Ledare. Johan Gynnhammar.

2017-09-25 06:00
”Vi måste våga bygga städer med blandade bostadsmiljöer”, skriver Johan Gynnhammar. Bild: Per Knutsson/TT
”Vi måste våga bygga städer med blandade bostadsmiljöer”, skriver Johan Gynnhammar.

Bostadssegregation grogrund för extremism och radikalisering

Bostaden är i mångt och mycket avgörande för möjligheten att forma sin framtid.

Förra söndags kunde vi i SVT:s Agenda ta del av en djupdykning kring extremism och radikalisering, främst islamistisk sådan. Expert efter expert avlöste varandra i studion och Örebro nämndes ett par gånger. Alla var överens om att det finns en ökad hotbild från radikaliserade extremister och att ett par tydliga orsaker ligger till grund för detta. Orsaker som kan hanteras politiskt, om vi bara tar oss tid och visar vilja.


KOM TILL BOKMASSAN !

ETC och Leopard arrangerar 29 och 30 september Bokmassan (Heden, Göteborg). Massa författare, massa böcker – och inga högerextremister. All information: ETC.se/Bokmassan


Den tydliga bild som framgick av djupdykningen var att radikalisering visserligen kan ske överallt i samhället, men att det finns vissa miljöer som skapar en ökad risk. Miljöer där människors fattigdom är påtaglig, där upplevel­sen av ordningsmakten är negativ, där skolan inte känns som vägen framåt och där man ser hur föräldrar och äldre syskon fastnat i vad man ibland kallar utanförskap. Det handlar om miljöer där framför allt unga killar inte känner att de har makt över sitt eget liv och sin egen framtid. De upplev­er sig vara orättvist behandlade av det övriga samhället, och de ser inte att de får ta plats på lika villkor som andra. I de miljöerna ökar risken, för inte bara radikalisering, utan för all brottslighet. Egentligen är det logiskt. Den människa som trängs in i ett hörn utan vare sig stabil grund eller en väg ut kommer agera i panik. När vi människor är panikslagna blir valen därefter. Dåliga.

Det är ingen naturlag att det ska vara så här, men för att komma åt det underliggande problemet krävs långsiktiga insatser på flera områden. Dels handlar det om det rent polisiära, att inte tillåta att områden att tas över av unga kriminella. Men det handlar också om att skapa en kompenserande skola, att ge människor möjlighet till egen försörjning, att se över hur de offentliga myndigheterna bemöter människor och att skapa en bostadsmarknad som inte cementerar klass- och maktstrukturer över flera generationer. Jag har tidigare skrivit mycket om vägen till en kompensatorisk utbildning. Till ordningsmaktens samt de offentliga myndigheternas roll i samhället tänker jag återkomma. Denna gång tänkte jag i fokusera på bostadens avgörande roll i det rättvisa samhället.

Bostaden är i mångt och mycket avgörande för möjligheten att forma sin framtid. I dagens städer som ofta bygger på 60- och 70-talets tankar blir segregationen ett faktum. Då var idealet att allt skulle finnas koncentrerat i ett område och olika boendeformer byggdes var för sig. Det innebär att människor nu hamnar i områden där de har råd att bo, vare sig de vill bo där eller inte. Resultatet blir att vissa skolor har enormt mycket större utmaningar än andra. Och i vissa bostadsområden har vi en arbetslöshet på upp emot 50 procent. På grund av bristande bostadssocial rörlighet går det i arv till barnen, barn som aldrig ges samma chans.

Vi måste skapa en bättre rörlighet. Det är avgörande för ett samhälle att arbetaren och direktören kan ses vid brevlådan på morgonen. Lika avgörande är det att deras barn träffas och stöttar varandra i klassrummet. För att nå dit måste vi våga bygga städer med blandade bostadsmiljöer. Vi måste hitta vägar så att fler ska kunna efterfråga en bostad utanför miljonprogramsområdena. Örebro har kommit en bra bit på vägen, men arbetet har bara börjat, nu krävs politisk mod och envishet.