När 700 miljoner förlorar sin el

Energisammanbrottet i Indien handlar om dåliga infrastruktur, men lika mycket om att de olika delarna av Indien försökte ta  ut mer el än vad som producerades och distribuerades centralt.

El är ett sätt att överföra energi som är helt beroende av att man faktiskt producerar, här och nu, lite mer el än man konsumerar. Det måste vara balans i näten, både lokalt och nationellt och snart internationellt. Annars försvinner strömmen.

El är därför ett väldigt bra exempel på en tjänst som måste hanteras gemensamt, ansvaret kan inte läggas ut på privata aktörer utan kontroll, det är alltför viktigt att det fungerar för alla för att en privat vinstjakt ska kunna få förstöra.

El är alltså infrastruktur. Och en väldigt viktig. Jag tror nog ett modernt samhälle kan klara en oljekris under några veckor. Men inte ett elsammanbrott. El har vi till precis allt.

Det finns bland ekonomer en självklar kunskap om det här som samtidigt pressades bakåt när nyliberalismen gjorde det modernt att ifrågasätta staternas expansion. Bakom Mona Sahlins "Varför ska staten äga en hamburgerbar" låg egentligen en debatt om att minska staternas ägande och investering i samhället i stort. Marknaden skulle ta över allt mer.

Men marknaden fungerar inte utan staten.

Marknaden är ett fantstiskt sätt att skapa sammanbeten mellan företag och grupper, det är ett enda stort nätverk som gör att vi får mat på bordet och en ny telefon i butiken. Men marknaden kräver system för att samarbetet ska kunna fungera. Enkla saker som lag och ordning, rättvis juridik, jämlikhet mellan människor så att man vill samarbeta, gemensamma system av energi, pengar, utbildning...

Marknaden störs av brist på regler och ordning. Den störs också av de privata planekonomierna som de stora multinationella bolagen utgör, dessa jättekoncerner försöker skapa egna världar med internt samarbete och monopol över marknader. (Vilket förklarar varför de privata jättebolagen har så svårt att hantera förändringar och kriser).

För att alla företag och konsumenter ska kunna fungera ihop måste energin flöda. Och ständigt utvecklas.

Just detta är den största bristen i de senaste trettio årens ekonomi. De begränsade offentliga investeringarna har gjort att infrastrukturen är grovt eftersatt. Järnväg, elnät, utbildning... Det Indien visade på ett väldigt brutalt sätt, är vad som händer när denna brist på gemensamma investeringar plötsligt når en "tipping point".

När Reinfeldt nu går ut och talar om att satsa på investeringar (istälelt för femte jobbskatteavdrag tex) så handlar det om att sprickorna i systemet börjar bli alltför stora. Den enda gemensamma investering som fått fortsätta ostört i den rika delen av jorden är nämligen militären. Allt annat har bromsats. Det håller inte i längden.

För om lamporna slocknar och luftvärmepumparna stillnar så blir det inte en stillsam enskild protest om pengar. Det blir social oro. Ungefär som när ett banksystem faller samman.