Ledare. Kenneth Lantz.

2016-09-17 06:53
”Delaktigheten för de 64 kommunerna i storregionens beslut blir en svår nöt att knäcka”, skriver Kenneth Lantz.  Bild: Maria Bergman
”Delaktigheten för de 64 kommunerna i storregionens beslut blir en svår nöt att knäcka”, skriver Kenneth Lantz. 

Nej till den föreslagna storregionen!

Detta sam­arbete borde kunna ­fortsätta utan någon ny regionbildning.

I veckan valde Region Örebro län att säga ja till indelningskommitténs förslag till att bilda ett nytt landsting i Svealand – bestående av sex län och 64 kommuner med en befolkning på närmare 1,9 miljoner invånare. Men det är ett dåligt förslag. När man dessutom lämnar Värmland utanför denna länsbildning blir förslaget det absolut sämsta alternativet – i alla fall sett ur Region Örebro läns perspektiv.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Idén om att regional utveckling skall ligga på länsnivå, där man bäst vet hur statens pengar skall fördelas och användas på ett effektivt sätt för utveckling av hela regionen, är god. Likaså att det är en positiv utveckling när det regionala ansvaret från staten och länsstyrelsen har överförts till den nuvarande Region Örebro län.

Om man nu tänker sig större regioner än nuvarande län är det viktigt att arbetsmarknad, pendling, sjukvård och etablerad samverkan/samarbete utgör grunden. En sådan region skulle kunna vara Örebro län, Värmland, Västmanland och Sörmland, som redan i dag har ett utvecklat samarbete och dessutom blir en lagom stor region.

Indelningskommitténs utgångspunkt att skapa ett antal färre jämnstarka storregioner som ska konkurrera med varandra är inget som tilltalar mig.

Oavsett om man bildar en stor eller liten region finns det ett antal risker, som är viktiga att hantera på rätt sätt. Jag tänker då framför allt på risk för ett ökat demokratiskt underskott och risken för ökandet av den geografiska orättvisan.

Huvudsidan i förslaget till storregion är att det demokratiska underskottet ökar. Det blir färre politiker i de beslutande organen. Delaktigheten för de 64 kommunerna i storregionens beslut blir en svår nöt att knäcka. Avståndet mellan väljare och beslutande politiker kommer att öka. Detta är erfarenheter som kan dras från befintliga storregioner. Mot detta står en utveckling av en stark lokal demokrati i hela landet där invånarnas tillgång till grundläggande demokratiska rättigheter är både tillgänglig och väl spridd. 

En annan effekt av det demokratiska underskottet är risken för att den politiska representationen från små kommuner försvinner och därmed färre politiker som förstår behoven i de mindre kommunerna. I storregionförslaget är fem kommuner riktigt stora med över 100 000–200 000 invånare. Övriga 59 kommuner varierar från 60 000 ned till 4 400 invånare. Är nästa steg i indelningen av Sverige – kommunsammanslagningar?

Utgångspunkten för Indelningskommitténs förslag till storregion är att hälso- och sjukvården behöver en större organisation för att klara finansiering och utveckling. Jag anser att bildandet av storregioner inte kommer att lösa det finansiella problemet för hälso- och sjukvård. Här krävs ett utökat statligt ekonomiskt ansvar för att få en likvärdig hälso- och sjukvård i hela landet.

I dag finns ett utvecklat samarbete i hälso- och sjukvårdsfrågor i den föreslagna storregionen, där även Värmland ingår. Detta samarbete borde kunna fortsätta utan någon ny regionbildning. När nu Värmland tydligare kopplas till Västra Götalandsregionen får detta konsekvenser för USÖ. Dagens USÖ på tre ben hotas genom att förslaget drar undan förutsättningarna för Karlskoga lasarett.

Förslaget till regionindelning är ett riktigt dåligt förslag. Gör om och gör rätt! 

Kenneth Lantz
Kenneth Lantz 

Distriktsordförande Vänsterpartiet Örebro län