Ett brev till doktor Kenneth

Är du också trött på att aldrig få kontakt med vården? Från och med nu kommer Helena Hedlund att använda sig av handskrivna färgglada brev när hon vill nå doktorn.

För ett år sedan skrev jag en krönika om hur makalöst krångligt det är att komma i kontakt med vårdcentralen. Hur engångskoder och e-legitimationer, rätt operativsystem och ny programvara är förutsättningar för att ta sig igenom siffer-labyrinten in till doktorns trygga famn. Aldrig har jag fått så många kommentarer på en krönika! Många kände igen sig, och det fick mig att tänka vidare på hur mycket krångel vi egentligen finner oss i, i tron att samhället ständigt effektiviseras.

Ibland undrar jag vilka personer som döljer sig bakom all omständighet. Konspirationsteorier kommer krypande, en känsla av att det finns en hemlig makt som medvetet konfiskerar vår tid. Dom gör allt för att vi inte ska hinna tänka egna tankar, vila och må bra. Vi ska ständigt vara sysselsatta – det är ju samhällets mantra – och är det inte arbete så är det krångel med myndigheter som ska fylla våra dagar.

Som idag – en sommardag som hade potential att bli hur bra som helst. Solen sken, en illröd vallmo hade slagit ut i landet, barnen och fåglarna kvittrade i trädgården. Jag råkade snegla i mina papper från a-kassan. Ser att nytt för i år är att jag, istället för att få pengarna insatta på mitt konto, får en utbetalningsavi att lösa in på banken. Varannan vecka ska jag alltså fara in till staden, köa, ta emot mina skampengar, gå till min egen bank, köa, och sätta in dem på kontot. Vill jag ha pengarna på mitt konto direkt måste jag kontakta Swedbank, står det. Så jag mejlar Swedbank. Får till svar att jag inte kan kontakta dem på detta sätt, ring istället detta nummer. Jag ringer. Efter oändligt många knapptryckningar och val, personnummer och andra nummer så säger rösten: ”Slå din personliga kod.” Men vilken kod? Går det inte att komma i kontakt med banken om man inte redan är kund? Jag ringer min a-kassa och frågar om detta är möjligt, och ja, jo, så är det ju. Det jag kan göra är att ringa och boka tid för ett möte med en handläggare på min egen bank, och där kan vi diskutera huruvida min bank skulle kunna kontakta Swedbank och hjälpa mig få mina pengar insatta. Detta kommer att ta en hel dag i anspråk, utöver den halva dagen som allt ringande har tagit. Dom har lyckats! Min tid har beslagtagits, mina tankar har ockuperats och jag kan inte längre inbilla mig att jag är fri och ledig.

Men åter till sjukvården. I vintras fick jag halsfluss mitt under pågående teaterturné. Jag hade spelat sönder rösten och var tvungen att ställa in föreställningar och även söka sjukvård där jag befann mig, i Arvika. Jag gick direkt till vårdcentralen och fick genast träffa doktor Kenneth. Han gav mig medicin, och jag tackade snällt. När jag kom åter till hotellrummet insåg jag att jag hade glömt be om ett läkarintyg. Jag googlade på vårdcentralen, men självklart fanns det varken mejl eller telefonnummer att nå någon på. Där fanns bara Mina Vårdkontakter, som fortfarande kräver en nyare dator än den jag har, eller ett lösenord som skickas till min folkbokföringsadress långt från Arvika. Så det fanns bara ett sätt kvar för att komma i kontakt med Kenneth. Att skriva ett vanligt brev. Jag knåpar ihop ett eget kuvert av ett illgult papper och tejp, och jag ritar lite fjortisaktiga blommor och fjärilar på för att väcka uppmärksamhet. Och inom en vecka får jag mitt läkarintyg, och ett trevligt svar från doktor Kenneth. Långt snabbare än man ens får en telefontid eller en engångskod om man följer hemsidans alla regler.

Så från och med nu kommer jag att använda mig av handskrivna färgglada brev i alla sammanhang där jag känner att jag dräneras på energi av allt kodknappande krångel. Kanske får jag inte alltid ett snabbare svar, men jag kommer antagligen att bli lite gladare.