Tillväxt är inte möjlig

För att klara klimatfrågan och andra avgörande miljöfrågor måste vi bygga ett hållbart system som inte bygger på ständig tillväxt. Istället för fortsatt ökad konsumtion är en rättvis fördelning avgörande för vår livskvalitet.

Klimatförhandlingarna i Köpenhamn handlar om många av de helt grundläggande frågorna för mänskligheten. Därför borde resultatet bli att vi i den högt industrialiserade världen kraftigt omprövar vårt sätt att leva och vårt sätt att organisera samhället. En sån diskussion borde kunna ge viktiga och positiva förändringar för oss alla istället för det spel om att slippa undan så lindrigt som möjligt som pågår.
I Europa och många andra delar av världen så ledde 1900-talet till enorma materiella förändringar som till stor del avskaffade den fattigdom och misär som fanns i början av seklet. Men vi har också betalat ett högt pris för de materiella förbättringarna, bland annat i form av stor förbrukning av ändliga tillgångar och genom ökade utsläpp av gifter och växthusgaser.

Det var inte så att det saknades varningar och många insatser som var positiva för miljön gjordes. Högre miljökrav och förbättrad teknik slukades emellertid snabbt upp av ökad produktion och konsumtion. Vi har också lätt att bli lite för optimistiska och tro på att nya tekniska lösningar ska ge leda till bättre miljö och resurshushållning. I en av de första moderna miljöböckerna på svenska ”Plundring, svält, förgiftning” som kom 1967 hoppades författaren Hans Palmstierna på kraftig utbyggnad av kärnkraften och genmodifierade grödor som ett sätt att förbättra miljö och resurshushållning. Det ger onekligen ett intressant perspektiv på dagens diskussion om teknikens möjligheter. När freonerna började användas så var det ”i miljöns tjänst” för att effektivisera kylanläggningar och värmepumpar och dessutom för att producera nya effektiva isoleringsmaterial. Men snart blev freonet istället att allvarligt hot mot vårt skyddande ozonskikt. Vi ska givetvis fortsätta satsa på ny teknik men inte tro att det är hela lösningen.

För den tidiga arbetarrörelsen var krav på materiella förbättringar självklara och sådana krav är fortfarande nödvändiga för en stor del av jordens befolkning. Men inte för oss, även om de stora inkomstskillnaderna gör att det också här finns många som har svårt att få ekonomin att gå ihop.
För oss är det länge sen det fanns ett samband mellan högre BNP och högre livskvalitet. I ett materialistiskt samhälle har vi ju aldrig nog, där gäller ju att mer är alltid bättre, det är ju också en av grunderna i den politiska ekonomin (nationalekonomin). Men vi borde veta och kunna bättre. Vi borde inse att mer inte alltid är bättre och vi borde ta till oss problemen med en ständigt ökande konsumtion som redan överstiger vad jorden tål.

Flera välkända brittiska epidemiologer har i sina omfattande studier funnit att det som förbättrar livskvaliten är en jämn fördelning av resurser och status. När ett land passerat en materiell nivå som är ungefär hälften av den som vi har i Sverige så är det inte den genomsnittliga materiella nivån som ger bättre livskvalitet, utan just en mer rättvis fördelning.
Men, som redan sagt, är det viktigt att framhålla att en stor del av världens befolkning lever under en godtagbar materiell nivå och att förslag om minskad konsumtion här hos oss ska ha som syfte att fördela resurserna mer rättvist, också globalt.

Det borde vara en avgörande politisk uppgift att skapa ett hållbart ekonomiskt system som, i motsats till vårt nuvarande system, inte förutsätter en ständig tillväxt för att kriser inte ska uppstå. Ett hållbart system där en jämn fördelning är en förutsättning. Men lika viktigt och kanske viktigare är att kunna ge en vision om ett bra samhälle som inte bygger på konsumism, där andra värden än materiella blir viktiga i våra liv och som drivkrafter för en bra utveckling. En vision som förklarar att det rentav finns många jobb inom ”övertalningssektorn” som vi skulle klara oss bättre utan. Telefonförsäljarna och reklammakarna skulle säkert kunna göra viktiga insatser inom andra områden och kanske den ökade pressen på arbetsplatserna kan minska. Minskat tryck på ständigt ökande produktion kanske rentav skulle kunna minska jakten på sjuka.
”Ett mänskligare samhälle” fanns på valaffischer för ett antal val sedan. Kanske går de affischerna att återanvända.

Lars Bjurström