Min idol Percy Barnevik

Empati och medkänsla, det är något mycket fint det. Det är vackert. Det är kanske en av de vackraste egenskaper människan besitter. Förmågan att sätta sig in i en annan människas situation. Förmågan att gå i en annan människas fotspår. Förmågan att se sig själv i andra och andra i sig själv.

Kemiskt går det tydligen till så att när jag gör något för dig som gör att du mår bra, så får jag ett dopamin-påslag i min egen hjärna, som sprider välbefinnande i min kropp - som gör att även jag mår bra. Och så håller det på och flödar fram och tillbaka.

Lasse Berg, som har forskat om människans ursprung och som har skrivit böckerna Gryning över Kalahari och Skymningssång i Kalahari har funderat en del kring empati. Jag var på en föreläsning med honom i höstas där jag ställde frågan om vad han trodde var mänsklighetens största utmaning om vi ska överleva som art på vår planet? Då sa han just det. Empati. Förmågan att ha medkänsla med en annan varelse. Den är inte ny. Vi har tydligen känt empati i tre miljoner år. Och redan på den tiden var den bra att ha om vi skulle överleva. I en nomadgrupp med kanske högst 60 personer så fanns liksom inte plats för psykopater och såna som gjorde saker bara för egen vinning.

Men nu ligger empatin lite dåligt till och därmed också mänskligheten. En forskargrupp i USA har slagit fast att hela två procent av befolkningen där har utvecklats till psykopater. Och det kanske går att hantera, kan man tycka. Men hör på detta – av dessa två procent sitter 20 procent på höga positioner inom politiken och i multinationella företag! Vilket innebär att vi har 28 miljoner psykopater i ledande positioner. Hur bidde det så här?

Men om jag tänker efter är det kanske inte så konstigt, för det är ju den sorten som kan vandra över lik för att ta sig fram. Som ser jorden som en personlig maktsfär och kassakista.

Så därför hamnar hela min världsbild upp och ner när en sån som Percy Barnevik, som jag har häcklat och föraktat och använt som exempel på egoistiska personligheter, gör en helomvändning! Han har varit vd i ABB och Asea, suttit i mängder av styrelser och hållit i ordförandeklubban i jätteföretag i över 35 år. Han har jobbat världen över med samma lilla gubb-klubb som styr de stora företagen och stöttar varandra. Han har varit chef för hundratusentals personer. Effektiviserat – fusionerat - och lagt ner företag med tusentals anställda utan att blinka. Han har åkt runt med skyddsväst i skottsäkra bilar för att folk varit så upprörda på honom för nedläggningar han genomdrivit för ”ekonomins” bästa. Han fick över 800 miljoner som bonusersättning när han slutade på ABB.

Så vad chockerar mig då? Jo han byter arena och börjar arbeta i organisationen Hand in hand, som jobbar med biståndsverksamhet. Åker till södra Indien och kollar in läget och funderar fram metoder. Använder sin kraft, sin intelligens, sina pengar, sin förmåga och sina kontakter i ett enda syfte - att stävja fattigdomen. Han låter kvinnorna driva organisationen och företagen. De startar kooperativ, utbildar, bygger skolor och hälsovård, köper ut barn från fabrikerna, arbetar med återvinning och sopsortering, ser till att kastlösa kvinnor får makt, till och med blir borgmästare. För vidare organisationen till Afrika och Sydamerika. För att rädda världen. Jag blir så imponerad att jag nästan svimmar.

Det är mer än jag kan skryta med. För vad gör jag för att rädda världen? Inte ett dyft. Handlar ekologiskt så gott jag förmår och skänker lite pengar hit och dit och har några fadderbarn. En jävla massa åsikter har jag om rätt och fel och vad samhället och folk borde göra. Men inte reser jag ut i världen för att hjälpa och stödja och motverka fattigdom och bygga en bättre värld.

Men jag gråter så det skvalar när jag ser folk som gör något riktigt bra för andra. För empati och medkänsla på det teoretiska planet har jag så det räcker och blir över. Det ska bara bli lite mer i handling. Och Percy var faktiskt 60 år när han började så jag har några år på mig. Tills jag börjar rädda världen får jag verka i det lilla formatet här i Örebrotrakten. Skicka pengar och öppna dörrar åt folk. Vara vänlig och generös. Helt enkelt vara en empatisk och medkännande medmänniska!