Missnöjets vinter

Vinterns missnöje har lett till både svärord och utveckling. Peter Ekström funderar över vad som händer när man slutar att vara missnöjd. Skulle utvecklingen stanna upp om man vore nöjd?

Det har varit svårt att inte vara missnöjd under en vinter som denna. Tung snö, inställda tåg, tak som faller samman, trafikkaos, elpriser på fantasinivå, kärnkraftverk som står stilla. Det har varit en missnöjets vinter.
Själv har jag skottat snö och burit ved. Tidvis har bilarna vägrat starta, vattnet har frusit i ateljén och det läcker in vid skor­stenen. Jävlar vad jag har svurit!
Säkert kommer SJ och Banverket nu att organisera om en del. Kanske chefer får avgå. Eventuellt byggfusk ska utredas. Byggreglerna kommer nog att ses över. Jag ska kolla skorstenen. Missnöje föder utveckling, förändring och framsteg.
Ja, det är nog sant. Bakom många nya tekniska uppfinningar finns något som tidigare inte har fungerat bra. Bakom politiska reformer finns behov av förändring. Bakom revolutioner finns socialt missnöje. Utan missnöje ingen vilja till förändring.

Men denna sanning har en problematisk sida. Vårt missnöje är en guldgruva där många vill göra sig en förmögenhet. Missnöjet är en så viktig och så generell drivkraft att brist på missnöje betraktas som direkt samhällsfientligt. Den som sitter nöjd är en misstänkt person. Säkert dum, kanske farlig. Att vara nöjd är som att inte ha några drömmar längre och det är inte bra…
John Lennon skrev låten “Watching the wheels” som handlar om den tid han höll sig borta från rampljuset. ”People say I’m crazy doing what I’m doing, Well they give me all kinds of warnings to save me from ruin, When I say that I’m o.k. they look at me kind of strange, Surely your not happy now you no longer play the game.” Folk kanske verkligen tyckte att han inte förverkligade sig själv. Hade han inte en plikt att göra det? Eller också saknade de möjligheten att få vara med och göra sig en hacka på hans musik.

Vi måste vara missbelåtna annars snurrar inte samhällsmaskinens hjul. Marknaden lever på detta. Ständigt nya varor som ska fylla ständigt nya behov. Mardrömmen är egentligen inte att varuströmmen skulle sina, den är att behoven skulle upphöra. En befolkning utan ständigt förnyade behov – hur skulle det se ut? Om samhället ska kunna bli bättre måste vi också delta i samhällsutvecklingen – vi kan inte ställa oss vid sidan av. Lyckliga människor löser inga problem.

Jovisst är missnöjet den sociala förändringens förutsättning. Det systematiserade missnöjet är också vad som gör oss till goda konsumenter och håller oss inom ramarna.
När det gäller vårt missnöje är det många olika krafter som har glädje av det. Det går inte riktigt att dra dem över en kam även om det vore bekvämt. Stora ­delar av varumarknaden skulle kollapsa om vi inte hela tiden köpte nya saker för att lösa våra problem. Politiska grupper är också beroende av vårt missnöje. Ibland så starkt att de är beredda att skapa ytterligare missnöje för att dra till sig fler sympatisörer. Media jobbar i stort sett efter ett enda journalistiskt mönster – något är en nyhet om det innehåller en konflikt.
De är många olika. Deras intressen råkar sammanfalla.
Att låta bli att vara missnöjd en stund känns som en väldigt äventyrlig sak. Men en kort kafferast i vårsolen kanske?

Peter Ekström

Taggar: Missnöje, utveckling