Lyckopiller mot arbetslöshet

Från Centerpartiets arkivskåp drar Jan Björklund, lagom till avtalsrörelsen, fram en gammal surdeg som har legat till sig i väntan på att nu bakas ut. För att unga vuxna ska komma i arbete ska deras löner kraftigt försämras. Samtidigt ska provanställningen, det vill säga anställning utan trygghet, förlängas. Detta gör personer under 26 år mer attraktiva enligt Folkpartiet. Men hur är det tänkt att de unga vuxna ska försörja sig?
Förra veckan skrev vi i ETC Örebro om hur Transportstyrelsen dumpar lönerna genom att ta in personal från Proffice. För samma arbete tjänar inhyrd personal 10 000 kronor mindre varje månad. Där tvingas ”bemannologerna” som Svenskt näringslivs PR-kampanj nu kallar dem, ta extrajobb på helger för att få ekonomin att gå runt. Folkpartiets tes är att om lönespridningen ökar, alltså om det blir större skillnad mellan den som tjänar mycket och den som tjänar lite, då sjunker ungdomsarbetslösheten. Med hänvisning till Danmark försöker Jan Björklund sedan styrka sin tes. Men faktum är att Danmark tillsammans med Norge och Sverige har de högsta ingångslönerna och den minsta inkomstspridningen. Ändå har Danmark och Norge lägre ungdomsarbetslöshet än både USA och Tyskland, som har stor lönespridning. Det är inte så att man i Norge och Danmark lyfter fram den drägliga ingångslönen som svaret på varför de har en lägre ungdomsarbetslöshet än vi i Sverige. Även om en lön som går att leva på inte är fel. Lösningen anses istället vara kopplad till utbildning. Det vill säga Jan Björklunds eget ansvarsområde i regeringen. Det är tydligt att Folkpartiet inte sätter unga vuxnas arbete i första rummet. I stället vill Folkpartiet fortsätta den resa som Alliansen påbörjade 2006.

Avtalsenliga lägstalöner fyller en mycket viktig funktion i den svenska modellen. De motverkar lönedumpning och utbredning av låglönemarknader i Sverige. Det är viktigt att hålla uppe lägstanivåerna då många unga inte har förhandlingsutrymme till något mer. Även för äldre spelar lägstalönerna en viktig direkt och indirekt roll för lönestrukturerna på arbetsmarknaden. Det gör mig oroad att arbetstagare som redan är etablerade inte kan se att de sitter i samma båt som de unga och har ett egenintresse av att unga får en dräglig lön.
Innan övriga partier i regeringen ansluter sig till Folkpartiet och Centerns korståg mot unga, borde de ta lärdom av det tidigare experimentet med sänkningen av sociala avgifter. Detta företagsbidrag skulle också råda bot på ungdomsarbetslösheten. Tesen var densamma. Blir det billigare att anställa så kommer fler i arbete. Inom detaljhandeln och restaurangbranschen där många unga jobbar har företagarna alltså fått sänkt arbetsgivaravgift oavsett om de har anställt nytt eller inte. Tyvärr för oss skattebetalare som fick stå för notan, blev det inget positivt resultat. De effekter man kunde se var snarare det motsatta.

Anledningen till att det inte går bra för regeringens satsningar på att bekämpa ungdomsarbetslösheten är att deras förslag aldrig har varit menade att lösa problemet. Pengar som skulle ha kunnat användas till ett kunskapslyft hos unga utan behörighet, har i stället använts förklätt i mantel för att sänka skatter och avgifter för företagen. Någon akut självinsikt kommer dock inte regeringen att komma till. Vid nästa hållplats hälsade de nämligen på hos årets lobbyist och lovade bort en tredjedel av reformutrymmet till sänkt restaurangmoms. Per Schlingman, regeringens egen propagandaminister, måste ha varit med på färden för reformen sägs motverka ungdomsarbetslösheten fastän många experter är högst tveksamma. Vi får väl se hur det blir med den saken.