Krönika. Klara Olander.

2017-11-14 06:00

Det som jag aldrig sa på jobbintervjun

Föränderlig för att du ska tjäna på det? Nä, då hanterar jag faktiskt inte förändringar supermegabra.

Hur ser du på förändringar? Hur hanterar du sådana?

Jag sitter på en arbetsintervju, när frågan från arbetsgivaren kommer. Jag svettas om handflatorna, drar dem diskret mot tyget på byxorna. Jag visste att den här frågan skulle komma.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


– Jag gillar när det händer saker, om det är du menar. Jag gillar att utveckla mitt arbete och driva saker framåt.

– Så, du menar att du hanterar förändringar bra?

– Om det leder till att arbetet utvecklas på ett positivt sätt, så ja.

I ett parallellt universum säger jag något helt annat. Det är inte det att jag ljuger i det här universumet utan det handlar mer om att frågan är mer komplex än att det går att avkräva ett enkelt svar.

Så jag säger inte till arbetsgivaren att det var rätt jobbigt förrförra helgen när klockan skulle ställas om till vintertid. Där var jag inte direkt sugen på en förändring. Lurigt är det där med vintertid också. Ska utemöblerna ställas ut eller in? Och kvaliteten på sömnen, hur påverkas den? En sådan förändring känns onödig och det blir jag väldigt trött av. Men jag håller den tanken inom mig. Jag säger inte heller att jag såg i annonsen att de eftersökte någon som var förändringsbenägen och flexibel. För jag undrar vad de lägger i de begreppen. Och jag nämner inte att jag själv betraktar de orden lite som nutidens honnörsord, som används av slentrian, så jag säger inte:

– Det viktiga här är alltså inte vad jag kan? Är det den kompetens ni söker – att jag kan förändras?

Jag frågar inte arbetsgivaren vem som tjänar på att jag gillar förändringar, även om det är så som jag tänker när jag får den frågan. För när det gäller arbetsmarknaden så handlar det naturligtvis om att någon tjänar på att ha arbetstagare som kan flyttas på, skickas runt eller exempelvis acceptera ännu en organisationsförändring. Men jag säger inte:

– Om du menar att jag ska vara föränderlig bara för att du ska tjäna på det? Nä, då hanterar jag faktiskt inte förändringar supermegabra.

Det finns andra frågor jag skulle kunna ta upp, som att vi alla lever i en föränderlig arbetsmarknad och en föränderlig värld. Och att jag tror att det skapar en väldigt stor oro bland människor när allt ses som föränderligt. Fast jag säger inte:

– Vore det inte bättre att vi pratar om trygghet än om föränderlighet?

Förändring är ju en process. Ibland kan det vara en lång och smärtsam. Ibland kan den vara lätt om man känner att man vet varför förändringen sker och om man känner att skälen bakom förändringen är rimliga. Men jag säger inte:

– Det viktiga är nog att man är medveten om att det är en process. Hur tänker du?

Visst vore det underbart om man kunde få diskutera frågan så? Att faktiskt vända och vrida på begreppen och se hur komplex frågan faktiskt är. Och därmed skapa ett samtal om vad arbetsgivaren egentligen menar med föränderlighet. Då skulle man kunna snacka om förändringsbenägen arbetsgivare.

Bäst & sämst

Bäst just nu: Förmånserbjudandet med cyklar som Örebro kommun har kirrat. Jag susar numera fram genom stan.

Sämst just nu: Att jag missat en av föreläsningarna i den formidabla serien om arbete som ABF arrangerar tillsammans med Vänsterpartiet. Gå dit med mig nästa gång vetja.