Tankarnas trädgårdsmästare lämnar stan

Det här är egentligen ett möte med själva mötet. Med mötet i Tankarnas trädgård. Hjärnan och hjärtat bakom föreläsningsserien lämnar nu Örebro. Eva Marcusdotter drar vidare men hoppas ändå att hennes drömföreläsare Johan Rockström ska komma till stan.

Efter 20 år i Örebro flyttar du tillbaka till Östersund och Jämtland. Varför?

– Jämtlänningar längtar ofta hem, hem till fjällen och sjöarna. Jag också. Och så har jag fått jobb som länsombudsman för Socialdemokraterna i Jämtland.

De senaste åren har du arbetat med ABF föreläsningsserie Tankarnas trädgård. Hur föddes den?

– För fem år sedan hände flera saker. Socialdemokraterna förlorade valet. Örebro-Kuriren blev uppköpt av NA och försvann. Vi kände att vi behövde andra och fler arenor för samtal och debatt om idéer och vårt samhälle. Då skapade vi Tankarnas trädgård. Första föreläsningen var i mars 2007.

Vad har kännetecknat föreläsningarna?

– Huvudtemat har varit radikal idédebatt. Här ska tankar prövas. Det ska också vara oförutsägbart, öppet och folkbildande. Inte bara showbiz. I dag åker det runt en massa kändisar och föreläser och tar mycket betalt för det. Men många gånger känner man när man går därifrån att de egentligen inte hade något att säga. Så ska det inte vara när man går från en föreläsning i Tankarnas trädgård.

Har föreläsningarna lett till något nytt?

– Varje föreläsning ska avslutas med en möjlighet att gå vidare, att göra något. När Alexander Bengtsson från Expo var här och pratade om sin bok Sverigedemokraterna har fel startade vi en studiecirkel efteråt där man kunde slipa sina argument mot främlingsfientligheten. En länsgrupp för Ship to Gaza startades efter en föreläsning om projektet. 2007 hade vi en föreläsning om FN:s kvinnokonvention. Det ledde till att vi fick en lokalförening som heter UN Women och som i sin tur har startat ett interkulturellt nätvärk och egna föreläsningar. Och i oktober samma år var Johan Ehrenberg här och pratade om mediemonopol och behovet av fler röster. Det ledde till att ETC Örebro startades.

I dag finns alla nya tankar och idéer på nätet. Behöver vi fortfarande träffas och lyssna på en föreläsare för att lära oss saker och inspireras?

– Inget går upp mot att ses i verkligheten. Att kunna få ställa frågor och få svar, och träffa likasinnade. Att träffas öga mot öga ger ett större djup i engagemanget. På Facebook kan du trycka på en knapp, gilla och sen har du gjort ditt. Webben ger nya och fler möjligheter men den ersätter inte de gamla.

Kan du nämna några föreläsningar från de här åren som du minns särskilt?

– Göran Greider i ett fullsatt Folkets hus där han pratade om sin bok Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Jak-banken om möjligheten att spara på ett annat sätt och påverka sin vardag. Och så föreläsningen om sojaodlingens sociala och ekonomiska konsekvenser som kanske lät torr men som överraskade med att bli fullsatt.

Har det kommit så mycket folk att ni har blivit tvungna att säga nej någon gång?

– Vi har aldrig hindrat någon från att komma in. Istället har vi burit in extra stolar. Så många att vi ibland kanske har legat på gränsen för vad brandskyddet tillåter.

När du tar upp exempel på föreläsningar är det många män du nämner. Hur är det med könsfördelningen bland föreläsarna?

– Vi försöker ha varannan. Ett tag tröttnade jag på att det alltid var kvinnor som pratade om jämställdhet och män som pratade om klass. Så då gjorde vi en särskild föreläsningsserie som hette Kvällar med klass där bara kvinnor pratade; Lena Andersson, Susanna Alakoski och Anneli Jordahl.

På vilken föreläsning har du skrattat riktigt gott?

– På Gertrud Åströms föreläsning om den jämställdhetspolitiska utredningen. När man först träffar henne tänker man att hon är en sann utredare från de innersta mörka korridorerna. Men så börjar hon prata och hon är så otroligt kunnig och slagfärdig.

Har du gråtit under någon föreläsning?

– Kanske inte gråtit, men jag har blivit starkt berörd. Till exempel när Nahid Dorostkar pratade om sin bok Svalor flyger och sin flykt från Iran.

Finns det någon föreläsare som har nobbat Tankarnas trädgård?

– Inte direkt. Men det finns dem vi har fått vänta länge på. Jan Eliasson till exempel. Det dröjde innan han fick tid att komma.

Vad är du stolt över?

– Jag är stolt över att Tankarnas trädgård har bidragit till att fler har fått information och kunskap om angelägna frågor och att människor har fått en möjlighet att samlas och sedan göra något tillsammans. ABF i Örebro län är i dag den tredje största föreläsningsarrangören efter ABF i Stockholm och Göteborg. Och jag skulle nog vilja säga att när det gäller radikal idédebatt är vi störst i Sverige.

Nu går du vidare till ett toppjobb inom socialdemokratin där du kommer att hamna i partiets inre krets. Hur tar du med dig dina erfarenheter från åren med Tankarnas trädgård?

– Att man ska jobba med breda och öppna arenor. Man måste tillåta nya tankar och både korsdrag och tvärdrag. Det är livsnödvändigt för politiken.

Vad drömmer du om?

– Fler trädgårdar för tanken. Både bokstavligen och bildligt. Platser där vi kan hjälpa alla att växa. Och så hoppas jag att Ann-Mari Schwartz som tar över Tankarnas trädgård lyckas få hit Johan Rockström, chefen för Stockholm Environment Institute och en duktig miljödebattör. Honom har jag jagat länge.