Krönika. Peter Ekström.

2017-09-05 06:00

Att städa i historien

Det är i princip lika mycket en konstnärlig tradition att ta bort monument som att skapa dem.

För inte så länge sedan var jag i södra USA. Närmare bestämt i Alabama, den delstat där många av de mest kända händelserna under den amerikanska medborgarrättsrörelsen inträffade och där dess främsta motståndare, George Wallace, var guvernör. Alabama är USA:s fattigaste stat. Bredvid ligger Georgia, nästan lika fattigt.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Där ligger den lilla staden Charlottesville. Det var där beslutet om att flytta bort en staty föreställande Robert E Lee – en av de mest kända generalerna som stred för de stater som försökte bryta sig loss från USA under det Amerikanska inbördeskriget – nyligen togs. Borttagandet av statyn resulterade i demonstrationer av amerikanska nazister och andra höger­extremister, kravaller och att en motdemonstrant, Heather Heyer, dödades. Detta har i sin tur lett till att en rad ­städer har lyft bort statyer som hyllat företrädare för ­”Sydstaterna” (Konfederationen) under inbördes­kriget 1861–1865.

Den amerikanska södern vimlar av dessa statyer och den så kallade sydstatsflaggan kan man se lite varstans. I nästan varenda småstad står det en staty på torget. Ibland är det en historisk person men ofta är det en symbolisk gestalt i form av en anonym sydstatssoldat som pekar uppfordrande mot norr. På socklarna till dessa statyer står namnen på de lokala söner som stupade i kriget.

Flaggorna och statyerna är symboler för rasistiskt förtryck. Men att endast stanna upp vid den tanken är att göra saken lite väl enkel för sig. De amerikanska sydstaterna är USA:s Norrland.

I förhållande till nordstaterna är de fattigare och mindre utvecklade. Många människor i dessa delar av USA upplever sig utnyttjade, bortglömda och förtryckta av politikerna i Washington och marknads­jonglörerna på Wall Street. För en del av dem är symbolerna för sydstaternas uppror ett motstånd mot detta.

Hur man än ser på saken är statyerna och flaggorna en del av USA:s historia. Att man nu flyttar och tar bort en del av dem är inte unikt. Så har man handskats med passerade epokers symboler i alla tider. Det är i princip lika mycket en konstnärlig tradition att ta bort monument som att skapa dem. Men man kan inte städa i historien. Och man bör inte försöka. Låt historien vara synlig, det är bäst för oss.

På många ställen i Alabama fanns nyare monument som hyllar Martin Luther King, Medborgarrätts­rörelsen och kampen mot rasism. Nyligen såg jag filmen Selma som handlar om detta. Jag kände igen många platser som nu vördas. Vi åkte över bron som har en central roll i filmen. Jag har en känsla av att de ­styrande i Alabama har gjort mycket för att fram­häva den delen av sin historia. ­George ­Wallace bidrog nog till det efter att han sent i livet bad om ursäkt för sin rasism och blev vald till ­guvernör en andra gång med starkt stöd av de afro­amerikanska väljarna.

I staden Montgomery stannade vi till en stund vid den busshållplats där Rosa Parks gick på bussen och satte sig på ”fel” plats 1955. Det var en av de händelser som utlöste medborgarrättsrörelsen. Där var en minnesplats anlagd med plaketter som beskrev ­händelsen. På samma plats låg på 1800-talet USA:s största slavmarknad.

Bäst & sämst

Bäst just nu: Att många örebroare och andra tittar på konsten i Open Art-utställningen.

Sämst just nu: Att de styrande i Örebro inte kan hitta på ett sätt för Örebro att vara en konststad mer än en gång vartannat år.