Arbetet mot extremism missar Breivik

Regeringens nya plan mot våldsbejakande extremism har stora brister. Kanske den mest oroväckande av dem alla är att regeringens plan helt hade missat Anders Behring Breivik om han levt i Sverige.

Den nya planen mot våldsbejakande extremism som regeringen nyligen presenterat sätter fokus på vit-makt miljön, extrema islamister och vänsterextremister men saknar helt skrivelser om den allt mer växande antimuslimska miljön. Trots att många har fått upp ögonen för den växande antimuslimska rörelsen genom Breiviks massmord i somras verkar regeringen helt sakna kunskap på detta område.

Det är en miljö som sträcker sig från internets mörkaste utkanter ända till riksdagens korridorer. Idéerna om ett heligt krig som pågått i 1 400 år mellan västvärlden och islam återfinns såväl bland näthatare som hos riksdagsledamöter inom Sverigedemokraterna. Men framförallt även hos mer extrema som Anders Behring Breivik. Det är nämligen ett faktum att denna miljö, som ofta manifesteras genom prat och hat på internet kan ta steget ut i verkligheten. Vissa tar idéerna till riksdagen och vissa tar dem till ungdomsläger på Utøya. Att då inte sätta luppen på denna miljö som vi vet kan skapa terrorister är ett stort bekymmer.

För att förstå släktskapet mellan Breivik och Sverige-demokraterna behövs en förståelse om hur rasismen har förändrats. Rasism är en tankekonstruktion skapad av människor för att peka ut eller skapa grupper. Denna rasifierade grupp varierar med tiden och har på ett sekel i mångt och mycket vandrat från att peka ut judar till att nu peka ut muslimer som det främsta hotet. När det gäller den antimuslimska miljön tog den fart efter elfte september då retoriken mot muslimer hårdnade, då stereo-typen för terrorister blev en skäggig muslimsk man. Tankarna om Eurabia, den hemlig pakten mellan västvärldens ledare och de oljerika arabländernas ledare under oljekrisen, där olja köptes mot löften att importera muslimska minoriteter är ofta förekommande. Syftet med pakten menar konspirationsteoretiker är att på sikt islamisera Europa. Det är en teori mindre trolig än fantasifostret om en judisk världskonspiration, men dess förespråkare fick genom kriget mot terrorism en ny status. De fick ta plats som experter på islam i TV-soffor och bjöds in att tala på universitet.

De antimuslimska idéerna fick fäste även här i Europa och bärs upp av ett spektrum av olika aktörer. Det finns våldsbejakande extremister som Breivik som gärna tar till vapen i kriget, tätt följd av huliganerna i English Defence Leauge (EDL) som ofta poserar med vapen och som gärna misshandlar muslimer. Men det finns även de som är bärare av idéerna, om än inte våldsbejakande, vilket Sverigedemokraterna är ett exempel på. Deras roll blir i stället att ideologiskt och retoriskt agera motor till de extrema yttringarna inom rörelsen. En rasistisk och främlingsfientlig retorik får nämligen effekter. De antimuslimska näthatarna jublar över att deras idéer får fäste i riksdagen och självförtroendet växer. Snart kommer det, om inget görs, att leda till att någon fått för sig att det finns ett stöd att inleda kriget även här i Sverige. Hatet och pratet har då tagit sig från internets mörkaste platser ut på våra gator och torg. Redan i dag förekommer medborgargarden i flera städer i Sverige som är tänkta att skydda svenskar mot invandrare, ofta förekommer även antimuslimska idéer i dessa nätverk.

Kent Ekeroths (SD) nära koppling till internet sidan Gates of Vienna, där stora delar av den antimuslimska rörelsen på nätet samlas, är ett tydligt bevis på hur nära partiet ligger den övriga antimuslimska miljön. På sidan ackompanjeras Ekeroths texter med Breiviks inspirationskällor som Fjordman och den våldsfärhärligande Alan Lake. Vi måste nu på allvar börja prata om hatretorikens konsekvenser som ett hot mot vår demokrati.

Niclas Persson
Aktiv i föreningen
Ungdom mot rasism