Örebro är ingen ö

Igår och i förrgår debatterade kommunfullmäktige budgetalternativen för Örebro kommun 2013. Den politiska debatten i Örebro har varken mattats av eller tonats ned, trots två val på två år och två år kvar till nästa val. Sverige befinner sig just nu i en tuff tid, med varsel inom industrin som står som spön i backen. Arbetslösheten i Sverige når snart åtta procent. Ekot rapporterade i veckan att utförsäkrade göms undan som sysselsatta i statistiken. Två misslyckanden på centrala områden för en borgerlig regering som har fått styra Sverige i sex år. Örebro är ingen ö.

Örebro är ingen ö. Att Sverige har en regering som misslyckats med jobben och utanförskapet känns även i Örebro. Så är det. Hade regeringen lyckats med det man lovade 2006 och minskat arbetslösheten i stället för att som nu, öka den, hade skatteintäkterna i Örebro varit större. Hade regeringen inte försämrat a-kassan samtidigt som man höjde avgifterna hade kostnaderna för försörjningsstöd i Örebro varit ännu lägre. Detta låtsas dock inte Örebropolitikerna om.

Läser man oppositionspartiernas budgetar finns det ingen som helst insikt i att jobbkrisen är inhemsk. Det gör det å andra sidan inte i majoritetens budget heller, men där handlar det snarare om socialdemokratisk artighet mot samarbetspartierna Kristdemokraterna och Centerpartiet. Allting som visar på högre arbetslöshet ­eller lägre skatteintäkter skylls på ”eurokrisen”. Visst är det så att det just nu pågår en stor europeisk skuldkris som i mycket beror på hur EMU är konstruerat. Men att det skulle vara ett ”euro-­problem” att unga tvingas gå sysslolösa i 90 dagar innan åtgärder sätts in är inte sant. Och det var ingen tysk eller fransk finansminister som ändrade den svenska a-kassan. Det var Anders Borg.

Lyssnar man på oppositionspartierna i Örebro verkar det som om kommunledningen inte satsar en krona på välfärden. De nedskärningar man ägnar sig åt är enbart på grund av ondska. De har självklart mycket mer pengar. I stort följer det den logiska politiska retoriken. Majoriteten gör alltid fel och oppositionen har alltid råd med mer. Kanske väcker man en och annan slumrande sympatisör med sådana ord, men särskilt trovärdigt blir det inte när i stort sett alla partier i kommunen är med och styr på något sätt i riket och/eller i kommunen.

Oppositionen i Örebro befinner sig lite i ett ledarlöst vakuum efter Kent Perssons flytt till Stockholm. Det faktum att oppositionspartierna inte förmåddes enas kring ett budgetförslag, det höga tonläget och att kommunledningen framstår som samspelt och på gång gör att det mest blir tomma tunnor i debatten i Örebro.

Mycket bitterhet finns också kvar hos dem som förlorade omvalet för snart ett och ett halvt år sedan. Det märks på debatten och tonläget. Troligen tror de att det var ett högt tonläge från Socialdemokraterna i opposition som gav det fina valresultatet. Så är inte fallet. Men visst, saklig kritik från oppositionen kan ge ett ökat stöd för dem. Men då måste kritiken vara just saklig. Och den som kritiserar måste inse att allt som är eländigt inte beror på kommunledningen. Örebro är ingen ö.

John Johansson