Försöker försonas med myset

Nu är hösten här, med lite härlig kyla och rödgula löv längst med trottoarkanten. Det doftar speciellt, så som det gör bara en relativt kort period på året. Doften av fågelskit är aldrig så stark som den är i oktober. Den varma drycken i min take-away mugg smakar bättre än jag minns det från i våras och jordgubbarna kostar återigen 59 kronor litern. Japp, hösten är definitivt här.
Hösten är min favorittid på året. Så har det alltid varit. Då var det skolstart med nya, fina block och pennor. Nu är det lyckan över att få ha det riktigt mörkt på natten och säsongstart för Bonde söker fru och Idol. Men bäst av allt med hösten är givetvis ursäkten till att mysa till det extra mycket, kura ihop under en filt och mala i sig kärleksmums utan en gnutta ångest över Beach 2012 (det börjar efter nyår). Eller är det verkligen det?

Vid den här tidpunkten för ett år sedan befann jag mig i Vancouver, på andra sidan klotet. Märkligt nog skiljer sig hösten i Kanada anmärkningsvärt mycket från hösten här i Sverige. De rödgula löven faller visserligen ner på marken där också och Starbucks take away muggarna syns i varje mans hand, men någon riktig höstkänsla som jag känner till den uteblir. Där är det ingen som pratar om hemmakvällar framför tv:n. Där känner ingen till ordet höstdepression. Där går man upp till jobbet en regnig oktobermorgon utan att klaga. Och där symboliseras hösten av överfulla bikram yoga-klasser och slutsålda partyhattat snarare än fula raggsockor och Ikeas doftljus.

Jag har många gånger sedan jag flyttade hem till Örebro för fyra månader sedan längtat tillbaka till Vancouver. I de fall där jag har hamnat bakom gamla tanter med rollatorer som tar upp hela den trånga trottoaren i citykärnan, har längtan tillbaka till en stad med puls i varit närmast outhärdlig. Jag tycker mig ibland nästan kunna känna maskar under huden, för att allt i detta land går så fruktansvärt sakta. Särskilt på hösten. Det är mys ute, mys inne, mys i hjärta, mys i sinne kan man väl säga. De som nästan myser mest på hösten verkar vara kassapersonalen i affärerna. Så var det aldrig i Vancouver.
Man vet med all säkerhet att den svenska hösten står på tröskeln när ens vänner på Facebook är i extas över bakning, filmtittande, soffhäng och mys. Alltid detta himla myyys. Jag försöker ändå att försona mig med myset. Jag tänker att om mys åtminstone i några fall betyder lite sex så får ju hösten en helt ny mening. Kanske ligger det något i det där. Nativiteten är ju något större i Sverige än i Kanada. Det är nog på hösten vi tar igen det. “Mysfredag med vackra ljus“. Nä, usch vad fel det kan bli. Jag söker på ordet mys i sökfältet på Facebook och fnittrar lite för mig själv. Hösthumor.
Nyligen fick kommunledningen i Örebro igenom ett förslag om att tillåta trafik på Storgatan för att, enligt bland annat Socialdemokratiska företrädare, få lite puls i staden. Det tycker jag också är riktig hösthumor. Det är mycket som ska slå i takt för pulsen ska höjas i den här staden.
Jag har å andra sidan nyligen och för första gången blivit sambo. Så visst kan min inställning till höstmys och att ta det lugnt och slappa förändras, men fram till dess tänker jag ändå hålla fast vid att det bästa med hösten är nystarten. Pulsen. Möjligheterna. Det är nu vi ska infria våra nyårslöften (om vi inte redan hunnit med det) och det är nu träningsprogrammet inför beach 2012 ska läggas upp.

Ibland undrar jag hur Sverige hade sett ut om inte den svenska hösten hade varit så svensk. Kanske hade vi varit mer framgångsrika, haft större hus och mer pengar. Kanske hade det varit lönsamt för Starbucks att öppna i Sverige. Kanske hade det gjort oss lyckligare. En sak är jag övertygad om - jag tror att fler av er därute skulle må bra av att byta ut höstmys mot lite höstbus!
Alesia Goncharik är en spotifyknarkande student. Hon är 21 år, sosse och sambo med Therese.