Krönika. Peter Ekström.

2017-07-11 06:00

Kärlek, kultur och tuffa tag

Nisse, Nils ­Bejerot, som ibland beskrivs som pappan till den hårdföra svenska nolltoleransen mot knark. Han visade sig vara en varm ­humanist som hellre kramade människor än batonger.

Nisse var nästan som min storebror. Vi var väldigt nära vänner under flera år och ägde en sommarstuga ihop tillsammans med några andra. På slutet hade vi inte så mycket kontakt. Nu är han död sedan ett par år.

Nisse var inget helgon. Vem av oss är det? Men han försökte göra bra saker. Ständigt var han, Nils ­Gärdegård, inblandad i projekt för att göra Sundsvall eller hela världen till en bättre plats. När jag lärde känna honom var han nybliven ordförande för Folket i bild/Kulturfront som då var en betydande tidning som drevs av en stor organisation med lokalav­delningar över hela landet. När han tillträdde var det politiska intriger och kris. Med vänlighet, humor och mild integritet lyckades han leda organisationen vidare och tidningen överlevde.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Men det var ändå knarket som var hans huvudintresse. Detta kom från att några av ungdomens kompisar hade råkat illa ut och dött. Nisse hade försökt hjälpa och stoppa.­ Senare fortsatte han att försöka få hejd på eländet.­ Han var engagerad i många olika projekt och ­organisationer, var ihärdig och trots sitt milda sätt lyckades han reta upp både den ena och den andra. Genom Nisse blev jag bekant med en annan Nisse, Nils Bejerot, som ibland beskrivs som pappan till den hårdföra svenska nolltoleransen mot knark. Han visade sig vara en varm humanist som hellre kramade människor än batonger.

Hasse lever än. Han har också engagerat sig mot knarket. Men han har själv upplevt helvetet och hade i ungdomen ett ”liv” som under lång tid enbart kretsade omkring nästa spruta eller nästa sup. När han lyckades ta sig loss ur detta, bland annat med hjälp av konst, teater och poesi, ville han själv stödja andra. Han, Hans Arvidsson, startade en stödverksamhet för att hjälpa andra att befria sig från knarket. Han stängde inte in sig på något kontor utan bedrev sin terapi på gator och torg. Du kanske har sett den husvagn som var hans bas under några år.

Nu är Hasse i blåsväder. Det har han varit förr. Han är kontroversiell. Han har bokstavligen stått på de utslagnas sida. Den prydligare delen av samhället har haft svårt för det. Han har delat ut rena sprutor till knarkare, han har inte brytt sig om patientjournaler och bokföring, han menar att marijuana borde legaliseras.

Jag håller definitivt inte med om det där sista. Har aldrig gjort. Men runt om i världen legaliseras ­marijuana. Nu är det på gång i Kanada. Det kanske finns goda skäl för det? Det kanske är bättre än knarkkriget i Mexiko. Hasse är inte heller något helgon och den här gången kanske han råkar illa ut. Han har försökt att undsätta sina medmänniskor på sitt sätt. Några har blivit hjälpta.

Hasse har kontakt med folk som aldrig skulle öppna sig för vården, polisen eller någon annan myndighet. Ett viktigt arbete. Kanske är det bara en sådan kontroversiell typ som Hasse som kan göra det. Nu verkar det inte vara möjligt att fortsätta med det. Så synd. Det var en fröjd att möta Hasse och hans brokiga skara på någon konstutställning eller någon annanstans. Idén att kulturen skulle kunna bidra till ett värdigt liv höll han levande.

Nisse är död och Hasse ligger lågt. Han har väl häcken full. Men annars hade det varit kul att få sitta ner med båda dem. Och tänk om Nisse Bejerot hade varit med också. Att sitta ner med alla dem och prata om kärlek, kultur och tuffa tag.

Peter Ekström är rektor för Örebro konstskola och redaktör för Kulturdelen. Han gillar gamla kioskdeckare.

Bäst & sämst

Bäst just nu: Det är sommar och dags att resa på ­semester.

Sämst just nu: Varför kan vi inte få betala ett par hundra­lappar i flygskatt? Det vore rättvist att flyget var med och betalade lite för det som de förstör.