De vill tvätta skammen ur skilsmässan

Att skiljas måste inte vara ett misslyckande. Tvärtom, menar författaren Maria Sveland från Örebro, en av redaktörerna till antologin Happy, happy – en bok om skilsmässa.

Drygt hälften av alla par som gifter sig i Sverige skickar efter en tid även in skilsmässopapper. Ofta hanteras dessa siffror som vore de odiskutabelt av ondo. Skilsmässor är misslyckanden. De leder till lidande, framför allt för barnen som ställs inför en framtid av varannanveckas-boende. Ve och fasa!
Men med boken Happy, happy – en bok om skilsmässa (Bokförlaget Atlas) vill författarna och redaktörerna Maria Sveland och Katarina Wennstam ge ett nytt perspektiv.
– Det finns en tydlig uppdelning i äktenskap som lycka och skilsmässa som misslyckande. Alla berättelser om skilsmässa handlar om sorgen, skulden, skammen, smärtan. Det är en väldigt svart bild, säger Maria Sveland.
– Vi ville berätta om den glädje, styrka och frihetskänsla som kan komma ur ett sådant här stort och svårt beslut. Vi ville nyansera bilden, stärka de som skilt sig så att de känner att de inte behöver gå runt med klädsamt böjt huvud och skämmas och känna sig misslyckade. Alla de som funderar på att skilja sig ska bli lite sugna och inspirerade och inte känna sig lika rädda när de en dag kanske tar steget, fortsätter hon.

En familjekonservativ tid

Synen på äktenskapet har de senaste 30-40 åren utvecklats, mycket tack vare kvinnorörelsen, menar Maria Sveland.
– Bilden av äktenskapet har mer och mer reviderats och de flesta av oss ser det inte längre som något som ska hålla livet ut. Känslan är mer ”vi är kära nu och håller ihop så länge vi gör varandra glada”.
Men samtidigt lever vi också i en mer familjekonservativ tid än någonsin, anser hon, där bilden av kärleken ska krönas med äktenskap och två barn, och där bröllopsindustrin drar in miljarder.
– Jag tror alla förändringar i samhälle och kultur ofta är fyllda av motstridiga känslor och attityder, säger hon.

Många blir provocerade

Happy, happy har diskuterats flitigt på kultur- och ledarsidor den senaste månaden. Vissa tycker att boken fyller en lucka och undrar varför ingen skrivit den för länge sedan. Andra menar att vi i dag skiljer oss allt för lättvindigt och att någon bok som ytterligare spär på de höga siffrorna inte är nödvändig. Att som kvinna kliva ur en dålig relation och i stället satsa tiden på sig själv, att njuta av varannanveckas-livet, provocerar många, menar Maria Sveland.
Vilken kritik mot boken har förvånat dig mest?
– Att många har sagt: ”Men barnen då? Tänkte du inte på dem när du valde att skilja dig?” Man har pratat om det som att det vore ett alternativ att hålla ihop en olycklig relation för barnens skull. Det förvånade mig, jag trodde vi redan traskat klart i det träsket på 1960- och 70-talet.
Kanske har träsket blivit mer svårforcerat de sista åren.
– Jag pratade med Maria-Pia Boëthius och Gudrun Schyman apropå alla reaktioner på boken. ”Hade den här boken kommit på sjuttiotalet hade ingen höjt på ögonbrynen”, menade de. De omoderna och reaktionära reaktioner som vi har fått på boken säger verkligen något om det politiska samhällsklimatet som idag är väldigt höger och familjekonservativt.