Ledare. Katarina Bååth.

2017-10-09 06:00
”Den nästan aggressiva marknadsföringen av elbilen får det att vända sig i magen på mig. Det är en alltför lätt lösning som presenteras”, skriver Katarina Bååth. Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
”Den nästan aggressiva marknadsföringen av elbilen får det att vända sig i magen på mig. Det är en alltför lätt lösning som presenteras”, skriver Katarina Bååth.

Elbilen är inte vår miljöfrälsare

Att resa och transportera sig kan inte längre vara lika med att åka bil. Vi måste ställa om i våra huvuden.

Hårdlansering av elbilen pågår. De är billiga att köra, låter mindre än vanliga bilar, är energieffektiva och miljövänliga.

Just det här att de är miljövänliga är något som försäljarna gärna framhäver. När jag slår på ordet elbil på internet så får jag träffar som: ”e-mobility – for sustainable energy”, ”intelligent energy”, ”nu kan du köra in i framtiden”, ”nollutsläpp” och ”drömmer du om en ren miljö?”.


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Ja, de vackra orden om elbilens miljöförträfflighet är så många och så stora att det är lätt att tro att elbilen är frälsaren. Bilen som ska rädda oss från jordens undergång. Den undergång, som vi med hjälp av enorma utsläpp av växthusgaser i atmosfären, kör mot i full fart.

Den nästan aggressiva marknadsföringen av elbilen får det att vända sig i magen på mig. Det är en alltför lätt lösning som presenteras. Att bara byta ut våra bilar mot elbilar, så skulle det vara klart sedan.

Och vi behöver inte vara Einstein för att förstå att det här är lösningen som fordonsindustrin, bilförsäljarna och elbolagen lovordar och försöker sälja på oss. För att de tjänar pengar på att vi fortsätter köpa, köra och tanka våra bilar precis som vanligt även om vi har ett annat bränsle.

Elbilen har många fördelar. Den är mer energieffektiv och den släpper ut mindre koldioxid till atmosfären. För människor som faktiskt behöver en bil är den ett bättre val.  Men vi kan inte bara prata elbil. Vi måste också våga prata bilnorm. Vi måste förändra vårt tankesätt. Att resa och transportera sig kan inte längre vara lika med att åka bil. Vi måste ställa om i våra huvuden.

Faktum är att de utsläppsminskningar vi nu gör tack vare elbilen och andra fordon med miljövänligare bränsle äts upp av att vi åker mer och mer bil. Just nu är det ett nollsummespel.

Bara i Örebro län står transporterna för 40 procent av alla våra koldioxidutsläpp samtidigt som vi vet att många, många bilresor är kortare än både tre och fem kilometer. Resor som lätt skulle kunna ersättas med cykel eller kollektivtrafik. Byte av bränsle och fordon räcker alltså inte. Vi måste cykla mer och åka mer kollektivt. Vi måste bygga städer och samhällen med större närhet. Och vi måste faktiskt resa mindre.

Enligt Trafikverket måste personbilstrafiken minska med 10–20 procent, lokal och regional kollektivtrafik öka med 130 procent och järnvägstransporterna med 120 procent för att vi ska kunna nå våra miljömål och ha minsta chans att hejda klimatförändringarna.

Kan vi minska antalet bilar så får vi också andra vinster. Mindre köer och trängsel som i sin tur skapar plats att göra annat på. Mindre buller och mindre utsläpp. Vi rör oss mer när vi cyklar eller åker buss och tåg.

Så vill vi verkligen rädda världen räcker det inte att byta den gamla vanliga bilen mot en elbil. Den är inte vår frälsare allena. Vi måste våga ifrågasätta bilnormen och förändra vårt sätt att tänka kring resor och transporter på ett mycket djupare plan.