Skattebetalarnas förening förslår alltid sänkta skatter och ökade orättvisor så därför förvånar deras förslag aldrig. Men kanske är ändå deras argumentation i dagens DN lite överraskande. Skattebetalarnas tycks ogilla de orättvisor som beror på skillnader i förmögenhet och som gör att ”Vissa åker till Thailand lite då och då, kör nya fina bilar och tar snabbt del av ny hemelektronik samtidigt som andra inte upplever sig ha råd med något av detta.” Det är väl en bild som går att instämma i.

Men deras slutsats blir, som vanligt, skatternas måste sänkas och inkomstskillnaderna måste öka. De orättvisa förmögenheterna går ju, enligt föreningen, inte att göra något åt. Som sagt, precis vad man kan vänta sig av skattebetalarnas förening. Men det rimliga borde väl vara att försöka föreslå förändringar som verkligen minskar orättvisorna och det gör naturligtvis inte de förslag som skattebetalarnas förening kommer med, tvärtom.

I sin undersökning har de kommit fram till att inkomsterna inte påverkar vilka hushåll som har förmögenheter. Det visar väl bara att deras undersökning är fel och beror troligen på att förmögenhet och ålder samvarierar starkt på ett sätt som inkomst inte gör. Det krävs helt enkelt längre tider för att se de rätta sambanden.

I artikeln tar de också upp orättvisorna i boendet men lämnar den frågan åt sidan, några förslag har de i varje fall inte. Det rimliga förslaget borde vara ett återinförande av fastighetsskatten, men sånt är ju tabu hos skattebetalarnas förening.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Idag inleds Centerpartiets kommundagar i Göteborg. Ibland får man intrycket av att såna här samlingar görs mest för att partioerna ska få lite extra massmedial uppmärksamhet. Kanske är det så också för Centern men Centern har också länge varit ett parti med stark lokalpolitisk förankring. Kanske kan det bli nå lite extra intressant just därför men framförallt för att Centern är ett parti djup kris.

Centerns stöd bland väljarna har rasat och jämfört med 70-talet så har partiet tappat fyra väljare av fem. Det är ett gigantiskt tapp.

Då, på 70-talet, lyckades Centern framstå som ett starkt miljöalternativ med kärnkraftsmotståndet som ett av de starkaste korten. Centern lyckades förena sin vurm för landsbygden med miljöprofilen, idag återstår inget av detta. Deras politiska inriktning gjorde också att de länge ansågs ligga i politikens mittfält och partinamnet mer än antyder att det är där de vill ligga. Det kan man knappast beskylla dagens Centerparti för att göra.

På många punkter har Centern helt bytt position och förra årets helomvändning i kärnkraftsfrågan var faktiskt inte förvånande. Därmed förlorade Centern kanske det sista som fanss kvar av partiets själ. Ett parti kan hamna i kris för mindre och det som hittills räddat Centern är troligen deras starka partiorganisation och starka lokala förankring, utan det hade raset troligen varit betydligt större.

Jag gissar att Centern som eget parti inte finns kvar i valet 2018.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Det var inte förrän i slutet av 70-talet som miljöintresset blev lite bredare i Sverige. (Ibland kan det ju låta som om det kom för några månader sedan.) Teknikens möjligheter har varit en ständig fråga i debatten. Många har hoppats att några ingenjörer ska hitta nya revolutionerande möjligheter och visst har framstegen varit enorma men inte tillräckliga för att vi ska ”slippa” andra typer av åtgärder.

Ett av de områden där förhoppningarna varit väldigt stora har varit bilarnas bränslen. Därför blev det ett väldigt negativt mottagande av Sören Wibes forskningssammanställning som kom för några veckor sedan. Han pekade på problemen med etanol och därmed också på mer generella problem med biobränslen.

Idag slår Wibe tillbaka i en artikel i SvD.

Jag tjatar vidare. Vänsterns och miljörörelsens uppgift måste vara att visa hur ett samhälle ser ut där vi kan leva bra liv på en betydligt lägre resursnivå än dagens. En politik som är ett verkligt alternativ till dagens ensidiga inriktning på tillväxt. Jag är övertygad om att det går men inte utan problem, givetvis.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Sex partiledare och ett språkrör har just debatterat i SVT. Debatten borde handla om vilket framtida samhälle vi vill ha och på kort sikt vilken politik de olika regeringsalternativen vill driva. Då är naturligtvis problemformuleringen väldigt viktig.

Den möjligheten är så viktig att ordet ”problemformuleringsprivilegiet” ibland används när det beskrivs vem som vinner den kampen. Och vilka vann? Det var programledarna som tog på sig uppgiften eller privilegiet att avgöra vilka frågor som är de viktiga.

Jag tycker det är fel, särskilt i en partiledardebatt. Värst var exercisen om i vilken årskurs som det ska börja sättas betyg, som förhindrade en vettig diskussion om skolan. Men fler exempel fanns men huvudsakligen handlar det om helheten, vilka frågor anser partierna är viktiga.

Dessutom måste SVT och andra granska också det som partierna inte tycker är viktigt, men formen partiledardebatt fungerar inte för det.

Bäst i debatten var Peter Erikssons engagerade attack på regeringens försämringar av sjukförsäkringar.

Debattens underdrift stod Göran Hägglund för: Vi påstår inte att allt vi gör är perfekt in i minsta detalj.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Det är inte bara fötterna och humöret som påverkas av kylan. Jag såg en test av bilbatterier i morgontidningen och insåg att man aldrig riktigt kan veta när termometern är närmare 20 än 10.

Jag tänkte att det kanske kunde vara en god idé att ladda lite så här på söndagen eller åtminstone vara beredd imorgon om det blir problem. Min gamla batteriladdare gick sin kos för flera år sedan och min nya låg kvar i kartongen oanvänd, med bruksanvisning och allt.

Ibland undrar jag hur klyftigt det är att läsa bruksanvisningar, men egentligen borde frågan ställas till producenter och försäljare. Hur tänker ni, egentligen? Av bruksanvisningen till min batteriladdare framgick att den bara fick användas inomhus! Visst kan man montera bort ett urladdat batteri och ladda det inomhus men för många är den självklara användningen att ladda på plats i bilen. Sån här information som kraftigt begränsar användningsområdet borde givetvis tydligt framgå så man vet vad man köper. Tyvärr är batteriladdaren inget undantag.

För några år sedan köpte jag en vedklyv som drivs av el men et är en hydralkolv som klyver veden. Den bruksanvisningen angav att den bara kunde användas om temperaturen översteg fem plusgrader. Under många av de vårtimmar som borde vara självklara för vedklyvning ska man alltså inte kunna använda vedklyven. Ingen information på kartongen eller nåt liknande, förstås.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Det är bra att debatten om vårt sjukförsäkringssystem har fått en tung roll i den politiska debatten de senaste månaderna. Dessvärre är orsaken dyster eller rentav tragisk. Den borgerliga regeringen har bestämt sig för att var mycket brutal mot de sjukskrivna och inför årsskiftet framstod detta alltför tydligt. Det var då de brutala tidsgränserna slog till för många av de sjuka. Därför är det en viktig debatt.

Men frågan ger också en bild av de politiska alternativens syn på samhället och människan. Kanske var det en nyupptäckt för många att den borgerliga politiken i grunden är väldigt cynisk. Därför är det här en viktig debatt.

I dagens DN har statsvetaren Björn Johnson en viktig artikel som beskriver sanningar och myter om sjukförsäkringen. Den borgerliga regeringen, livligt påhejad av DN:s ledarsida, har ju framhållit den stora ökningen av sjukskrivningar som ett viktigt skäl till att förändra sjukförsäkringsreglerna. Björn Johnson hävdar att förändringen i första hand beror på rehabiliteringen havererat. Jag tror det ligger väldigt mycket i hans beskrivning.

Björn Johnson fördelar skulden för den dåliga rehabiliteringen på både den nuvarande och den tidigare socialdemokratiska regeringen. Det stämmer förmodligen men jag tror att han missar de förändringar av arbetslivet och anställningsförhållandena som kraftigt förändrats under de senaste decennierna. Han nämner visserligen förändringar i kommunerna och deras vilja/möjligheter att klara nödvändiga omplaceringar men samma tendens men troligen ännu starkare finns inom andra sektorer.

Jag tror alldeles bestämt att det krävs ganska stora förändringar i arbetslivet för att de som fått lite minskad arbetsförmåga ska kunna fortsätta jobba. Det är förändringar som troligen skulle kunna vara bra för alla, att vi får ett mänskligare arbetsliv alltså. Därför är det här en viktig debatt.

Lars

Kommentera! [1]

| | | | |

Det finns väldigt många pensionärer och de är ganska välorganiserade. På något kommer därför den borgerliga alliansen att tvingas kompensera pensionärerna för det så kallade jobbskatteavdraget som givetvis inte görs på pensioner.

Men jobbskatteavdraget innebär ju också att andra beskattade inkomster har fått högre skatt än om motsvarande inkomst kommit från lön. Det gäller bland annat sjukförsäkringen och A-kassan.

Det farliga med jobbskatteavdraget är att regeringen öppnat för en ganska godtycklig beskattning av olika inkomstslag. Uppgörelser om pensioner och besked om A-kassenivåer kan ju helt tappa sin betydelse om inkomsterna beskattas helt olika. Där är vi inte ännu men regeringen har, som sagt, öppnat denna möjlighet och principiellt blir det inte bättre om pensionärerna kompenseras helt eller delvis så länge andra grupper drabbas fullt ut.

Den farlighet jag skriver om handlar om att vi gör systemen så komplicerade att de försvårar genomskinligheten och därmed den kritiska diskussionen. Risken för att makten kan använda sitt informationsövertag ökar!

Visst har löntagare också tidigare haft avdrag som inte gällt pensioner och kanske inte heller vid sjukdom. Reseavdragen är ju ett sådant exempel som sett lite olika ut de senaste decennierna men då har avdragen ändå varit kopplade till en konkret kostnad och inte som nu helt schablonmässig.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Lite imponerad måste man bli över uthålligheten hos dom som oförtrutet jobbat vidare med att få Saab att överleva. Och Saab får en chans till med sportbilstillverkaren Spyker som ny ägare. Det gläder förstås Trollhätteborna i allmänhet och de Saabanställda i synnerhet och givetvis betyder en så här verksamhet väldigt mycket för hela området, ja kanske större delen av landet.

Men givetvis visar ”Saab-affären” en hel del som är viktig och som vi borde dra slutsatser av.

• Saab har till stor del själva bäddat för sina problem genom att inte ta miljö- och energifrågorna på allvar. Saab fortsätter att satsa på ganska bränsleslukande bilar även om de inte är allra värst i klassen.

• En halv landsända har stått och väntat på besked från förhandlingar som gällt deras framtid. Nästan ingen insyn och inte sällan märkliga besked framförallt från GM. Och den svenska regeringen som närmast krupit för GM.

• Det finns anledning att undra vad det är GM ska få betalt för. Inte borde en nedläggningsfärdig fabrik vara värd 4 miljarder kronor. Men GM tänker krama ur varje krona eller dollar även om det minskar möjligheter för Saab att leva vidare. Så långt sträcker sig storföretagens ansvar.

Det verkar som om Spyker tänker satsa väldigt smalt även om det inte blir som smalt som Spyker självt. Spyker har ju haft en årsproduktion på sådär 30 bilar. En bredare satsning vore bättre men det kräver att Saab kan ta fram bilar med annan inriktning. Miljöfrågorna kan mycket väl komma att avgöra bilindustrins framtid.

Lars

Kommentera!

| | | | |

Man skulle nästan kunna tro att det var ett taktiskt genidrag av regeringen att införa olika skatt på löner och på pensioner. Och många gick i fällan och började kräva sänkt skatt på pensionerna. Det finns ju förstås en annan väg att uppnå samma skatt och troligen var det de rödgröna partiernas avsikt men de klarade inte riktigt att hålla emot ropen på sänkt skatt.

Och givetvis kommer beskeden från Reinfeldt. Det blir nog sänkt skatt för pensionärerna. De rödgröna partierna kommer inte att överträffa moderaterna i skattesänkning och det ska dom inte heller.

Jag är övertygad om att en rimlig välfärdspolitik kräver högre skatter. Det är i huvudsak en myt att välfärden kan klaras genom tillväxt. Jag utvecklade det i en ledare som jag skrev i ETC Örebro i oktober förra året – läs den.

Lars

| | | | |

Idag skriver förre socialdemokratiske miljöminister Lena Sommestad en viktig och intressant artikel i SvD. Hon pekar framförallt på klyftan mellan i- och u-länder och på Sveriges skuld i de misslyckade klimatförhandlingarna i Köpenhamn i slutet av förra året.

Tyvärr var det väl ingen överraskning att förhandlingarna misslyckades. Ett skäl är att opinionen i den rika delen av världen inte är redo för de mycket stora förändringar som krävs i vår del av världen om vi ska klara klimatfrågan på ett rimligt rättvist sätt. Och det måste vi.

Stora delar av etablissemanget har gett budskapet att tekniska framsteg ska lösa det mesta av klimatutmaningarna. Jag tror inte alls att det är så enkelt men jag är övertygad om att det finns fullt möjliga lösningar men vi måste bryta med tillväxtpolitiken.

Avgörande kommer att bli hur vi klarar fördelningen, både mellan och inom länder.

Lars

Kommentera!

| | | | |