Nyheter.

2017-03-03 06:57
  • Rachida Ettalbi hjälper barnmorskor på vårdcentralen att nå ut till kvinnor med information om cellprov och hur viktigt det är med förebyggande hälsovård under graviditeten.  Bild: Mirja Mattsson
    Rachida Ettalbi hjälper barnmorskor på vårdcentralen att nå ut till kvinnor med information om cellprov och hur viktigt det är med förebyggande hälsovård under graviditeten.
  • Jag tror på det här sättet att jobba. Med information och kunskap kommer man långt, säger Anne Nilsson. Bild: Mirja Mattsson
    Jag tror på det här sättet att jobba. Med information och kunskap kommer man långt, säger Anne Nilsson.

De får fler kvinnor att ta cellprov

Vårdpersonalen i Vivalla får hjälp av kvinnor från andra länder när de ska informera om cellprov och mödravård. Och det ger goda resultat.

"Vi ser att fler kvinnor tar cellprov och färre ställer in besök", säger Anne Nilsson, barnmorska i Vivalla.

Rachida Ettalbi arbetar som hälso- och kulturkommunikatör på vårdcentralen i Vivalla. Hon hjälper barnmorskor på vårdcentralen att nå ut till kvinnor med information om cellprov och hur viktigt det är med förebyggande hälsovård under graviditeten. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Jag förklarar att det inte är skämmigt att gå till en barnmorska. Många vill inte visa sin underkropp, det är för privat. Men jag förklarar att det är samma känsla för alla och att det är bättre att göra det än att bli sjuk, säger hon. 

Rachida Ettalbi berättar att hon ofta lyfter fram familjen som ett argument för att gå och ta cellprov. 

– Jag säger att de ska tänka på att de är viktiga personer och att de ska tänka på vad som skulle hända med barnen om deras mamma blir sjuk. Jag hjälper också till att boka tid för de som vill komma, säger hon.

Hon använder ofta sig själv som exempel och berättar hur hon kände det när hon var ny i Sverige. Då var hon gravid med sitt första barn och den barnmorska som hjälpte henne då betyder fortfarande mycket för henne i dag. 

– Min barnmorska lärde mig att amma och hjälpte mig när jag var känslig och grät mycket. Hon blev som en del av familjen brukar jag säga. 

Följer med på besök

För att stötta kan Rachida Ettalbi och de andra hälso- och kulturkommunikatörerna finnas med i väntrummet och svara på frågor. De kan även följa med på ett besök till barnmorskan eller vara med per telefon. 

– Kvinnorna blir trygga när någon från deras egen kultur kan berätta vad som händer, säger Rachida Ettalbi.

Förutom uppdragen som hälso- och kulturkommunikatör arbetar hon också som personlig assistent och som elevassistent på Vivallaskolan. På fritiden har hon startat en förening som heter Al Usra och det är genom den som hon träffar många kvinnor.

– Jag håller bland annat i ett kvinnokafé på familjecentralen varje fredag där jag berättar om olika saker. Det finns ett stort behov av information i området. Vi har många nyanlända som har hälsobesvär både fysiskt och psykiskt och nu kan jag hjälpa dem att komma till barnmorska, läkare och familjecentralen, säger hon. 

Positiv effekt

Resultatet av hälso- och kulturkommunikatörernas arbete är positivt. Barnmorskan Anne Nilsson på Vivalla vårdcentral har sett flera goda effekter. 

– Cellprovtagandet har ökat med nästan tio procent och fler som kommer känner till vad provet handlar om, säger hon. 

Fler kvinnor kommer också och skriver in sig tidigare under graviditeten och det är inte lika många som uteblir från sina inbokade besök. 

– Jag tror på det här sättet att jobba. Med information och kunskap kommer man långt, säger Anne Nilsson. 

Från början utbildades fem somaliska kvinnor till hälso- och kulturkommunikatörer, men tjänsten har nu utökats med tre arabisktalande kvinnor. Kvinnorna har fått en fördjupad kunskap kring den information som finns på 1177. Och de har i uppdrag att informera så många som möjligt om hur viktigt det är med cellprov.

– Vi har valt kvinnor som är drivande i olika föreningar och personer som andra lyssnar på och ser upp till. Och det fungerar. Det vi kan se nu är att det skulle behövas hälso- och kulturkommunikatörer inom fler områden, säger Anne Nilsson.