Reportage.

2017-05-02 06:44
  • Rigat Teame, Fatima Hussein Salah, Fiory Tesfay, Ifrah Mohammed, Clara Toll, Asmeret Mahray             och Nurto Muse är järngänget i fotbollstruppen. Bild: Maria Eremo
    Rigat Teame, Fatima Hussein Salah, Fiory Tesfay, Ifrah Mohammed, Clara Toll, Asmeret Mahray och Nurto Muse är järngänget i fotbollstruppen.
  • Asmeret Mahray tycker själv att hon har blivit mycket bättre sedan hon började spela fotboll för drygt ett år sedan. Bild: Maria Eremo
    Asmeret Mahray tycker själv att hon har blivit mycket bättre sedan hon började spela fotboll för drygt ett år sedan.
  • Fiory Tesfay har varit med i gruppen sedan start och lyssnar noga på tränarens instruktioner. Bild: Maria Eremo
    Fiory Tesfay har varit med i gruppen sedan start och lyssnar noga på tränarens instruktioner.

Från flykt till fotboll

När flyktingströmmen till Sverige var som störst kände Clara Toll att hon ville göra något för de unga tjejer som kom hit. Det fick henne att dra i gång Fotboll för alla och i dag är det ett tajt gäng som träffas varje vecka för att lira boll.

– Det var så många som var upprörda över att det kom hit flyktingar. Jag kände att så kan vi ju inte ha det, jag ville visa att de visst var välkomna och att alla invånare i Sverige inte alls var negativa, säger Clara Toll.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Sagt och gjort. Clara Toll är personlig tränare och har bra koll på rörelse och idrott. Fotboll är en av favoritsporterna och ett bra sätt att förena människor från olika länder.

– Fotboll är ingen komplicerad sport. Även om du inte har spelat innan så kan du vara med.

Clara Toll tog hjälp av en vän som kopplade ihop henne med en ansvarig på Örebro kommun som kunde hjälpa henne att få kontakt med tjejerna.

– Han sade att om jag fixar träningshall och tid så skulle han se till att tjejerna kom dit.

Med hjälp av GIH, Gymnastik- och idrottshögskolan, på Örebro universitet fick Clara Toll tillgång till en av skolans idrottshallar.

– Allt gick så fort, på bara två veckor var vi i gång.

Det här var i januari 2016 och sedan dess träffas gänget varje vecka för att spela fotboll tillsammans.

Kulturkrockar och god energi

De som har varit med från start är fortfarande aktiva och även om det ibland kan bli lite kulturkrockar så är det alltid bra stämning och god energi på träningarna.

– Vi har tjejer som pratar bland annat somaliska och arabiska, men här på träningarna pratar vi svenska med varandra. Det är klart att det blir kulturkrockar ibland, det kan till exempel handla om vikten av att komma i tid, att ha respekt för tränaren och att värma upp ordentligt.

Träningstillfällena har gjort att både spelare och Clara Toll har växt som individer.

– I början kom ju tjejerna med personal från sina boenden och hade svårt med språket, i dag kommer de hit på egen hand, pratar svenska och spelar. För mig har det här betytt att jag får känna att jag ger något till en annan människa utan att jag förväntar mig något tillbaka. Det ger kärlek och energi.

Hon är mån om att låta tjejerna få veta att de är välkomna, att hennes hem är deras hem.

– Här pratar vi inte så mycket om vad de har gjort innan eller var de kommer ifrån. Jag vet att tjejerna är mellan 16 och 18 år, men hit kommer de för att ha kul och spela fotboll. Alla är välkomna.

Spelar gärna match

Två spelare som har varit med från start är kusinerna Fiory Tesfay och Asmeret Mahray. De kommer från Eritrea och de hade aldrig spelat fotboll tidigare.

– Det är jätteroligt att vara med här.  Jag hade inte spelat innan, men nu har jag blivit ganska bra. Jag blir bättre i alla fall, säger Asmeret Mahray. 

Att få röra på sig och bli bättre på svenska är det hon tycker är roligast.

– Jag vill gärna spela match. Jag är bäst på att springa, dribbla och skjuta mål. Sedan är det kul här eftersom vi har en sådan omtänksam tränare, säger Asmeret Mahray.

– Åh, det var gulligt sagt, replikerar Clara Toll.

Det är en varm stämning i idrottshallen och under den timme som tjejerna tränar hörs många skratt. När träningstiden börjar närma sig slutet märks det att tjejerna är trötta. Då är inte spelreglerna lika viktiga längre och skratten avlöser varandra. 

Från och med i höst hoppas de på att träningstillfällena kan bli fler, att laget får möjlighet att spela matcher och att allt blir lite mer på riktigt.

– Det är tjejerna själva som har önskat detta. Vi ska försöka få vara med på någon turnering. Och i dagsläget har vi endast tränat inomhus. Vi vill gärna komma ut, men det är svårt att få tider på de planer som finns, det är många som slåss om dem, avslutar Clara Toll.