slutomdöme. Bedömning för lärande liknar mer läkarens diagnoser och skall främja den framtida utvecklingen.

Förresten - de fyra hålen på Svampen är luftintag och jo - jag träffade chefen för Vattenverket vid Svampen den eftermiddagen och kunde berätta för honom vad han sagt till mig sju år tidigare då han var min lärare på aftonskolan. Jag har inte träffat honom senare så jag kunnat berätta att jag också blev lärare i matematik och rektor.
Om det var slöseri med allmänna medel att låta mig gå på aftonskolan kan jag inte avgöra, men jag är tacksam för att jag fick den möjligheten.

Ingemar Berglund
Örebro