Trendspaning i London

London är en större stad än Örebro. Ja, London är en större stad än Sverige. I London bor det över tio miljoner människor. Av dem är ungefär 40 000 svenskar. Det är som i en ganska stor svensk stad.

En av Londons poänger är att många trender blir synliga där innan de kommer till Sverige och Örebro. Därför åkte jag nyligen till London på trendspaning.

Den första morgonen gick jag längs en gata i Putney. På ett ställe köade folk utanför en arbetsförmedling. På ett annat ställe var det kö utanför ett telebolag. Det var lite oväntat.

Men detta var just i de dagar då Apple utnyttjade mediaberusningen efter Steve Jobs död och släppte sin uppgraderade mobiltelefon på marknaden. Efterfrågan blev stor och många lyckades inte få tag på telefonen. Men för vissa gick det – de som var kunder i särskilda företag, som till exempel vissa telebolag. De kunde gå före i köerna.

Samma fenomen stötte jag nyligen på i samband med Paul McCartneys nya världsturné. Biljetterna är egentligen inte släppta ännu, men är du innehavare av ett visst kreditkort så kan du köpa redan nu. Denna trend kommer säkert att öka. Marknadens aktörer är störtkåta på att kunna styra kunderna ännu mer. Här är deras senaste effektiva verktyg.

Alldeles innan jag åkte hemifrån utbröt en hetsig debatt i Svenska Dagbladet. Det var en gammal präst som påpekade det uppenbara att det nu finns för många kyrkor i Sverige. I Örebro skulle det sannolikt räcka med en kyrka, i alla fall på de vanliga söndagarna. Han föreslog att de övertaliga kyrkorna borde säljas eller sprängas. En mycket tänkvärd idé tycker jag.

I London finns det inga exempel på sprängningar men däremot många försäljningar. Jag har passerat många kyrkor som är sålda och omgjorda till något annat. I London finns det pubar, restauranter, teatrar, gallerier och nattklubbar som har varit kyrkor. Det verkar fungera utmärkt. Dessa byggnader är nu fyllda av levande verksamhet.

Säkert är det någon i Svenska kyrkan som har telefonnumret till Church of England. Det är bara att ringa och fråga hur man gör.

Den tredje trenden är mer oroväckande. I England finns nu ett flertal exempel på hur Israels vänner har gått längre och längre höger ut. Ja, i lokalpolitiken finns exempel på engelska Israelvänner som sitter som representanter för BNP (British National Party). Detta är särskilt uppseendeväckande med tanke på att BNP länge har varit öppet antisemitiskt och har sina rötter hos 1930-talets engelska nazister.

Anledningen till denna vandring mot högeravgrunden är antagligen att Israels brott fördöms av allt fler i mitten och den moderata högern på den politiska skalan. I Sverige är inte ens Folkpartiet riktigt pålitliga Israelvänner längre. Kristdemokrater och Sverige-demokrater är nu de som får ta sig an tankarna om muslimska världskonspirationer och Israels heliga privilegier. Den rasistiska högern, den kristna högern och Israelvännerna glider alltmer samman. En sådan ohelig allians må tills vidare vara liten och inte särskilt betydelsefull. Men dess isolering från ett förnuftigt politiskt samtal kan göra den mycket farlig. Jag är orolig.