Nu tar Baastad över

Efter fyra år med borgerligt styre i Örebro bär hon många röda drömmar på sina axlar när hon nu tar över ledningen av kommunen. Hon ledde Social­demokraterna till ett succéval men tvingades ändå att börja med att kompromissa.
   ETC Örebro har träffat Lena Baastad för att ta reda på vem hon är, kvinnan bakom den nya makten.

Så började det

Vi börjar från början. Berätta om din uppväxt!
– Jag är uppvuxen i Vintrosa med två äldre syskon och med mamma och pappa. Hela min värld var i Vintrosa. Min bästa vän var närmaste grannen, vi åkte på semester med grannarna och jag gick i skolan i Vintrosa. Det jag avskydde som tonåring gillar jag i dag när jag har flyttat tillbaka, att alla vuxna har koll på barnen.
– När jag var tolv år skilde sig mamma och pappa och det var bara jag och mamma som bodde kvar i Vintrosa. Det är klart att det är tufft att vara med om en skilsmässa och jag har inte haft så mycket kontakt med pappa. Min pappa har alkoholproblem så det är klart att det påverkade. Men jag märkte inte det när jag var liten. Det fanns i mammas värld förstås, men inte i min. Det jag minns från min barndom är att vi hade roligt.
Hur var tonåringen Lena?
– Oj, jag var nog jobbig. Jag tyckte att skolan var tråkig. Min mamma tyckte nog att jag var väldigt mycket tonåring. Ganska arg. En av mina lärare sa att hon är duktig men arg, hon som sitter där längst bak i klassrummet.
Varför engagerade du dig i politiken?
– Mamma och jag pratade alltid mycket om värderingar hemma. Både mamma och morfar har varit aktiva i politiken och fackföreningsrörelsen. Politiken fanns alltid där. Så hittade jag en S-förening på högskolan och det var roligt också, socialt. Men jag minns särskilt när borgarna vann valet 1991, då stod jag i valstugorna hos Moderaterna och frågade om ungdomsarbetslösheten och de svarade att blir du utan jobb då får din mamma försörja dig. Och där stod jag med en ensamstående mamma. Och det handlade ju inte bara om min situation utan om solidaritet överhuvudtaget.

Valrörelsen

Du har lanserats oerhört hårt i den här valrörelsen. Ditt ansikte har synts i varje gathörn. Det är första gången som Socialdemokraterna här i Örebro väljer att satsa så mycket på att marknadsföra en enda person. Vad tänker du om det?
– Politik bygger på kontraster. Det var fem män på den ena sidan och så var det jag på den andra. Tanken var ju att lansera mig som kvinna. För ett år sedan var det inte så många örebroare som visste vem jag var, samtidigt som de flesta kände igen Staffan Werme. Och det är ju en del av politiken, att folk ska veta vem de ska rösta på.
Hur mycket handlar det om personen
och hur mycket om partiet?
– Det är klart att vi aldrig skulle kunna vinna ett val utan ett starkt parti. Vi måste driva frågor som människor tror på. Och partiet måste ha en organisation som kan vara ute och möta människor. Men det har alltid varit betydelsefullt vem som leder ett parti, och det har blivit viktigare eftersom omvärlden lägger allt större vikt vid personen. Framför allt media.
Funderar du på att du är historisk som den första kvinnliga kommunstyrelseordföranden i Örebro?
– Inte så att jag går runt och tänker, wow, jag är den första kvinnan. Men jag kan fundera över hur jag blir bemött som kvinna. Jag har fått höra kommentarer om att jag är det snyggaste kommunalrådet någonsin. Och första dagen efter valet hade NA en artikel med en bild på mig i klänning och rubriken: Dags att träffa en partner. Rubriken tillsammans med bilden antydde något helt annat än det politiska arbetet.
Idéerna och politiken
Vad tänker du om det som händer i Sverige i dag där klyftorna växer och barnfattigdomen ökar?
– Sverige och Örebro går bra. Ekonomin är stark. Ändå ökar klyftorna. I min familj håller vi på att planera vår semester för fullt. Vi ska åka iväg med husvagnen och mormor tar med barnen till Sannabadet när jag och min man jobbar. Samtidigt finns det massor av barn som inte kan göra någonting i sommar. Det gör ont att veta det. Och jag tycker att det här borde vi kunna göra något åt.
Vad ska vi göra?
– Politiken kan aldrig sätta sig vid sidan av och säga att det där ska marknaden lösa. Därför vill vi att kommunen, tillsammans med näringslivet, ska skapa ett tillväxtbolag för att skapa jobb. Det kanske inte är det första man tänker på att kommunen ska göra, men om vi på något sätt kan underlätta så ska vi göra det. Och klarar vi att få ned arbetslösheten i Vivalla och Oxhagen och skapa riktiga jobb, så att människor med stolthet kan säga att de har en lön, så kommer vi också att klara att halvera barnfattigdomen till år 2020.
Är jobben hela lösningen för att minska klyftorna?
– Ja, det är lösningen. Men barnen är små nu och de kan inte vänta på att jobben ska komma, så vi måste göra fler saker. Vi måste fixa sommaraktiviteter till exempel så att barnen i alla fall får göra något. Vi kan också titta på barnens tillgång till fritidsaktiviteter. Men på lång sikt är det föräldrarnas jobb som är lösningen.   
Fördelningen då, hur påverkar den barnfattigdomen?
– När den disponibla inkomsten är den dubbla i Adolfsberg jämfört med Vivalla så handlar det så klart om fördelningen. När vi prioriterar kommunens resurser, till skolan och till föreningarna,  så skulle den största orättvisan vara om alla barn fick lika mycket, för barnens behov ser olika ut.
Hur vill du fördela resurserna?
–Vi kan till exempel se över hur vi placerar våra fritidsgårdar och våra idrottsanläggningar. När  man planerar en kommunal byggnad måste man fundera på hur den demokratiska tillgången till byggnaden ser ut. Ta den kommunala kulturskolan som exempel. Vi ville att den skulle placeras ute i våra bostadsområden, för om den ligger mitt i stan då vet vi att det gynnar framför allt en viss grupp, en resurstark grupp.
Örebro är en av Sveriges mest segregerade städer och skolan är inte längre en mötesplats för våra barn eftersom den är så uppdelad. Är det ett problem?
–Det finns ett stort värde i att barn med olika bakgrund träffar varandra och lär av varandra. De inspirerar varandra och vi har alla olika kunskaper med oss. Det tvingar våra barn att utmana sina egna tankeföreställningar. Men skolvalet finns, föräldrar har rätt att välja skola åt sina barn och det kommer vi aldrig att kunna backa. Så det är en svår fråga.
Kan man göra något då, inom ramen för skolvalet?
– Vi har bland annat pratat om samverkan mellan skolor för att barnen ska mötas så. Och vi ville placera en friidrottshall i Vivalla för att barn från andra områden skulle komma dit på sin fritid. Framför allt krävs det mod av oss politiker och våga säga till föräldrarna att nu måste vi satsa på de här barnen.

Det blåröda samarbetet

Hur mycket av kommunpolitiken handlar om värderingar och människosyn, om ideologi?
–  Det där är en jättesvår fråga. Många säger att kommunpolitik inte alls handlar om ideologi. Men när vi pratar om läxhjälp i skolan så beror det ju på att vi vet att barns förutsättningar ser olika ut. När vi pratar om helgöppna fritidsgårdar så är det ju för att barns tillgång till fritidsaktiviteter ser olika ut. För mig handlar det om en vilja att skapa ett annat samhälle med minskade klyftor och fler jobb. Det är klart att det är ideologi.
Efter att S valde att samarbeta med C och KD har det talats mycket om svek. Kommunal är besvikna, Vänsterpartiet är besvikna och SSU:s ordförande Sofia Märkel skrev på Facebook att hon förstod alla som valde att lämna partiet. Hur hanterar du det?
– Jag hade fått en svekdebatt oavsett vad jag hade gjort. Om jag i stället hade valt att styra med bara Vänsterpartiet hade vi gjort oss beroende av Sverigedemokraterna. Det hade självklart lett till en svekdebatt. Om vi hade valt att inte styra alls och utan gå i opposition hade det också lett till en svekdebatt. Och det var de två alternativ vi hade om vi skulle säga nej till Centerpartiet och Kristdemokraterna.
Miljöpartiet säger att de sträckte ut en hand och fick nej. Varför?
– MP sa att de var beredda att samarbeta med oss, men de ville inte ha ett rödgrönt samarbete. De ville alltså inte att V skulle vara med. Dessutom var deras krav att de skulle ha ordförandeposten i programnämnd samhällsbyggnad som de har haft de senaste fyra åren. Det vi har sett under de här åren är att företag har valt att inte etablera sig i Örebro eller att de har flyttat härifrån för att de inte fått snabba besked från kommunen. Jag ville vi inte överlämna de frågorna till Miljöpartiet.
Vilken kompromiss har varit jobbigast att göra så här långt?
– Vårdnadsbidraget tycker jag är ett dåligt förslag, men vi kommer ändå att ha kvar det. Och valfrihetsfrågorna inom äldreomsorgen kommer säkert att bli jobbiga. I princip så har det socialdemokratiska partiet inte något emot privatiseringar.  Om kvaliteten är den samma i offentlig och privat verksamhet så finns det ju ingen motsättning mellan jämlikheten och valfriheten. Men när vi väl sitter där och ska prata om vilken verksamhet som ska bli privat så kommer det att bli tuffare.

Familjen och politiken

Vem städar hemma hos dig?
– Jag säger nog att jag gör det, min man säger nog att det är han. Och så hjälper min mamma till.
Kan du tänka dig att köpa städhjälp?
– Jag har gjort det. Jag hade precis klivit på som kommunalråd och så blev jag sjuk i en virussjukdom och blev sängliggande i flera veckor. Efter det bestämde jag att jag skulle ha hjälp. Men jag har det inte nu.
Vad tycker du om Rut-avdraget?
– Det har fått oförtjänt stort utrymme i den politiska debatten. Som att det skulle vara den viktigaste politiska frågan. Jag tycker inte att det behöver vara skattesubventionerat, men i valet i september verkade det som att Rut var den viktigaste skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.
Nu ska jag ställa en fråga som jag kanske inte borde ställa eftersom du är kvinna. Men du har två små barn och ett hus och nu har du blivit ordförande i kommunstyrelsen. Hur ska du få det att gå ihop?
– Det kan man undra. En förutsättning är att jag har min man. Jag har alltid första tjing på kvällarna. Det är han som är hemma med barnen, det är han som lagar mat till dem och det är han som lägger dem. Den största utmaningen är att sätta gränser. Det har redan blivit en glidning i min almanacka. Från två bokade kvällar i veckan till fyra och så är det arbete på helgerna.
Barnfamiljers livspussel är en stor fråga i den politiska ­debatten och du lever mitt i det. Vilka lösningar ser du?
– Det handlar mycket om att fler och fler har arbeten där det är jobb på kvällar och helger. Där kan vi erbjuda mer flexibla öppettider i förskolan. Det är viktigt för jämställdheten och särskilt för ensamstående föräldrar. Vi måste hela tiden föra diskussionen om hur det ser ut med det obetalda arbetet i hemmen. Där har vi alla ett ansvar.

Chef över 11 000 personer

Hur tycker du att Örebro kommun ska vara som arbetsgivare?
– Det är en stor utmaning. Jag kan känna att kommuner och landsting har tagit den rollen för given och inte jobbat så mycket med det. Men vi måste jobba med arbetstider, arbetsvillkor, chefskapet och framför allt inflytandet.
Rätt till heltid i kommunen är ett mål i den politiska plattform som ni har antagit. När kan alla få rätt till heltid?
– Det kan jag inte svara på i dag. Men jag vill att vi sätter igång ett ordentligt arbete för att ta fram ett förslag på hur det kan lösas. Frågan har diskuterats länge men det har inte kommit några konkreta förslag. Nu ska vi prata med facket och lära av andra kommuner som redan har infört det här. Vi kan inte längre säga att vi inte har råd med rätt till heltid. Titta bara på hur mycket pengar vi använder till visstidsanställningar och korttidsvikarier.
Kan kommunen göra något åt lönerna?
– Vi har många lönegrupper där Örebro kommun ligger lägre än andra kommuner. Det är klart att jag känner att det vore rimligt att höja lönerna men jag vet inte vad som är möjligt.
Vad tjänar du själv?
– 56 000 kronor i månaden.
Är det en rimlig lön?
– Det är en svår fråga. Genomsnittslönen i Örebro kommun är väl knappt hälften av det jag har. Är min lön rimlig då? Å andra sidan har kommundirektören dubbelt så mycket som jag har.
Vad är det som avgör lönerna? Varför är undersköterskornas arbete värt så lite och kommundirektörens arbete så mycket?
– Det är klart att när vi anställer så är det ju tillgång och efterfrågan som styr och gällande avtal. Lönefrågan är en hopplös fråga. Traditionellt sett är ju alla kvinnoyrken låglöneyrken och det beror ju på strukturen i samhället.
Kan kommunen gå före då och stärka den lågt betalda, ­kvinnliga gruppen?
– Det vi har gjort är ju att jobba med lönekartläggningar och jämföra olika yrkesgrupper, typiskt manliga och kvinnliga yrkena, för att justera löneskillnaderna.

Vart ska vi?

Vilken är den viktigaste politiska frågan för dig nu när du har blivit kommunstyrelsens ordförande?
– Det är frågan om hur vi ska klara att ge alla människor hopp och drömmar.
Vad är det som driver dig?
– Möjligheten att åstadkomma förändringar.
Hur kommer Örebro att ha förändrats om tre år?
– Jag hoppas att vi har ett näringslivsklimat där företag vågar utvecklas så att vi får fler jobb. Och så hoppas jag att medborgarna känner att kommunen har en ledning som lyssnar. Jag vill att vi ska ha klarat att minska barnfattigdomen, klyftorna och segregationen.

Ulrika Lindahl