Ledare. Lisa Nätterdal.

2017-03-25 07:00
”I takt med att tatueringar blev mer vanligt förekommande förändrades synen på tatueringar, från en symbol för något skrämmande till något trendigt”, skriver Lisa Nätterdal. Bild: Henrik Witt/TT
”I takt med att tatueringar blev mer vanligt förekommande förändrades synen på tatueringar, från en symbol för något skrämmande till något trendigt”, skriver Lisa Nätterdal.

Låt inte trångsynthet styra samhällets utveckling

Även de som är mest skräckslagna inför något nytt vänjer sig.

Vi skulle kunna dela upp människor i två grupper. De som vill att allt ska vara som det alltid har varit, som tycker att förändring är ångestframkallande. Sedan finns den andra gruppen, de som tycker att det främmande är lockande och gärna ger sig ut på äventyr för att upptäcka nya saker. 


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Historiskt sett är det de som tar sig an förändring med intresse och engagemang som har fått mänskligheten att gå framåt. Nya upptäckter men också förmågan till att anpassa sig efter förändringar är ett vinnande koncept.

I vardagen tar vi oss an förändring och nya upptäckter med olika inställning. Vissa ser positivt på att samhället berikas av nyanser och fler alternativ medan andra håller fast vid att allt nytt är av ondo och utgår från att varje utveckling är en försämring.

Språket är levande och hur vi använder ord har förändras över tid. Det faktum att vi tillsammans äger rätten att utveckla språket är mäktigt. Ofta sker ändringar i språkbruk så sakta och växelvis att vi inte märker att ord har bytt innebörd eller att vi har anammat nya uttryck. Det är positivt att ett ord som hen blir normaliserat för att det berikar språket. Fortfarande förfasas vissa över att vi helt plötsligt inte måste kategorisera alla i han eller hon, men fler och fler vänjer sig vid ordet och snart tror jag att ingen reagerar när de hör någon använda hen för att neutralisera eller respektera sekretess i en beskrivning av någon.

För några år sedan var det mycket debatt kring om anställda inom serviceyrken skulle täcka sina tatueringar. Vissa arbetsgivare var oroliga för att deras kunder skulle bli skrämda eller ha en förutfattad mening om tatuerade individer, och det skulle kunna leda till mindre lönsamhet. I takt med att tatueringar blev mer vanligt förekommande förändrades synen på tatueringar, från en symbol för något skrämmande till något trendigt. Arbetsgivarna slutade att oroa sig för kunders eventuella fördomar, samhället har helt enkelt vant sig. Jag som har arbetat många år i butik har märkt två olika bemötanden från kunder. 

– Men lilla flicka, varför har du gjort så där mot dig själv? 

Medan andra nyfiket frågar:

– Hur kom det sig att du valde det motivet? Gör det ont? Tänk om jag hade vågat göra så där när jag var ung?! 

Numera är så gott som alla kunder totalt bekväma med att handla från en anställd med tatueringar. Så fungerar människor. Även de som är mest skräckslagna inför något som är ovant eller nytt vänjer sig. De behöver bara lite tid. 

Nu är debatten igång angående anställdas rätt att bära slöja. EU-domstolen meddelade i en dom att arbetsgivare har rätt att införa policys som förbjuder alla religiösa symboler, och då även slöja. Det finns yrkesgrupper som behöver vara tydliga i sin neutralitet i alla meningsfrågor, även religiösa, men de är få. 

Därför måste vi vara uppmärksamma, så att domen inte öppnar för arbetsgivare att kränka anställdas rätt att uttrycka sig. 

Oron för kunders rädsla och trångsynthet får inte styra samhällets utveckling. Vi måste skicka ut signaler om att det inte är någon fara att vi klär oss eller tror olika. Förbud mot slöja signalerar att det är något konstigt som vi måste skyddas mot.

Andras rätt att vara som den är och vill vara, hindrar inte dig från att vara den du är. Vi måste sluta vara rädda.

Lisa Nätterdal
Lisa Nätterdal 

Ledarskribent som är aktiv i Handelsanställdas förbund och Vänsterpartiet