Ett litet musklick mot ondska

Herregud. Det har varit krig på internet de senaste veckorna. En misstänkt välgjord kampanjfilm om hur mänskligheten kan stoppa en av vår tids värsta krigsförbrytare har resulterat i en Youtube-explosion och väckt rekordstort engagemang. Filmen berättar om barnsoldater, slaveri och grymheter i inbördeskrigets Uganda. Tittaren uppmanas att donera pengar och affischera i en världsomfattande kampanj mot krigsherren Joseph Kony.
Bakom filmen ligger Invisible Children, en organisation ingen tidigare har hört talas om, eller i varje fall inte jag. Filmen lades upp den 5 mars. En vecka senare hade över 90 miljoner människor sett och delat filmen i sociala medier. Jag var en av dem.
Och jag skulle bli mycket förvånad om inte ni också har sett och delat ”Kony 2012” de senaste dagarna. Filmens budskap är att varje människa har makt att agera mot världens ondska och att vi börjar med den förbrytare som Internationella domstolen i Haag har  utsett som värst. I över 20 år har Joseph Kony systematiskt kidnappat pojkar och flickor, gjort dem till soldater och sexslavar. Och nu kan vi tillsammans stoppa honom, enkelt genom att berätta om honom och hans brott för världen. Genialiskt!

Människor har engagerats uppfyllda av känslan att ”jag kan också göra något”. De har klickat och delat filmen för att sprida den på alla tänkbara sajter. Och inte ens jag kunde låta bli. Jag som i vanliga fall tycker att sådant är skitfånigt. En halv miljon ”aktions-kit” beställdes på fyra dagar, och i Örebro drog en 17-årig tjej på ett dygn ihop 1 000 personer som ville affischera i staden.

Föga förvånande mötte kampanjen kritik. Det skapades upprop om att filmen borde stoppas och att organisationen bakom bara var en bluff. Invisible Children har anklagats för att ha angett överdrivna siffror på antalet bortrövade barn, för att ha gett stöd till Ugandas officiella armé som i sin tur anklagas för att själva har begått övergrepp, för att för stor del av insamlade pengar går till administration, men kanske framför allt för att man använder förenklad retorik. Den 17-åriga studenten i Örebro backade och lade ned affischeringsinitiativet.

Men såhär är det. Det har alltid funnits en stor grupp människor som stör sig på hur dagens politiskt intresserade och involverade individer väljer att engagera sig. Och i mitt liv har jag träffat på alldeles för många av den sorten. De fattar liksom inte. Det är inte välorganiserade massprotester som förr i tiden där folk är villiga att stå ute i snö och regn, dag ut och dag in, för att göra sina röster hörda. I dag är det Facebook-grupper och delning av tweets, videoklipp och kommentarer. Ett litet mus-klick och man har gjort sin goda gärning för dagen. Och det gör nog många ur den lite äldre generationen irriterade. Nästan som om de menar ”Du kommer för lätt undan, du ska lida som jag har gjort, annars räknas det inte” när de säger ”Du är okritisk, du fattar inte att du blir lurad”.
När jag tittade på filmen tänkte jag på alla möjliga aspekter. Vem står bakom filmen? Vad tjänar de på det? Kan någon tredje part ha intresse i att Kony grips och varför blev just den här filmen så känd? Till slut kände jag väl att jag hade ett val. Dela filmen och riskera att någon tjänar en extra slant men också ta chansen att den där skitstöveln hittas och ställs inför rätta, eller att inte göra någonting överhuvudtaget.

När frågorna inte längre handlar om huruvida det ska serveras köttbullar eller pyttipanna i skolmatsalen, när demonstrationerna förflyttar sig till globala arenor kan man aldrig vara hundra procent säker. Men om vi inte kan dela material på nätet för att vi inte har varit med och gjort det själva blir dagens aktivism dysfunktionell. Det går att vara engagerad utan att vara partipolitiskt bunden. Det går att göra skillnad utan att stå och vifta med hemmagjorda skyltar på Stortorget. Det går att protestera mot barnsoldater utan att vara expert på Ugandas säkerhetspolitik. Alla sätt är bra sätt, för mänsklighetens stora tragedi är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad.