Reportage.

2017-05-17 09:38
  • ”Ingenstans passar Mor Stinas äpplen bättre än här”, säger förskolepedagogen Ulla Forsberg. Bild: Karl-Gustaf Mattsson
    ”Ingenstans passar Mor Stinas äpplen bättre än här”, säger förskolepedagogen Ulla Forsberg.
  • Bernt-Olov Viktorsson är äppelträds-entusiast och medlem i den lokala trädgårdsföreningen. Bild: Karl-Gustaf Mattsson
    Bernt-Olov Viktorsson är äppelträds-entusiast och medlem i den lokala trädgårdsföreningen.

Gammal äppelsort räddad

Det är ett av Sveriges äldsta äpplen. Mor Stinas äpplen höll på att försvinna på 50-talet, men räddades till eftervärlden av en slump. Därför kan nu förskolebarn i Örebro njuta av frukten.

”Det är ett stort och saftigt äpple som helst ska ätas direkt”, säger äppelträdsentusiasten Bernt-Olov Viktorsson.

Det må vara litet och knotigt, äppelträdet bakom Lillåns förskola i Örebro, men det ger stora gröngula och saftiga äpplen. Syrliga säger en del, sura säger andra. Kanske det är därför förskolebarnen så gärna äter dem redan i det beska kartstadiet. Mor Stina lär dock le från sin himmel, för det var barnen som hon helst ville skulle äta av hennes äpplen. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


– Ingenstans passar Mor Stinas äpplen bättre än här, säger förskolepedagogen Ulla Forsberg.

Växte upp i slutet av 1800-talet

Den pomologiska litteraturen är knapphändig i sina uppgifter om Mor Stinas äpple. Man vet att moderträdet växte upp i slutet av 1800-talet på ett torparställe utanför Kumla i Närke. Uppkallat efter en änka som hette Stina och att trädet blåste ner i en storm på 1950-talet och försvann. Innan det ett decennium senare dök upp i Örebro. Mor Stina var troligen var gift med torparen Lars Persson som bodde i Hörsta by norr om Kumla. ”Lars Persa” som han kallades hade ett specialintresse. Han kunde äpplen och gick runt i bygden och ympade nya sorter. I slutet av 1800-talet var den kunskapen inte så stor bland torpare. Då var det mest godsägare, präster och storbönder som hade äppelträd i sina trädgårdar. Men Lars Persa lyckades odla fram ett nytt äppelträd hemma i sin egen köksträdgård. 

Säckade ihop för gott

Äpplena blev goda och sålde bra på torgmarknaderna i Kumla, även om mor Stina helst ville ge sina äpplen till grannbarnen. När Lars och Stina Persson gick bort fanns det ingen som kunde ta över torpet och stugan förföll alltmer. I början av 1950-talet var äppelträdet så gammalt att en lättare storm fick det att säcka ihop för gott. Därmed föll mor Stinas äpplen i glömska. Fram till 1965 då äpplet dök upp hos en villaägare i grannkommunen. 

– Det var en örebroare som tillfälligt besökte det gamla ödetorpet och fick se mor Stinas träd. Driftigt nog knep han av några stamskott och tog med hem till sin trädgård i Örebro, för ympning i sina andra äppelträd, säger Bernt-Olov Viktorsson som är äppelträdsentusiast och medlem i den lokala trädgårdsföreningen. 

Över 300 äppelsorter

Vid millennieskiftet ville han plantera ut lokala äppelträd i bygden. Tillsammans med några i trädgårdsföreningen for de till Julita genbank där det finns över 300 äppelsorter. Två träd med ursprung från Kumla fångade snart deras intresse. Det visade sig att pomologerna på Julita hade fått nys om mor Stinas grenar i Örebro, gjort hembesök och tagit med ymp-ris till grundstamning och nya träd. 

– Vi köpte tre stycken som vi planterade i Örebro. Två utanför äldreboenden, och det tredje vid Lillåns förskola.  

Där kan småttingarna njuta av de syrliga äpplena. Troligen till stor förnöjsamhet för barnälskaren mor Stina.  

Läs vidare på nästa sida: Mor Stinas äpple