Med bara lite konkurrensutsättning så...

I förra veckan presenterade Studieförbundet näringsliv och samhälle, SNS, en forskningsantologi med namnet Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd. Rapporten är den första delstudien i ett flerårigt forskningsprogram med syfte att belysa drivkrafter bakom och konsekvenser av den ökande privatiseringen av välfärdstjänster i Sverige.

Rapporten är väldigt intressant. Den utgör faktiskt den första större studien någonsin producerad av svenska välfärdsforskare med syfte att undersöka de senaste 20 årens privatiseringspolitik. Därför är det inte konstigt att en av antologins främsta slutsatser är att kunskapsläget inom många områden är begränsat.

Men andra slutsatser finns också. Rapporten slår fast att Sverige, som för 20 år sedan hade alla välfärdstjänster inom offentlig regi, nu har nära var femte välfärdsarbetare anställd i privat regi. Utvecklingen har sett lite olika ut i olika delar av landet. Det är främst storstäder, förortskommuner och större städer, som har höga andelar av kommunens verksamhet i privat regi.

Ökningen av privata aktörer under 2000-talet har främst skett genom tillkomsten av fler och framförallt större vinstlyftande aktörer. Det gäller samtliga välfärdsområden även om koncentrationen är tydligast inom äldreomsorgen. Hälften av den privata marknaden inom äldreomsorgen utgörs av två stora vinstdrivande riskkapitalbolag.

Inom skolområdet drivs 64 procent av den privata verksamheten som aktiebolag.

Att privatiseringar och konkurrens är positivt har länge varit ett mantra. Under 1990-talet hette det att med bara lite konkurrensutsättning skulle kostnaderna minska, effektivitetsproblemen försvinna, kvaliteten bli bättre och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Eller ja förlåt, ”kunderna”. Trots upprepad kritik kring till exempel kvalitet på äldreboenden på entreprenad har detta mantra fortsatt att upprepas genom 90-talet och 00-talet fram till i dag. Privatiseringstakten har inte stannat upp och i flera kommunhus runt om i landet hörs en högre och högre malande kör av ”med bara lite konkurrensutsättning så…”

Men hur ser det första vetenskapliga kvittot ut på de senaste 20 årens genomgripande systemskifte? Blev det verkligen billigare, mer mångfald och högre kvalitet? Mångfalden kan helt klart diskuteras med tanke på trenden att stora vinstdrivande riskkapitalbolag, snarare än ideella föreningar och kooperativ, utför våra välfärdstjänster. Antologin visar att det varken finns massor av uppenbara vinster eller massor av förluster med den ökande konkurrensutsättningen.

Men rapporten visar också på flera områden som behöver problematiseras. Till exempel blir det tydligt att också kvalitetsvinsterna och de ekonomiska vinsterna, likväl som mångfaldsvinsterna, starkt kan ifrågasättas. Privata utförare visar sig inom flera områden faktiskt ha något lägre kostnader för sin verksamhet, men samtidigt har besparingen ofta resulterat i en högre vinst för utföraren utan att det offentligas kostnader har minskat. De lägre kostnaderna kan dessutom ses mot en bakgrund av att privata aktörer ofta har en lägre personaltäthet, en lägre utbildningsgrad hos personalen och färre heltidsanställda än motsvarande kommunala utförare. Inom samtliga områden, förutom den starkare reglerade hälso- och sjukvården, verkar socioekonomiskt starka grupper dessutom vara något överrepresenterade hos privata aktörer vilket tyder på att konkurrensutsättning tycks ha segregerande tendenser. Friskolorna är bara ett exempel.

Örebro kommun följer det mönster som rapporten visar vad gäller kommuner i gruppen större städer. Här finns en hög grad av konkurrensutsättning både inom social välfärd och inom samhällsbyggnad. Och vad gäller skolområdet är Örebro kommun i princip riksledande vad gäller friskoleetableringar.

Jag skriver att rapporten är intressant, och det är den. Inte för att den tillför jättemycket för oss som redan från början ställde oss tveksamma till att konkurrens är den osynliga hand som ställer allt till rätta. Vi som ställde oss tveksamma har i åratal förutsett och hävdat mycket av det som rapporten visar. Det som emellertid är intressant med rapporten är vad styrande politiker i Sverige kommer att göra med denna nya information. Nu kommer den från forskarna, inte från vänsterdebattörerna. Hur kommer Örebro kommuns nya majoritet och nyvalda politiker att förvalta denna kunskap? Kommer man att fortsätta på den inslagna vägen som ljuder av tonerna ”med bara lite konkurrensutsättning så…”?

Hanna Richter