Ledare. Robert Roos.

2016-10-15 06:31
"Det vi måste fråga oss är hur var dessa män som pojkar och hur ser deras resa till våldet mot andra och sig själva ut?", skriver Robert Roos. Bild: Jessica Gow/TT
"Det vi måste fråga oss är hur var dessa män som pojkar och hur ser deras resa till våldet mot andra och sig själva ut?", skriver Robert Roos.

Bli en annan man

Pojkar lär sig att förhålla sig till våld som något naturligt. Det ingår i rollen som man.

Vi ser alla oroligheter i samhället omkring oss och då är det viktigt att vi analyserar och pratar om varför problemen uppstår. Vi vet att ojämlikheten breder ut sig och att det är en starkt bidragande orsak. En annan gemensam nämnare är män.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) begås 90 procent av alla våldsbrott av män. 98 procent av alla sexualbrott begås av män. 70 procent av alla som begår självmord är män. Det är främst män som skadar sig själva och andra. Men vilka är dessa män som tar till våld? Det kan ju inte vara några normala män, eller?

Många av de män som använder våld har levt brokiga liv men det är farligt att benämna våldsverkare som några andra. När vi gör det så menar vi indirekt att dessa män inte är en del av vårt samhälle och vår kultur. Det kan inte vara mer fel. Det vi måste fråga oss är hur var dessa män som pojkar och hur ser deras resa till våldet mot andra och sig själva ut? Män är produkter av den norm och machokultur som vi lever i, där våld är en del av konceptet.

Allt börjar med barnen. Pojkar lär sig att förhålla sig till våld som något naturligt. Det ingår i rollen som man. En man ska visa var skåpet ska stå. Män kan använda våld som frigörelse, som vapen och som identitet. Det läser vi om i böcker och ser i filmer. En glorifiering av den stora och starka mannen som tar saken i egna händer. Det stärker den machokultur och de maskulinitetsnormer som vi har i vårt samhälle. Att män blir våldsamma är inte förutbestämt, det är samhällets strukturer som ser till att ge näring till det våld som växer fram. Och detta måste vi göra något åt.

Bland de barn och ungdomar som tar kontakt med Bris (Barnens rät i samhället) är endast 20 procent killar. Killar tar inte hjälp i frågor som är jobbiga och där en själv eller andra far illa. Killar pratar inte med NÅGON om sin situation.

Därför måste vuxna prata med killar preventivt och ifrågasätta strukturen kring de maskulinitetsnormer som sanktionerar våld. Vi måste skapa forum för män och pojkar att diskutera de normer som styr deras liv. Det finns ett motstånd bland män att ha dessa forum och det är en produkt av vad män har lärt sig om manlighet och den kod män har förhållit sig till i majoriteten av deras liv. Det handlar också om skam. Som man vill du inte bli påkommen som sårbar. Män vill vara den som passar in i mansnormen, inte visa upp sin känsliga sida. Det är därför det är så viktigt att män pratar med andra män om vad som begränsar dem.

För att nå dit så behövs det normbrytande aktiviteter i samhället och det är därför glädjande att den socialdemokratiska regeringen prioriterar att förebygga mäns våld mot kvinnor i deras jämställdhetsarbete och att en nationell strategi kommer att presenteras under hösten.

Det gäller också att vi män som vill se en förändring i samhället stöttar och engagerar oss i de organisationer och goda initiativ som finns. Som Män för jämställdhet, Fatta! och stoppamachokulturen.nu.

För det är bara vi tillsammans som kan skapa ett samhälle där män får vara människor. Där män inte begränsas av machokultur och maskulinitetsnormer. Ett samhälle där män inte längre står för 90 procent av allt dödligt våld och där samtycke är en självklarhet och lagstiftningen aktivt motverkar att 98 procent av det sexuella våldets förövare är just män. Ett samhälle där unga män inte längre står för 70 procent av alla självmord. Vi måste skapa ett samhälle där killar och män får vara sårbara, känsliga. 

Vi måste alla kämpa tillsammans.

 

Robert Roos
Robert Roos 

Ombudsman för LO med fokus på mänskliga rättigheter, jämlikhet och ungas rättigheter på arbetsmarknaden.