Segregationen är stor i den svenska skolan och regeringen bedriver en medveten politik som innebär ökad sortering och segregation. Det är bara ett exempel på en politik som inskränker möjligheter och ökar klyftorna, skriver socialdemokraten Tomas Esbjörnsson.

Högerpartierna i Örebro kommun förslår kommunala skattesänkningar och den konservativa regeringen vill sänka skatten i landet med ytterligare 100 miljarder – en ofattbar summa som motsvarar var tionde anställd inom vården, skolan och omsorgen.
De här skattesänkningarna drabbar de sjuka och de arbetslösa och våra barn och unga begränsas i sina möjligheter. Som socialdemokrat vill jag ha ett samhälle som ger alla nya möjligheter. Har man blivit sjuk, drabbats av arbetslöshet eller gjort fel gymnasieval så ska man inte straffas för det utan få en chans till. Därför föreslår Socialdemokraterna bland annat att den kvalificerade yrkesutbildningen utökas med 1000 platser, att 2000 platser med inriktning på bristyrken skapas i arbetsmarknadsutbildningen och att 500 nya platser inrättas för långtidsarbetslösa ungdomar vid folkhögskolorna.

Utvecklingen inom skolpolitiken är utmärkt exempel på hur den konservativa regeringen inskränker möjligheter och ökar klyftorna. Jan Björklund (FP) har lagt många förslag på skolområdet som alla sammantaget leder till en skola som sorterar och stänger ute. I stället behöver vi en skola som gör att dörrar öppnas och fler når kunskapsmålen.
Den konservativa sorteringsskolan kommer att jobba i flera steg. Redan idag sker en omfattande uppdelning av barnen inom grundskolan. Friheten att välja skola har också lett till segregering. Istället för att försöka bryta segregeringen inför Björklund en möjlighet för skolor att ha inträdesprov från årskurs fyra. Jag menar att det är oerhört viktigt att alla skolor, vare sig de är kommunala eller fristående, lämnar lika möjligheter för alla. Det ska inte vara skolan som väljer eller väljer bort elever. Inträdesprov innebär just det – att skolan kan välja sina elever och på det viset förstärks segregationen och ännu fler dörrar stängs.

Ytterligare möjligheter begränsas redan i elvaårsåldern. De val eleverna gör då kommer att spela väldigt stor roll för de framtida möjligheterna. Regeringen föreslår ett system med meritpoäng som leder till detta. Vem vet vad man vill och kan i framtiden när man är elva år?
Vid femton sker den stora sorteringen eftersom det är då man gör sitt val till gymnasiet. Väljer man ett yrkesförberedande program kommer dörren att stängas för universitetsstudier. Reinfeldts regering har gjort att möjligheten att läsa in högskolebehörighet i efterhand blir allt mindre och även om man lyckas kvoteras man till en särskild grupp som konkurrerar om ett litet antal platser.

Till och med de som ändå väljer ett högskoleförberedande program kommer att missa många chanser och se dörrar slås igen framför näsan. Livet kan vara svårt under gymnasietiden och många ungdomar hamnar i svackor där studierna inte fungerar så bra och då kommer naturligtvis betygen att bli sämre. Björklund möter detta med att säga att gymnasiebetyg inte kan läsas upp. Det betyg man fick under sin gymnasietid gäller för all framtid och kan inte förändras.
När Björklunds skola är klar med våra barn har det försvunnit många på vägen och endast ett fåtal har tagit sig igenom med goda resultat. För dem som inte lyckats är möjligheterna att komma igen små.
Socialdemokraterna går till val på en politik för nya möjligheter och minskade klyftor. Inom skolområdet framstår skillnaderna kristallklart. En röst på de konservativa partierna leder till ökade klyftor och färre möjligheter medan en röst på Socialdemokraterna leder till fler möjligheter och minskade klyftor.

Thomas Esbjörnsson (S)
Talesperson i skolfrågor, Örebro