Ungdomar ska ges möjlighet att ta sig till och från skola, träning, ungdomsmottagningen eller biografen. Unga ska kunna ta sig till och från kompisar, flick- eller pojkvännen alla dagar bittida som sent.

Cykelbanor, hållplatser för bussar och tåg ska upplevas som trygga. Och tidtabeller ska vara anpassade också efter ungas behov. Vi måste börja se vad de unga kan och vill och låta dem välja själva. Det är för deras skull som vi har tagit världens bästa klimatstrategi.

Om vi vill att det kollektiva resandet ska öka så måste vi visa att det funkar. Oavsett hur många kilometer jag har till skolan ska jag själv kunna välja hur jag vill ta mig dit. Det är orimligt att länets gymnasieskolor ska bekosta och i och med det begränsa länets ungas möjligheter att välja cykel eller buss såväl soliga som regniga och kalla dagar.

Detta ska inte vara en fråga för beslutande politiker i gymnasienämnder. Denna fråga ska avgöras i landstinget och länets tolv kommuner tillsammans det vill säga Länstrafiken och Stadstrafiken i Örebro och Karlskoga.

I en framtid vill Centerpartiet se en skatteväxling mellan kommunerna och landstinget som ger oss en tydlig ägare, det vill säga landstinget vad gäller Länstrafiken. Detta skapar förutsättningar för en modernare, flexiblare och mer långsiktigt hållbar kollektivtrafik i Örebro län.

Åter till våra unga, de ska resa avgiftsfritt med buss/tåg oavsett var i länet de bor. Alla unga ska ges möjligheten att själva välja mellan att gå, cykla, ta bussen eller att åka i mammas och pappas bil. Vi vet att många unga skjutsas hit och dit, frågan är om de vill det? Att själv kunna välja och att ges möjligheten, kunskapen och insikten att göra bra val det är frihet.

Maria Rönnbäck
Centerpartiets första kvinna på landstingslistan

Kommentera!

| | | | |

Jag har hittat 16 olika sorts märkningar på mat som påstår sig ha mer eller mindre inriktning på miljö. Hur ska en konsument kunna välja bland detta och få förtroende för ett sånt system.

Den så kallade konsumentmakten användes i Sverige tidigt av kommunerna för att pressa pappersindustrin att börja tillverka kontorspapper som inte blekts med klor. Det fungerade och delar av miljörörelsen inspirerades att försöka göra konsumentmakten till den överordnade metoden istället för att se det just som ett sätt att få fram produkter som inte finns.

Istället för att försöka vädja till konsumenternas plånböcker så borde politikerna förstås ta fram regler så att bara de bästa miljöalternativen blir tillåtna. De 16 miljömärkningarna borde tala för sig själva. Ingen kan väl tro att ett sånt system duger för att driva miljöpolitiken framåt. Miljömärkningen och miljömärkningsföretagen verkar snarare ha blivit en marknad för sig.

Sara Lindström, Örebro

Kommentera!

| | | | |

Världens mest militanta vapenvägrare, vår röstblide försvarsminister Tolgfors, marknadsför den nya svenska krigsideologin med motiveringen att den blågula närvaron i Afghanistan är till för att ”göra skillnad”. I samband med det så kallade vaktombytet gjorde SVT vid ett par tillfällen intervjuer med några av hans soldater på väg till krigstjänst i Afghanistan. Likaledes kunde en intervju med en annan soldat i radions P1 begrundas.

I alla de tre fallen påstod de intervjuade att deras motiv för det riskfyllda jobbet var att ”göra skillnad”.
I soldaternas fall finns ingen anledning att moralisera över det fattiga argumentet: de sätter ju ändå sitt liv på spel. Samtidigt besannas det gamla talesättet att något ”varit i säck innan det kom i påse”, ett fenomen som har lätt att frodas i en så hierarkisk språkmiljö som den militära.

Vad gäller försvarsministerns mantra kan konstateras, att för bara tjugo år sedan skulle inte en politiker i så hög position kunnat uttrycka sig med en sådan enfald utan följdfrågor från intervjuaren eller en granskning utförd av andra journalister. På den tiden innebar ett påstående om ”göra skillnad” att det också utsades vem eller vad jämförelsen gjordes med.
Vidare krävde anständigheten en utsaga om i vilket eller vilka avseenden skillnaden kunde märkas samt en redogörelse för hur effektiv den insatsen kunde tänkas bli, vilket innebär en kostnadskalkyl. I fallet med det svenska Afghanistankriget har vi att göra med både en politisk och en ekonomisk kostnad. Den senare beräknades häromdagen av Percy Barnevik, i hans egenskap av sommarpratare i radions P1, till 600 afghanska arbetstillfällen per svensk soldat. En sådan fredsinsats är otänkbar för den jollrande militansen.

Den politiska kostnaden är lika oöverskådlig som den förändrade utrikespolitiken är frånvarande i valdebattens. Och det språkliga jollret rullar på med sitt ”leverera” och ”fokusera” tills all kommunikation är omöjlig.

Karl Axel Strid
Örebro

Kommentera!

| | | | |

Flyktingamnesti är ett utryck för en grön önskan om att rakryggad stå upp och kräva alla människors rätt. Att vara en röst för de röstlösa. Flyktingamnesti handlar i grunden om humanism och mänskliga rättigheter.
Miljöpartiet har tidigare kämpat som blådårar för och fått igenom en flyktingamnesti med syfte att rädda tusentals människor från den fruktansvärda situation det innebär att behöva leva gömda. Då genomfördes den i samband med flera förbättringar i det svenska flyktingmottagande. Utlänningsnämnden lades ned och ersattes med nya asyldomstolar. Tyvärr har situationen inte förbättras i den grad som vi hoppades på och kämpade för.

Det finns tyvärr otroligt många exempel på att asylprocessen fortfarande funkar dåligt. Förra året kom hård kritik från flera nämndemän för Kristdemokraterna mot att ombud för asylsökande i Migrationsdomstolen inte företräder sina klienter tillräckligt bra. En rättsröta som inte skulle accepteras i annat sammanhang.

Thomas Hammarberg som är Europarådets människorättskommissionär kräver att Sveriges utvisningar till Kosovo stoppas eftersom Kosovo har 50 procents arbetslöshet och 20 000 internflyktingar, samt att flyktingläger i norra Mitrovica ligger i ett blyförgiftat område. Samtidigt så utvisas familjen till en nu 18-årig apatiskt man dit, trots att mamman har liknande symptom.

Listan kan göras lång. Återigen behöver vi göra om och göra rätt.
Men flyktingamnesti bör bara ses som en akut insats för att just nu rädda människor som lever gömda i vårt land under svåra förhållanden.

Sverige behöver nu en ny migrationspolitik. En migrationspolitik som tar hänsyn till att de som invandrar hit för med sig utbildning värd 30 miljarder per år, bidrar med tiotals miljarder i skatteintäkter och framförallt tar hänsyn till en kreativitet och ett människovärde som inte kan mätas i pengar. Ett sant omfamnade av mångfaldssamhället skulle lyfta Sverige ur den ekonomiska krisen. En flyktingamnesti är en lindring av den medmänskliga krisen.

Vi behöver möjligheter, inte murar.

Vi kan inte välja var vi föds, men det borde vara en mänsklig rättighet att få välja var vi vill leva. I ett samhälle med fri migration så kan världens unga ges möjlighet till nya livschanser, samtidigt som Europa kan lyftas ur sin kommande demografiska kris.

Medan Europas befolkning åldras, så omges vi av länder med hungriga unga människor som kan bygga en bättre värld för sig själva och för oss alla.

Niclas Persson
Grön Ungdom i Örebro

| | | | |

Den solidariska betalningen av välfärdstjänsterna är helt avgörande för om vi ska kunna prata om rättvisa i vården och i skolan. Den snabba privatiseringen av välfärdstjänsterna är nu på väg att på allvar hota den solidariska betalningen.
Istället för en solidarisk betalning vill företagen nu börja sälja tilläggstjänster som ska betalas av var och en. Precis som väntat men beklagligtvis också påhejade av ledande Stockholms-socialdemokrater Det är bland annat Niklas Nordström som var SSU-ordförande på 90-talet men också två tidigare socialdemokratiska statssekreterare som nyligen i en debattartikel (SvD 11 juni) förordat att betalningar för tilläggstjänster ska tillåtas.
Det kommer att leda till en tydlig skiktning av dem som har råd och de som inte har råd. I skolan är ju ganska mycket av verksamheten gemensam så där kommer det troligen att leda till att de som inte har råd att betala för tilläggstjänsterna inte är välkomna till de privata skolorna.
Det är förstås det här steget i privatiseringen som borgarna hela tiden strävat efter; mest och bäst till dem som har pengar. Först kraftigt sänkta skatter och sen ”frivilliga” avgifter för att man ska få en bra vård eller en bra skola.
Hellre höga skatter och rättvis vård än borgarnas jobbskatteavdrag.
Hellre offentlig vård än borgarnas vårdval.

Elisabeth Johansson
Örebro

Kommentera!

| | | | |

Jag hade nog förstått att privatiseringen av apoteken skulle bli dyr men det var ändå en nyhet att regeringen redan hade börjat dela ut extra bonusar – på skattebetalarnas bekostnad förstås. Apoteken anses ju ha ett samhällsuppdrag när de säljer läkemedel som helt eller delvis betalas av oss skattebetalare. Därför ska de förstås sälja det billigaste läkemedlet som innehåller de substanser som behövs.

Men uppenbarligen inser regeringen att det inte går att lita på privata apotek och har därför infört en extra bonus för att de ska fullgöra det här helt självklara uppdraget. För varje förpackning med billigare kopior som apoteken säljer får de därför tio kronor extra. Det betyder en halv miljard i extra bonusar, varje år.

Men det är troligen bara den första räkningen. Jag är rädd att nästa räkning kommer vi att få när de lönsamhetsdrivna apoteken lyckas öka försäljningen, för det är förstås deras mål. Danmark ligger ungefär tio år före oss och för någon månad sedan redovisades att förbrukningen av många mediciner har ökat med bortåt 100 procent sedan mer lönsamhetstänkande infördes 2001. Försäljningen av smärtstillande medel har ökat med över 300 procent på knappt tio år. Så effektiv är marknaden. Men snart kommer räkningen med kostnader och mänskligt lidande för läkemedelsmissbruket.

Kristina Hägglöf
tidigare undersköterska

Kommentera!

| | | | |

Jag hade nog förstått att privatiseringen av apoteken skulle bli dyr men det var ändå en nyhet att regeringen redan hade börjat dela ut extra bonusar – på skattebetalarnas bekostnad förstås. Apoteken anses ju ha ett samhällsuppdrag när de säljer läkemedel som helt eller delvis betalas av oss skattebetalare. Därför ska de förstås sälja det billigaste läkemedlet som innehåller de substanser som behövs.
Men uppenbarligen inser regeringen att det inte går att lita på privata apotek och har därför infört en extra bonus för att de ska fullgöra det här helt självklara uppdraget. För varje förpackning med billigare kopior som apoteken säljer får de därför tio kronor extra. Det betyder en halv miljard i extra bonusar, varje år.
Men det är troligen bara den första räkningen. Jag är rädd att nästa räkning kommer vi att få när de lönsamhetsdrivna apoteken lyckas öka försäljningen, för det är förstås deras mål. Danmark ligger ungefär tio år före oss och för någon månad sedan redovisades att förbrukningen av många mediciner har ökat med bortåt 100 procent sedan mer lönsamhetstänkande infördes 2001. Försäljningen av smärtstillande medel har ökat med över 300 procent på knappt tio år. Så effektiv är marknaden. Men snart kommer räkningen med kostnader och mänskligt lidande för läkemedelsmissbruket.

Kristina Hägglöf
tidigare undersköterska

Kommentera!

| | | | |

Kjell Edlund skriver i en insändare i ETC Örebro angående vårdnadsbidraget att ”Föräldrarna kan enligt kommunens regler använda vårdnadsbidraget på
3 000 kronor för att låta far- eller morföräldrar eller annan person ta hand om barnen när de jobbar. Risken är då att det blir förvaring istället för att utbildad personal tar hand om barnen.”

Kjell har förmodligen inte egna barn, eller har inte varit på ett dagis de senaste 30 åren. Jag har tre små barn. Jag skulle med stor glädje lämna dem till deras underbara mormor eller till någon av mina goda vänner som de redan känner och som kommer att vara en del av deras liv framöver. Förvaring? Jag antar att det är det Sossarna även anser om jag som mamma skulle vilja vara hemma med mina barn. Jag är ju inte ”utbildad”. Pyttsan! Som om främmande människor som gått några år i skolan och läst om barn på något sätt skulle vara bättre lämpade att ta hand om små barn på grund av det. Som om det vore bättre om en utbildad ”pedagog” tar hand om sju barn än att en mormor tar hand om ett barnbarn.

Vårdnadsbidraget kanske inte fungerar för alla, men det fungerar för några och om några barn slipper den institutionsuppväxt det är att gå på dagis (inget ont om dagispersonalen, de gör ett jättejobb) så är det ett steg framåt. Sossarnas vision är förstås att de ska få styra våra liv så mycket som möjligt, och det underlättar ju om man börjar i tidig ålder. Familjen har inget värde, det är staten som är din mor och far och du blir aldrig myndig.

Åsa Rosenberg (M)

Kommentera!

| | | | |

Kulturlivet genomgår just nu stora förändringar. Det håller på att uppvärderas som samhällelig och ekonomisk kraft. Tidigare traditionella gränser mellan fri kultur och institutionskultur liksom mellan populärkultur och finkultur håller på att upplösas. För den del av kulturen som är beroende av samhällsstöd ändras förutsättningarna grundligt. Också institutionerna får lära sig att tänka i projekt.
Kulturen projektiseras, professionaliseras och regionaliseras.
Det är en spännande situation som jag hoppas för goda saker med sig. Men de kommer inte av sig självt. Om förändringarna ska bli bra så är det mycket som behöver göras. Ett akut exempel är den så kallade koffertmodellen (tidigare portföljmodellen) som innebär att de pengar som staten fördelar för att finansiera delar av samhällets kulturliv, ska regionaliseras. Detta ska vara genomfört senast 2015.

Hos oss i Örebroområdet medför det ganska många frågor. Hur kommer vår region att se ut? Vilken regional huvudman får hand om ”kofferten”, Örebro läns landsting eller Regionförbundet? Vilken kompetens kommer de ha som ska fördela pengarna och därmed kommer att bestämma över denna del av kulturlivet? Kommer det att ske någon omfördelning mellan institutionerna och de fria utövarna? Med mera.

Det är viktigt att de professionella kulturutövarna som ska utsättas för många av dessa förändringar får möjlighet att påverka situationen. Därför håller kulturutövarna på att försöka organisera sig. Det är en bra sak och jag hoppas att den lyckas.
En organisering kan få olika effekter. I koffertsammanhanget så innebär den att landstingets politiker eller Regionförbundets tjänstemän kan få en ordentlig samtalspart och också experthjälp. Kanske ett regionalt kulturråd. Men det kan också innebära nya samarbeten över genregränserna och att små grupper av kulturutövare får stöd av större.

För min del hoppas jag också att den gamla gränsen mellan kommersiell och experimentell kultur ska lösas upp. Det skulle verkligen vara spännande.

Peter Ekström
Örebro

Kommentera!

| | | | |

Sju tusen miljarder ska tydligen räcka för att rädda Grekland ur dess ekonomiska kris.

Tänk vilka möjligheter och vilket mervärde sju tusen miljarder skulle ge om de satsades på att bekämpa fattigdom och ge alla människor rent vatten, tak över huvudet, sjukvård, läkemedel och utbildning. Eller på att röja minor och explosiva lämningar från väpnade konflikter. Eller på att rädda våra hav, glaciärer och regnskogar. Eller på att ställa om till en mer miljövänlig energiproduktion.

Helt klart är att sju tusen miljarder är en summa som går att avvara utan större uppoffringar.

Thomas

| | | | |