Guldet blev till sand

Ett av de mest uppseendeväckande budgetförslagen inför 2012 har gått obemärkt förbi. Moderaternas förslag till budget i Örebro skulle nämligen innebära att alla politiska nämnder läggs ner. Nej, det står förstås inte rakt ut i deras budget. Men för att få råd med sina satsningar vill de spara in 20 miljoner på den politiska organisationen. De säger i sin budget att de ”vill avskaffa ett antal nämnder”. Om de vill försämra insynen i skolan, omsorgsnämnderna eller någon nämnd under samhällsbyggnad, det specificeras inte. Att döpa sin budget till ”Ansvar för välfärden”, utan att berätta på vilket sätt en sådan stor förändring ska ske, rimmar illa med rubrikens värdeord.

Några av er kanske tänker att det gott kan skäras i politikerarvoden och julbord. Jag kan instämma i det. Men jag blir också väldigt orolig när Moderaterna använder politikerföraktet som ett slagträ i en för dem ideologisk debatt. För vem är det som ska ha inflytande och insyn över de 6,3 miljarder kronor som Örebro kommun förfogar över. För mig står det klart att det är folkvalda fritidspolitiker. Lärare, restaurangbiträden och industriarbetare som vid sidan av sitt arbete tar ansvar för att det kommunala maskineriet har ett medborgarfokus och tuffar på. I svallvågorna efter Caremaskandalen skriks det nu efter mer insyn och tillsyn av verksamheten. Alla verksamheter kräver styrning och uppföljning för att nå sina mål. Det är inte annorlunda i kommunen.

Moderaternas och Folkpartiets idé är att mer makt ska vara bunden till färre personer. Att experter och höga politiker i allt högre grad ska kontrollera vår vardag. Hur ska färre personer kunna möta medborgarna och se deras behov i Örebros 44 grundskolor och de cirka 150 verksamheterna i barnomsorgen till exempel? Det framstår för mig som övermäktigt även för ett kommunalråd med 25 timmar på sitt dygn. Fritidspolitikerna är de som träffar eleverna och föräldrarna i skolan. Som möter de äldre i hemtjänsten och ser hur personalen har det. Om antalet förtroendevalda minskar kommer möjligheten till insyn att försämras.

Det är inte realistisk att spara in 20 miljoner på den politiska styrningen i nämnderna. Särskilt inte då den i dag kostar 18 miljoner. Det känns inte som det finns någon klar idé för hur detta ska ske. För när Socialdemokraterna inför samstyret efter valet 2010 ville minska antalet kommunalråd och politiska sekreterare sa Kent Persson tvärt nej till det. Moderaterna måste påminnas om att det inte både går att äta kakan och behålla den.

Så se igenom det politiska skådespelet. Pengarna som Moderaterna vill spara riskerar att föra politiker och medborgare längre ifrån varandra.

Victor Silwerfeldt