Valfriheten ryms i det offentliga

”Enskild händelse”, ”olyckliga omständigheter” – äntligen brister fördämningen av bortförklaringar. Nu sköljs anseendet hos Carema, Attendo och de andra riskkapitalisterna långt bort i dalgångarna. Namnet till trots är riskerna för riskkapitalbolagen i välfärdssektorn blygsamma. För vård och omsorg behöver vi alla, oavsett konjunkturens upp- och nedgångar. Vinsten skapar de genom att låta våra äldre ligga i sin kissblöja och spara in på personal. Eller som de privata hemtjänstföretag jag stötte på utan kollektivavtal i Nacka kommun. Som bara gav sin personal lön när de var på plats hos den äldre, inte för transporttiden där emellan. Systematiskt försämras vård och omsorg. Och den som lyckas bäst får bonus.

Dokumentärer har gjorts och böcker har belyst hur riskkapitalisterna slussar ut skattepengar ur landet utan att betala skatt. Riksdagsledamoten Lennart Axelsson (S) från Örebro län frågade Anders Borg redan 2008 om han var beredd att med lagstiftning sätta stopp för denna skatte-flykt. Svaret blev att regeringen följer frågan. Jag kan bara konstatera, trots att regering Reinfeldt har följt frågan har inget lagförslag lagts fram.

Det fanns en välvilja under 90-talet. Politikerna såg behovet av att låta elever själva få välja vilken inriktning och profil som skulle passa deras skolgång. En tanke som i grunden är god. Men misstaget som gjordes var att släppa in vinstintresset över tröskeln. Kanske inte konstigt när regering Bildt satt vid spakarna. Tyvärr såg inte Socialdemokraterna och regering Carlsson vad som väntade runt hörnet och här är vi i dag. Vi borde aldrig ha gått den vägen och vi kan fortfarande välja en annan. Valfriheten att välja den verksamhet som passar bäst behöver inte vara synonym med privata aktörer. En vänster med självförtroende ser möjligheten att skapa valfrihet åt sina medborgare inom det offentliga. Det som behövs är stora öron och modet att möta människors individuella önskemål. I Jokkmokk blev resultatet en samisk avdelning i det kommunala äldreboendet. På köpet fick de då meddelarfrihet för de anställda, ansvariga politiker att ställa till svars och inte riskkapitalister på fjärran öar. Allt detta utan att en krona går till annat än verksamheten. Transparens är ett honnörsord för en kommun. I Örebro sänds kommunens styrelsemöten till och med som webb-TV. Jag skulle vilja se den sändningen från Caremas styrelserum när de diskuterar blöjors absorberingsförmåga.

Nu utökar den politiska majoriteten i Örebro lagen om valfrihetssystem. Det innebär bland annat att människor i äldreomsorgen får välja vilken mat de ska äta. Något som jag tycker är fantastiskt. Vuxna människor på ålderns höst som hela sina liv fått välja vilken mat de ska äta, borde rimligtvis fortsätta få göra det. Men varför de många kommunala köken inte kan stå för den valfriheten är för mig en gåta. Istället får Centerpartiet genomföra det som kommunalrådet Rasmus Persson framhåller som en ideologisk fråga. Socialdemokraterna har här tydligt fått ge efter för att få majoritetssamarbetet i hamn. Resultatet blir vinstdrivande företag som stoppar skattepengar i egen ficka. Om det var värt priset får framtiden utvisa. Men så länge Vänsterpartiet och Socialdemokraterna inte har en tydlig idé om hur de offentliga ska låta människor få göra sina egna val så kommer väljarna straffa dem.

Victor Silwerfeldt