Barn som tomten aldrig hittar till

Jag är en av de där 40 procenten i vårt län som enligt Svenska kyrkan och SCB:s undersökning inte ser fram emot morgondagens julfirande. Jag ber på förhand om ursäkt till dig som är uppfylld av förväntan och ser fram emot att välja och vraka bland sill- och senapssorter. Läsa julrim och citera Kalle Anka. Min mening är inte att lägga sordin på stämningen. Men jag tycker att julen har kidnappats av kommersen. Trots tuffa ekonomiska tider räknar ändå julhandeln med att slå rekord. Handelns utredningsinstitut (HUI) säger att hushållen har mer pengar i plånboken än någonsin. Det är självklart positivt att affärerna går bra. De skapar arbetstillfällen och bidrar till att vi kan finansiera vår välfärd. Örebros näringsliv förtjänar också bättre än de senaste årens stoppolitik och taskiga ekonomiska läge.

Men Sverige slits isär. Klyftan mellan fattig och rik börjar allt mer likna en djup ravin. På 20 år har landets rikaste tiondel ökat sin inkomst med 63 procent. Samtidigt har landets fattigaste ökat sin med ynka 1,7 procent. Så när HUI säger att hushållen har fått mer i plånboken är det de redan välbeställda de syftar på. Samhället lämnar kvar de arbetslösa på botten. Det slår hårt mot landets unga när regeringen inte har verktygen för att tygla ungdomsarbetslösheten. Och när arbetslöshetsförsäkring och socialbidragssystemet har förlist likt ett avknoppat äldreboende. Då är det tufft att glädjas åt stadens glittrande skyltfönster.

Katolska kyrkans Sankt Nikolaus, barnens skyddshelgon, var känd för sin givmildhet och omsorg om de utsatta. Ur denna godhet är vår egen jultomte sprungen. Men det finns barn som tomten aldrig hittar till i vår stad. I Örebro finns över 4 200 barn som inte behöver övertygas om att tomten inte finns. Barnfattigdomen har nämligen ökat i vår stad i flera år nu. Utsattheten gör sig antagligen än tydligare påmind i köphetsen när leksakskataloger tunga som heliga skrifter dimper ner i brevlådan hemma hos dessa barn. Oavsett religiös tillhörighet så skulle vi behöva ett helgon av Nikolaus mått. Coca Cola-tomten av i dag agerar främst som köpmännens hemkörningstjänst.

Att få människor i arbete är nummer ett för att vända utvecklingen. Till dess måste vi tillåta människor att leva värdigt. Arbetslöshetsförsäkringen har jag gett upp hoppet om. Men normen för socialbidrag kan kommunen själv påverka. Barnens tillvaro måste också fredas. Det handlar om att verkligen se till att skolan är gratis. Att inte ens den där 50-lappen tas ut från en familj som redan har en ansträngd ekonomi. Vi behöver en flexibel barnomsorg och helgöppna fritidsgårdar. Här har faktiskt Socialdemokraterna ett konkret 23-punktsprogram. Det sträcker sig visserligen fram till 2020. Men förhoppningsvis får vi se många konkreta åtgärder redan under nästa år.

Julen belyser på många sätt orättvisorna i samhället. Det är därför den gör mig så obekväm. Men jag är också en av de 85 procent i Örebro län som tycker att jul borde handla om att vara med familj och goda vänner. Jag söker mig därför norrut till Västerbottens skogar.
Därifrån önskar jag dig som firar en god jul och dig som inte firar en trevlig helg. Med förhoppning om en ljusare framtid. Ta hand om dig.

Victor Silwerfeldt