Ge unga makt över sin framtid

Var finns nyckeln för att låsa upp framtidens skola? Sverige har tappat i internationella jämförelser det senaste åren. Det är inte så att vi har en dålig skola, vi är så där härligt mellanmjölksbra. Men det känns som om ambitionerna för att vända trenden och ta nästa steg saknas.
I Örebro ligger behörigheten till gymnasiet och pendlar några procentenheter upp och ner varje år kring 83 procent. Inga alarmerande siffror, kan tyckas. Men det är direkt skrämmande att se segregationen i Örebros skolor. På en skola är det  bara 23 procent (!) av eleverna som går ut med behörighet till gymnasiet. Samtidigt som alla elever går ut med behörighet på en annan.  Förresten är det alarmerande att 255 elever gick på sommarlov i våras utan att få börja på gymnasiet nu i höst. Så länge det ser ut så har Örebros politiker, rektorer och lärare inte gjort tillräckligt.

Målen i skolan är till för att vi ska nå upp till dem. Inte för att vi ska tycka att det är okej när vi kommer halvvägs. Jag vill se en skola där samtliga elever går ut med behörighet. Där alla Örebros unga får gå på det gymnasieprogram som de har drömt om. Jag vill att de unga ska erövra kunskap som de kan bära med sig hela livet. Sverige är ett kunskapssamhälle som efterfrågar utbildat folk som kan stärka och förbättra vår välfärd. Men viktigast av allt, kunskap ger dig makten att forma ditt liv efter dina egna önskningar. Men i dag är det tyvärr inte så. Om man går ut med dåliga, eller inga betyg alls, får man sämre möjligheter till att påverka både sitt liv och samhället. Därmed är rätten till utbildning och till kunskap en viktig del i en demokrati.

Jag har tre förslag på hur våra elever ska lämna skolan stärkta inför framtiden. Jag tror att utbildningssystemets kvalitet  aldrig kan bli bätte än kvaliteten hos sina lärare. För att rekrytera de bästa och mest motiverade studenterna borde vi snegla på Finland. I fyra steg rekryteras studenterna till lärarprogrammet. Förutom betyg görs kunskapsprov, färdighetstester och lämplighetsintervjuer. Bara en av tio sökande går sedan vidare för att påbörja utbildningen. Detta tillsammans med höjda ingångslöner samt fler karriärvägar för lärare, skulle locka till sig de bästa.

 Mitt andra förslag borde inte ta lika lång tid att genomföra som mitt första. Vi borde ge lärarna större möjlighet att systematiskt lära och stötta varandra i det pedagogiska arbetet. Tänk om ett arbetslag turades om att vara inne på varandras lektioner för att sedan ge feedback på vad som var bra och vad som kan förbättras. Förhoppningsvis skapar det en yrkeskår som ständigt utvärderar sina metoder och som öppnar upp sig för nya intryck. I dag finns skolinspektionen som granskar skolorna och ger kritik. Men tyvärr hjälper det oss inte med svaren.
Även rektorn har ett ansvar som pedagogisk ledare. Men enligt en lokal revision från förra året hinner rektorn allt för sällan med sitt uppdrag. Kan vi få rektorerna att fokusera på sitt pedagogiska uppdrag och samtidigt få lärarna att öppna upp klassrummet för varandra, då kvalitetssäkrar vi undervisningen och skapar förhoppningsvis nya höjder i den pedagogiska debatten. Vilket leder mig in på min sista åtgärd.
Förskolan är en verksamhet som örebroarna är väldigt nöjda med. Sällan möter man så mycket uppfinningsrikedom hos pedagogerna som på förskolan. Det ska vi ta fasta på för att göra lärandet mer lustfyllt även i skolan. Den experimentlusta som finns i förskolan är en av nycklarna till att skapa en bättre skola. Det visar även internationella jämförelser av framgångsrika skolsystem.

Jag tycker att skolpolitiken måste höja ambitionsnivån. Ibland känns det som att våra skolpolitiker fastnar i lokalfrågor eller huruvida en skola ska ha en ny diskmaskin eller inte. Jag vill se fler politiker som vågar prata om det faktiska innehållet, om den pedagogiska verksamheter. Och därmed ge lärarna mer stöttning så att de kan göra ett bra jobb.