"Mat ska få kosta. Maten är en värdefull resurs"tisdag 16 mar
Veckans ledare
Tillväxten måste ifrågasättas
Det är nödvändigt att länderna enas för att minska utsläppen av växthusgaser och det finns starka ekonomiska skäl att sätta in åtgärder snabbt. Ledarstick
Orimlig subvention
Debatt
Allt på topp – just nu
Örebronyheter
Eniga om kollektivavtal
Kalendarium
Viktigt med sommarjobb
Ingen färjestrejk i påsk
Turkiet förbjuder insemineringsresor
Rapporter
ETC Örebros nyhetsbrev
Missa inte våra uppdateringar! Prenumerera på ETC Örebros nyhetsbrev. Skriv in din epostadress nedan.
Det stora sammanbrottet
2008-10-31
Jag vet inte om du sett flitigt på TV, läst tidningar och lyssnat på radio de senaste veckorna. Jag TROR att du har gjort det för när världens ekonomier brakar samman så vill vi alla veta varför. Hur gick det till? Vem är ansvarig?
Men jag anar att du efter några dagar stängt av, det har inte funnits någon egentlig information att få av detta informationssamhälle mer än det patetiska svaret ”ingen VET när krisen är över, men…” eller ”marknaden väntar på…”.
Varför rasar börserna? Vet inte.
Varför sjunker kronan? Vet inte!
Varför kraschar Mexiko? Vet inte!
Varför sjunker inte räntan? VET INTE!
Alla svaren du fått har varit av välbetalda, välutbildade människor som egentligen bara sagt dig att de hoppas att allt snart ska vara över.
Den borgerliga nationalekonomins sammanbrott har skett framför oss, du har suttit på första parkett och det enda du fått höra från dessa ideologiska ekonomer är ”vet inte”.
Men varför har de fått säga detta ingenting, dag efter dag i våra medier? Nationalekonomins sammanbrott är i lika hög grad den ekonomiska journalistikens sammanbrott. För människor som okritiskt återberättat vad dessa ”experter” sagt i några decennier är nu lika okritiska när de ska förklara hur fel allt blev. Man deltar i en låtsasdiskussion, man ska vara ”ansvarsfull” och låter rena lögner om ”de svenska bankernas stabilitet” blandas med krispaket som är större än någon kunde drömma om.
Och ingenstans – ingen gång – diskuteras vem som får betala krisen. Man saluför på allvar påståenden från politiker om att ”skattebetalarna ska inte ta upp notan”, när det samtidigt är precis just det som skattebetalarna gör!
Tänk efter. Varför finns det bara en berättelse om krisen i våra stora medier? Varför är det samma icke-förklaringar överallt och samma nyllen som säger dem?
Det här är människor som tror att systemet fungerar, att det BORDE fungera och de tror det därför att det är det som betalar deras höga lön. Skillnaden mellan journalisten och den utfrågade ”experten” är bara på låtsas. De tycker samma sak.
Det största ansvaret för det journalistiska sammanbrottet inför krisen har tyvärr public service. Det finns fler systemkritiska utrop i de värsta affärstidningarna än i Rapport, Ekot eller Aktuellt. Det skrivs mer avslöjanden om de absurda affärerna på bloggar och internationella webbsidor, det publiceras mer hisnande, avslöjande fakta från statistikinstitut än vad som någonsin rapporteras i public service.
Varför? Vad är orsaken till det journalistiska misslyckandet hos public service? SVT och SR är lätta att manipulera för den som vill stoppa en obehaglig debatt. SVT gömmer sig bakom ”opartiskhet”, vilket innebär att man inte kan ta fram en ny åsikt utan att samtidigt försvara den gamla genom att låta dessa två ”olika åsikter” mötas.
Det låter ju enkelt men problemet är att makten har ingen anledning att ställa upp på att bli anklagad och utmanad i direktsändning.
Det enklaste sättet att stoppa en seriös diskussion för de ansvariga för miljardkrascherna är att de helt enkelt inte ställer upp.
Detta är sanningen: Anledningen till att du inte hör kritiska åsikter i public service är för att motståndarna vägrar. Och då vågar SVT och SR inget göra. Det blir ju inte ”opartiskt”.
Jag har själv blivit uppringd av både SVT och radio, gång på gång, dag efter dag de senaste veckorna och blivit inbjuden till debatter. Alla har ställts in då man inte kunde hitta någon opponent.
Nej, varför skulle Mats Odell ställa upp och svara på anklagelsen om att ha förstört miljarder av löntagarnas pengar i sin nyliberala nit? Varför skulle chefsekonomer som stött spekulationshärvorna vilja stå till svars för det de gjort?
De enda kritiska röster som smugits in har fått göra det på delfrågor. Stefan de Vylder kommenterar maktrelationen Syd/Nord utifrån finanskrisen (klokt). Agneta Stark tvingas möta en nyliberal tok som hävdar att allt är statens fel, för att få fram några vettiga påpekanden om att sans och måtta inte finns när man släpper spekulanter fria att styra långivning.
Sammantaget är det löjligt tyst kring vad krisen egentligen visar. Den oerhörda förstörelse av våra rikedomar, det enorma slöseri och krisskapande som en liten elit tjänat miljarder och åter miljarder på att skapa. För så är det. Någon har VUNNIT på vansinnet.
Hela spekulationskapitalismen bygger på några enkla saker.
1. Löntagarnas del av överskotten ska minska. Vinsterna ska gå till aktieägare och företag istället. Mest vinster ska gå till finansföretag. Allt detta har skett.
2. Offentliga sektorn ska pressas ner. Offentliga medel ska flyttats till börser och banker, där privata företag får ta hand om och ”placera” medlen. Detta har skett.
3. Priset för finanskraschen får du betala. Genom arbetslöshet, höjda räntor, minskade investeringar och fattigare offentlig sektor jorden runt. Detta sker nu.
Detta pyramidspel klarar public service inte av att ens diskutera, då självklart ingen ansvarig vill det. Istället sänder man lugnande lögner om att allt nog ordnar sig… Public service sviker sitt uppdrag och ersätter det med en ensidig journalistik som bygger på feghet. Säger man inget, så kan man ju inte bli anklagad för att ha fel. Men tystnaden är faktiskt en anklagelse i sig.
Det här är inte första gången. Jag minns 1990- talet, SVT gjorde ett stort ekonomiskt program, Svea ekonomi, där bland andra jag och Anne Wibble – dåvarande finansminister – möttes i en debatt inför skolungdomar om statskuld och offentlig sektor. Hela programmet stoppades sedan av SVT därför att Anne Wibble inte klarade diskussionen, hon kunde helt enkelt inte möta kritiken. SVT stoppade programmet för att det inte blev ”objektivt” för makten.
Det var patetiskt då och det är lika patetiskt att se Erik Fichtelius och andra stå i rutan i specialprogram och låtsas kritiskt bevaka ett sammanbrott för ekonomin. De gör inte sitt jobb.
När ännu fler banker har stödräddats, när arbetslösheten är tio procent och din reallön sänks så kan du vara säker på att de inte kommer att ta ansvar för att inget blev sagt när det fortfarande var poäng att säga det. Tidningsutgivarföreningen släpper nu ”oroande undersökningar” som visar att svenska ungdomar litar mest på bloggar.
Ja, gissa varför!
Johan Ehrenberg
PS1. Vad kostar krisen? Bank of England säger 22 200 miljarder kronor. Det är en summa som kunde betalat hela klimatkrisen vi står inför.
PS2. Andra medier, då? Men herregud, reklam-TV och lättradio… Vad tror du de får för reklamintäkter på att allvarligt kritisera kapitalismens grund?
Men jag anar att du efter några dagar stängt av, det har inte funnits någon egentlig information att få av detta informationssamhälle mer än det patetiska svaret ”ingen VET när krisen är över, men…” eller ”marknaden väntar på…”.
Varför rasar börserna? Vet inte.
Varför sjunker kronan? Vet inte!
Varför kraschar Mexiko? Vet inte!
Varför sjunker inte räntan? VET INTE!
Alla svaren du fått har varit av välbetalda, välutbildade människor som egentligen bara sagt dig att de hoppas att allt snart ska vara över.
Den borgerliga nationalekonomins sammanbrott har skett framför oss, du har suttit på första parkett och det enda du fått höra från dessa ideologiska ekonomer är ”vet inte”.
Men varför har de fått säga detta ingenting, dag efter dag i våra medier? Nationalekonomins sammanbrott är i lika hög grad den ekonomiska journalistikens sammanbrott. För människor som okritiskt återberättat vad dessa ”experter” sagt i några decennier är nu lika okritiska när de ska förklara hur fel allt blev. Man deltar i en låtsasdiskussion, man ska vara ”ansvarsfull” och låter rena lögner om ”de svenska bankernas stabilitet” blandas med krispaket som är större än någon kunde drömma om.
Och ingenstans – ingen gång – diskuteras vem som får betala krisen. Man saluför på allvar påståenden från politiker om att ”skattebetalarna ska inte ta upp notan”, när det samtidigt är precis just det som skattebetalarna gör!
Tänk efter. Varför finns det bara en berättelse om krisen i våra stora medier? Varför är det samma icke-förklaringar överallt och samma nyllen som säger dem?
Det här är människor som tror att systemet fungerar, att det BORDE fungera och de tror det därför att det är det som betalar deras höga lön. Skillnaden mellan journalisten och den utfrågade ”experten” är bara på låtsas. De tycker samma sak.
Det största ansvaret för det journalistiska sammanbrottet inför krisen har tyvärr public service. Det finns fler systemkritiska utrop i de värsta affärstidningarna än i Rapport, Ekot eller Aktuellt. Det skrivs mer avslöjanden om de absurda affärerna på bloggar och internationella webbsidor, det publiceras mer hisnande, avslöjande fakta från statistikinstitut än vad som någonsin rapporteras i public service.
Varför? Vad är orsaken till det journalistiska misslyckandet hos public service? SVT och SR är lätta att manipulera för den som vill stoppa en obehaglig debatt. SVT gömmer sig bakom ”opartiskhet”, vilket innebär att man inte kan ta fram en ny åsikt utan att samtidigt försvara den gamla genom att låta dessa två ”olika åsikter” mötas.
Det låter ju enkelt men problemet är att makten har ingen anledning att ställa upp på att bli anklagad och utmanad i direktsändning.
Det enklaste sättet att stoppa en seriös diskussion för de ansvariga för miljardkrascherna är att de helt enkelt inte ställer upp.
Detta är sanningen: Anledningen till att du inte hör kritiska åsikter i public service är för att motståndarna vägrar. Och då vågar SVT och SR inget göra. Det blir ju inte ”opartiskt”.
Jag har själv blivit uppringd av både SVT och radio, gång på gång, dag efter dag de senaste veckorna och blivit inbjuden till debatter. Alla har ställts in då man inte kunde hitta någon opponent.
Nej, varför skulle Mats Odell ställa upp och svara på anklagelsen om att ha förstört miljarder av löntagarnas pengar i sin nyliberala nit? Varför skulle chefsekonomer som stött spekulationshärvorna vilja stå till svars för det de gjort?
De enda kritiska röster som smugits in har fått göra det på delfrågor. Stefan de Vylder kommenterar maktrelationen Syd/Nord utifrån finanskrisen (klokt). Agneta Stark tvingas möta en nyliberal tok som hävdar att allt är statens fel, för att få fram några vettiga påpekanden om att sans och måtta inte finns när man släpper spekulanter fria att styra långivning.
Sammantaget är det löjligt tyst kring vad krisen egentligen visar. Den oerhörda förstörelse av våra rikedomar, det enorma slöseri och krisskapande som en liten elit tjänat miljarder och åter miljarder på att skapa. För så är det. Någon har VUNNIT på vansinnet.
Hela spekulationskapitalismen bygger på några enkla saker.
1. Löntagarnas del av överskotten ska minska. Vinsterna ska gå till aktieägare och företag istället. Mest vinster ska gå till finansföretag. Allt detta har skett.
2. Offentliga sektorn ska pressas ner. Offentliga medel ska flyttats till börser och banker, där privata företag får ta hand om och ”placera” medlen. Detta har skett.
3. Priset för finanskraschen får du betala. Genom arbetslöshet, höjda räntor, minskade investeringar och fattigare offentlig sektor jorden runt. Detta sker nu.
Detta pyramidspel klarar public service inte av att ens diskutera, då självklart ingen ansvarig vill det. Istället sänder man lugnande lögner om att allt nog ordnar sig… Public service sviker sitt uppdrag och ersätter det med en ensidig journalistik som bygger på feghet. Säger man inget, så kan man ju inte bli anklagad för att ha fel. Men tystnaden är faktiskt en anklagelse i sig.
Det här är inte första gången. Jag minns 1990- talet, SVT gjorde ett stort ekonomiskt program, Svea ekonomi, där bland andra jag och Anne Wibble – dåvarande finansminister – möttes i en debatt inför skolungdomar om statskuld och offentlig sektor. Hela programmet stoppades sedan av SVT därför att Anne Wibble inte klarade diskussionen, hon kunde helt enkelt inte möta kritiken. SVT stoppade programmet för att det inte blev ”objektivt” för makten.
Det var patetiskt då och det är lika patetiskt att se Erik Fichtelius och andra stå i rutan i specialprogram och låtsas kritiskt bevaka ett sammanbrott för ekonomin. De gör inte sitt jobb.
När ännu fler banker har stödräddats, när arbetslösheten är tio procent och din reallön sänks så kan du vara säker på att de inte kommer att ta ansvar för att inget blev sagt när det fortfarande var poäng att säga det. Tidningsutgivarföreningen släpper nu ”oroande undersökningar” som visar att svenska ungdomar litar mest på bloggar.
Ja, gissa varför!
Johan Ehrenberg
PS1. Vad kostar krisen? Bank of England säger 22 200 miljarder kronor. Det är en summa som kunde betalat hela klimatkrisen vi står inför.
PS2. Andra medier, då? Men herregud, reklam-TV och lättradio… Vad tror du de får för reklamintäkter på att allvarligt kritisera kapitalismens grund?
| 
| 
| 
| 
Fler artiklar i samma kategori
Johan Ehrenberg
12/03
Det är helt enkelt väldigt svårt att få bygga vindkraft i Sverige.
Johan Ehrenberg
05/03
Låt oss slippa biljetter när vi åker kollektivt.
Johan Ehrenberg
12/02
Man måste säga att offentlig sektor ska bli större.
Johan Ehrenberg
22/01
Röda korset är opålitligt.
Johan Ehrenberg
15/01
Maktens alla misstag är medveten politik.
Johan Ehrenberg
08/01
Det blev ju rekord i år igen. Längtan ligger bakom vår rusning till butikerna
Johan Ehrenberg
31/12
Samhällets skadliga slöseri med vår mänskliga kraft.
Johan Ehrenberg
23/12
Regeringens angrepp på sjuka kan – måste – bli vändpunkt.
Johan Ehrenberg
18/12
Längtan efter att begripa bara lite mer.
Mest lästa artiklar
Senaste blogglänkar
- Det var en gång en telefonväxel...
- Allianspolitiken är inte trovärdig
- Homofobisk lag har nu trätt i kraft i Litauen
- Sköterskor: Vi utför inte sexuella tjänster
- Dagens ETC om Vem bryr sig
Länkarna kommer från Twingly och ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Taggar
Stockholmsbloggarna
ETC:s Bloggportal
Ansök om att få vara med i denna lista via detta formulär. Om du vill rapportera en blogg med stötande innehåll så kan du skicka oss ett mejl.
ETC ansvarar inte för det som skrivs på dessa bloggar
Felet ligger i att ingen diskuterar hur pengar skapas och används, d.v.s det penningsystem som utgör basen för hur resten av ekonomin byggs upp. Förståelsen för penningsystemet förtrycks medvetet. Utan denna förståelse: hur pengar skapas, av vem , för vem, vilka egenskaper detta penningsystem har o.s.v kan inte annat än ytan diskuteras.
Ett resultat av ett skuldbaserat penningsystem drivet av ränta på ränta är att alltmer ansamlas till de i toppen som lever på ränta på ränta. I USA äger 1% av befolkningen 70% av rikedomen (ekonomiprofessor Michael Hudson). En utjämning och jämlik fördelning i ett sådant system är en omöjlighet (oavsett om man använder sig av vänstern “ta från de rika” modell eller högerns “rinna ner från de rika till de fattiga” modell). Detta då en utjämning skulle medföra att de fattiga med skulder skulle kunna betala av sina skulder och pengar därmed förintas genom betalningen. Om allt jämnades ut skulle det med andra ord inte finnas några pengar.
Räntan på räntan äter upp allt befintligt genom att den växer exponentiellt. Albert Einstein lär ha sagt att ränta på ränta är “den starkaste kraften i Universum”.
Och då bankerna bara skapar skulden (krediten=pengarna i detta system) men inte pengar till räntan på skulden så måste ännu fler skuldslavar skaffas för att nya pengar=skuld=krediter kan skapas för att betala räntan. Men dessa nya skulder har en ny ränta som det inte heller finns några pengar=skulder=krediter till som därvid måste skapas o.s.v
Till slut slukar dessa “pengar skapar pengar” (eller “skulder skapar skulder”) hela den reella ekonomin och det tar stopp då inga mer skuldslavar kan slängas in för att skapa räntan åt den lilla klicken på toppen.
Inbjudan till att delta i en diskussion om hur ett nytt demokratiskt penningsystem kan byggas upp.
http://blogg.aftonbladet.se/11316/perma/1001744/
31 oktober 2008, 11:54
Tänkte skicka ett brev till Riksbanken. Några kommentarer innan jag skickar? Brevet i något förkortad version:
Kära Riksbanken!
Ärende: Min verksamhet hotas av konkurs och jag vill be om ett räddningspaket.
Om verksamheten: Min verksamhet består i att hjälpa äldre människor att ta sig upp på morgonen, få i sig mat under dagen men också att bara sitta och prata en stund. Jag driver också en ekonomisk förening som jobbar med att sprida, tillgängligöra och lära ut Nonviolent Communication. Jag har också gjort en del civil olydnadsaktioner mot BAE Systems Bofors.
Verksamhetens betydelse: Som du säkert förstår är min verksamhet central för att vårt samhälle ska fungera – med fungera menar jag att individerna i det ska få sina behov mötta. Med behov menar jag: Stöd, gemenskap, frihet, fred, respekt, rättvisa, näring, meningsfullhet samt alla de andra grundläggande behoven.
Men som det ser ut just nu hotas jag alltså av konkurs vilket borde vara av största intresse för er eftersom det är jag och sådana som jag som är förutsättningen för att samhället överhuvudtaget ska existera. Och om jag förstått det rätt är det regering och riksbank som har det yttersta ansvaret för att upprätthålla stabiliteten i det finansiella systemet – vilken nu är hotad när sådana som jag hotas av finansiell kris.
Händelseförlopp: Orsaken till det nu stundande hotet om konkurs börjar två år tillbaka i tiden då jag blev av med mitt dåvarande arbete på Uppsala Universitet… etc etc
Ansökan: Summa 5 miljader SEK räntefritt… etc etc
Säkerhet: Mitt hjärta – som aldrig verka sluta bulta hur mycket lidande jag än tar in.
Tidsram: Jag vill ha lånet beviljat inom en vecka ifrån dagens datum. Jag betalar tillbaka så fort jag har 5 miljarder.
Många höstsoliga hälsningar
Cecilia Carlsson
1 november 2008, 22:52
Fantastiskt skrivet!
Många av de journalister som framträder både i radio och tv är ju öppet höger. Men i tv är de helt plötsligt opartiska!? Är det någon som faller för det? (tyvärr är det nog det!)
Jag känner mig totalt maktlös inför den rasering av Sverige som pågår och pågått i över 20 år nu. Under denna tid har jag inte funnit att det finns något jag kan göra för att stoppa eller åtminstone störa avvecklingen. Finns det något man kan göra egentligen om man är fattig och utan inflytande?
3 november 2008, 21:57
På trettitalet fick vi en ansvarig regering för att vi hade världens mest strejkberedda arbetare under 20-talet.
Roosevelt tvingades lansera sin New Deal för att USAs arbetare tog sig samman och genomförde 30-talets mest dramatiska strejkoffensiv.
Tyskland fick Hitler för att arbetarrörelsen var demoraliserad av att s-ledningen hade skjutit ner sina egna anhängare 1918.
England och Frankrike fick ingenting under 30-talet för att deras arbetarrörelser inte orkade göra något. Ja, den franska körde igång en generalstrejk under någon månad 1936 vilket mycket riktigt tvingade regeringen agera, men sen somnade det in och då gjorde regeringen det också.
Innan vi får en ordentlig facklig offensiv i världen får vi inga ansvariga regeringar heller.
4 november 2008, 15:23
... “totalt maktlös inför den rasering av Sverige som pågår och pågått i över 20 år …” Ja, Raspige Rudolf, och du är inte ensam om den känslan.
På 80-talet – och särskilt efter Palme – smög s in borgerlig politik här i landet. Vi minns väl K-O Feldts gärning. Och sedan har det fortsatt antingen det varit s eller en borgerlig allians som styrt.
Jan Wiklund: Vad gör den svenska arbetarrörelsen idag annat än “skjuter ner” sina egna anhängare?
Vad är en vanlig svensk idag? En avklädd tiger som tiger och tar emot? Eller ett skinnat får som huttrar och skuldsatt ser om sitt hus?
Varför är vi svenskar så mesiga? Jag vet hur det är att vara ensam i en arbetsgrupp om att stå upp för rättvisa åt en kamrat, kämpa utan officiellt medhåll och bli lika besegrad som den utsatte kollegan. I enrum fick jag höra beklaganden som att “jag vågade inte” o d.
Facket verkar ha spelat ut sin roll – förmodligen krävs det andra grupperingar bland oss vanliga arbetare. För vi vill väl inte överlåta aktionerna till mer eller mindre våldsamma grupper?
Eller:
Behövs det en ny “Hitler” för att sparka igång det svenska kuraget att agera?
7 november 2008, 17:09