Ledare. Lisa Nätterdal.

2017-07-10 06:00
”Ironiskt nog är det ofta de som talar nostalgiskt om tiden då barn sprang ute och lekte och utforskade världen på egen hand som ifrågasätter att föräldrar tar med sig sin mobiltelefon till lekparken”, skriver Lisa Nätterdal. Bild: Erik Mårtensson/TT
”Ironiskt nog är det ofta de som talar nostalgiskt om tiden då barn sprang ute och lekte och utforskade världen på egen hand som ifrågasätter att föräldrar tar med sig sin mobiltelefon till lekparken”, skriver Lisa Nätterdal.

Döm inte föräldrarna med en telefon i handen

Generellt borde vi nog döma mindre än vad vi gör i dag, vi vet inte varför individen har telefonen i handen, vilket samtal den väntar eller vad den svarar på för sms. 

Det finns en Bror Duktig-attityd kring hur vi använder våra mobiltelefoner. Utan att någon vet vad du gör eller varför du håller i telefonen så får du menande blickar från okända människor som får dig att känna att du har gjort något fel.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Vi vet alla att det är farligt att släppa blicken från trafiken eller badande barn så det är inte de tillfällena denna text kommer att handla om utan det jag ifrågasätter är samhällets unisona uppfattning om att telefonanvändning bör minimeras på alla sätt som går. Allt oftare möter jag arbetsgivare som stoltserar med att det råder telefonförbud i arbetsplatsens lunchrum.

Att personalen inte använder sina privata telefoner under arbetstid är på många jobb en självklarhet men då är det ett orimligt krav att förbjuda telefonerna under den obetalda rasten. Tiden för återhämtning får den anställda spendera med att spela spel eller läsa nyheter på telefonen på precis samma sätt som den kan välja att bläddra i en papperstidning eller lösa ett korsord. Att det inte går att kommunicera med kollegorna runt bordet samtidigt som en scrollar genom Facebookflödet är en myt som motbevisas varje dag.

Att kombinera besöket till lekparken med att betala räkningar, svara på mejl, eller skriva en shoppinglista tycker jag är bättre för barnen än att de ska vänta hemma på att detta ska uträttas för att sedan ha en förälder som övervakar deras minsta steg när de leker, vilket skulle minska lektiden.

Ironiskt nog är det ofta de som talar nostalgiskt om tiden då barn sprang ute och lekte och utforskade världen på egen hand som ifrågasätter att föräldrar tar med sig sin mobiltelefon till lekparken. Frågan jag ställer är, varför var det bättre förr när föräldrarna var inne och barnen helt ensamma ute och lekte än att vara med dem i parken och blanda dialogen med barnen med aktiviteter på mobilen? 

Vad gjorde föräldrarna inne när barnen var ute och lekte? Antagligen samma saker som föräldrar gör i dag men nu kan vi kombinera vissa av sakerna med att utforska världen tillsammans med barnen.

Den fritid vi har får vi själva välja hur vi spenderar, vill vi ta in nyheter genom tv på fasta klockslag eller genom att läsa nyhetsflashar på mobilen? Varvar vi ned med en pocketbok eller genom att samla bollar och godis på mobilen? Det ena betyder inte att vi spenderar mer eller mindre tid med våra barn eller vänner.

Att vi tar oss tid att fokusera på de viktiga stunderna i livet och ger vår odelade uppmärksamhet till vår omvärld när det behövs är sunt förnuft. Men det borde också vara sunt förnuft att inte döma andra människor så fort de håller en telefon i handen. Generellt borde vi nog döma mindre än vad vi gör i dag, vi vet inte varför individen har telefonen i handen, vilket samtal den väntar eller vad den svarar på för sms. 

Att ny teknik ändrar våra vanor och beteendemönster är ofrånkomligt. Allt nytt är inte positivt men det är heller inte bara negativt. Balans i livet är väl något vi alla strävar efter och kanske kan smidigheten i att ha så mycket information och så många möjligheter samlade i våra telefoner bidra till just detta. 

Lisa Nätterdal
Lisa Nätterdal 

Ledarskribent som är aktiv i Handelsanställdas förbund och Vänsterpartiet