Kröningspeng för storstadsväljare

RUT-avdraget skulle få storstadsväljare att gå i maskopi med högern. Men frågan är om de hade varit lika vänligt inställda till reformen om det hade varit kommunens skattepengar som använts.

För ett knappt halvår sedan kunde statsminister Fredrik Reinfeldt ses le stort i tv. Anledningen var att han tillkännagav att RUT-avdraget var ”en framgångssaga” i huvudstaden. Även om den nötta lyrismen rimmade illa med uttalandets krassa innehåll, var det en överraskning att se sagofarbrorn dra på munnen för ett ögonblick.
Varför vände sig Reinfeldt till svenska allmogen med denna nyhet? De flesta av oss landsortsbor har ju för länge sedan insett att RUT-avdraget är ett av inslagen i kröningspengarna. De som skulle vinnas var ju de många Stockholmsväljarna.
Karl-Evert i Abborrträsk och Hulda i Messlingen, glesbygdsbor och de största förlorarna, uppfattar nog avdraget som den cynism det egentligen är, nämligen en möjlighet för stockholmaren, Homo Holmiensis, att gå i maskopi med den borgerliga näringspolitiken och dra ytterligare en fördel utöver jobbskatteavdragen av det lilla helvete det måste vara att ha ett arbete att sköta och vara tvungen att ”stiga upp på morgonen och gå till jobbet”.

Utmärkande för RUT-avdragets historia är att dess effekter inte redovisas sammanställda i media utan endast i form av glädjerop från några av dem som utnyttjar gåvan helt. Hur många lågavlönade har RUT? Hur många glesbygdsbor? Hur många kronor tillgodogör sig nyttjarna, inkomstgrupp för inkomstgrupp? Hur stor är sysselsättningseffekten i storstad respektive landsortsstäder i olika storlekar, mindre tätorter och glesbygd? Varför är avdraget en ”framgångssaga” i just Tjockhult, där annars arbetsmarknaden i alla avseenden är gynnsammast? Massor av frågor kan ställas om denna trojan i den svenska samhällskroppen, men några svar torde vi inte få.

Låt oss föreställa oss att RUT-avdraget hade överlåtits åt kommunerna att använda efter eget skön på samma sätt som vårdnadsbidraget. Avdraget skulle alltså ha påverkat enbart kommunalskatten. En fördel med detta hade ju varit att avdragets sysselsättningseffekt hade varit möjlig att beräkna lokalt och att väga mot de till nyttjarnas fickor överförda medlen. Med en sådan konstruktion skulle RUT:s eventuella nettonytta ha framstått i öppen dager. Finns någon i detta land som tror att Alliansen skulle ha vågat gå till val i storstadskommunerna på en sådan utformning av RUT? Hur mycket smartare då att skicka över stora delar av notan till glesbygdens fattiglappar, till Karl-Evert i Abborrträsk och Hulda i Messlingen som ju ändå bara ligger och drar sig till långt in på förmiddagen.

Karl Axel Strid
Örebro