(S)veket mot väljarna

S valde makten framför sann vänsterpolitik när partiet nobbade V och valde C och KD. Nu är  Vänsterpartiet det enda vänsteralternativet, skriver Murad Artin (V).

Tisdagen 7 juni gick den Socialdemokratiska ledningen ut med att man väljer att bilda majoritet tillsammans med C och KD. Sedan dess har flertalet upprörda vänsterväljare, Socialdemokrater och Kommunalare hört av sig till mig i ilska och frustration. De valarbetare, både från S och V, som under valrörelsen hävdat inför väljarna att ”så länge du röstar rött så är vi på rätt väg” ångrar sig i dag bittert och undrar varför de litade på S-ledningen. Att S-ledningens beslut är föga förankrat bland de egna medlemmarna är uppenbart.

S-ledningens argument för väljarsveket är få. För det första menar man att man inte hade något annat alternativ. Att inget av de andra partierna ville regera tillsammans med V. För det andra spelar man på rasism-kortet och menar att någon var tvungen att ta ansvar för att SD inte skulle få makt. SD-argumentet är svagt. Alla vet att inget av de gamla blocken hade kunnat tänka sig någon form av uppgörelse eller samarbete med SD. SD:s enda maktinstrument hade varit möjligheten att rösta på röda eller borgerliga förslag i fullmäktige.

Det andra argumentet, att man inte hade något alternativ eftersom ingen vill regera med V, faller också platt. Att S som det tveklöst största partiet i Örebro med sina 28 fullmäktigemandat inte skulle ha något att sätta emot ett par småpartier med sex mandat tillsammans är orimligt. Att ingen vill regera med V är dessutom en sanning med modifikation. Jag har själv blivit kontaktad av kommunalråd för partier ur Koalition Örebro vid tre tillfällen under de senaste åren. Senast nu efter omvalet i maj. Samtliga gånger har koalitionen erbjudit V att bilda majoritet tillsammans med dem. Samtliga gånger har både C och KD varit med på tåget. Samtliga gånger har vi tackat nej. Vi är öppna för kompromisser, men inte vilka som helst. Vår politik måste vinna på dem, för oss räcker det inte med att vinna makt.

Uppenbart är att C och KD:s strategi i de förhandlingsinledande samtalen endast har handlat om att splittra det röda samarbetet och få del av makten. V:s närvaro i en majoritet hade fungerat som en garanti för en vänsterorienterad politik. Och det var självklart inte önskvärt ur förhandlingssynpunkt. Men det är också det som det handlar om; förhandling. Och det vet S-ledningen lika väl som alla andra.

C och KD lyckades väl med sina förhandlingar och så kallade ”absoluta krav”. Med sex mandat splittrade man det röda samarbetet. Man lyckades också med att få igenom att vårdnadsbidraget blir kvar samt att de privata alternativen inom vård och omsorg ska öka. S-ledningen lät det ske. Men vad lyckades S-ledningen med? Man sålde ut V till en splittrad opposition, men vad vann man?

”Har ni några värderingar ni delar”, frågar journalisten i P4:s Rakt på sak. ”Vi kommer att hitta de där liksom gemensamma nämnarna” svarar Lena Baastad (S). Den gemensamma nämnaren är uppenbar för alla; makten framför allt.

Och maktens pris; högerpolitiken, har redan börjat göra sig gällande. På tisdagens kommunstyrelsesammanträde avslog den nya majoriteten Vänsterpartiets förslag att lösa vikariebemanningen inom vård och omsorg inom kommunal regi. Varken Proffice-härvan, fackförbundet Kommunals tydliga ståndpunkt i frågan eller det faktum att de egna väljarna och medlemmarna vill ha en röd politik, kan stoppa S-ledningens högervridning.

Vänsterpartiets förtroende för S-ledningen är förbrukat. Den tillit vi har haft till varandra under tolv år finns inte kvar. Jag ser med stor besvikelse och sorg på uppbrottet ur ett så långt samarbete. Men jag tröstar mig med att vi har kvar det som är viktigast för oss. Vi har möjligheten att fortsätta att driva en konsekvent vänsterpolitik. Vi har möjligheten att fortsätta slåss för det vi gick till val på, både de löften vi hade gemensamma med S och de vi var ensamma om att föreslå. Nu är vi det enda vänsteralternativet i Örebro och i det ansvaret ligger ett klart större folkligt mandat än endast våra egna fyra fullmäktigemandat.

Murad Artin, kommunalråd (V)