Ledare. Robert Roos.

2017-11-20 06:00
”Att vi skapar ett system där frivilligorganisationer agerar någon form av socialtjänst kommer aldrig att komma alla till del”, skriver Robert Roos.   Bild: Lars Pehrson/SvD/TT
”Att vi skapar ett system där frivilligorganisationer agerar någon form av socialtjänst kommer aldrig att komma alla till del”, skriver Robert Roos. 

Välgörenhet är inte lösningen

Vi har gått åt ett håll där vi har börjat ersätta offentligt finansierad välfärd och stöd med välgörenhet.

En vän är engagerad i en ideell förening som hjälper människor som behöver det. För det mesta handlar det om kläder och prylar men nu inför jul så får människor anmäla intresse till föreningen för att få en kasse med julmat dagen innan julafton, så att de också ska få möjligheten att njuta av en fin jul med god mat. Jag har funderat på det förut när jag har hört om liknande engagemang kring matkassar och det slog mig igen, är det verkligen rimligt att välgörenhet ersätter det som vi gemensamt i samhället ska hjälpa varandra med?


VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning


Nu under hösten så har flera välgörenhetsgalor sänts på tv. Organisationer gör reklam för att människor ska skänka pengar och i dagarna presenterades programledarna för årets Musikhjälpen som förra året samlade in över 50(!) miljoner kronor. Samtidigt som välgörenheten ökar i Sverige och vi ger mer och mer pengar till ideella organisationer, så är det fler och fler människor som är i behov av dem. Fattiga pensionärer, ensamstående mammor och ibland hela familjer söker sig till frivilligorganisationer när ingen annan hjälp finns att få. Hjälp som borde finnas där.

Det finns saker som vi är överens om i vårt samhällsbygge och det är bland annat att människor ska ha en grundläggande trygghet. Att vi alla har rätt till en rimlig levnadsnivå vilket innebär mat varje dag, tak över huvudet, att slippa frysa och att ha rätt till sjukvård när vi är i behov av det. Tyvärr ser det inte ut så. Det blir mer och mer vanligt med frivilligorganisationer som startar soppkök, klädinsamlingar och natthärbärgen. Att människor vill bistå andra med mat och kläder eller skänker pengar till organisationer för att hjälpa människor som behöver, det är så klart upp till var och en och att bidragen ökar visar att de allra flesta vill ta hand om varandra.

Men det är ändå problematiskt. För samtidigt som välgörenhetsorganisationerna får mer pengar så ökar klassklyftorna i samhället och det kan aldrig vara värdigt ett välfärdssamhälle. Det blir än mindre värdigt när socialtjänsten själva hänvisar människor i behov av hjälp till de olika organisationerna i stället för att ge den hjälp som behövs. Vi har gått åt ett håll där vi har börjat ersätta offentligt finansierad välfärd och stöd med välgörenhet. Att vi skapar ett system där frivilligorganisationer agerar någon form av socialtjänst kommer aldrig att komma alla till del. Att välvilliga människor ordnar insamlingar och välgörenhetsgalor för att ge stöd åt fattiga får aldrig ersätta det grundläggande i ett samhälle som ska finansieras via skatten. Du ska som individ aldrig behöva vara beroende av din familj eller enskilda individers eventuella engagemang. Sverige som välfärdsstat ska ge människor trygghet med ett objektivt regelverk som ska gälla alla. Du ska aldrig behöva stå i tacksamhetsskuld till en välgörare och det behöver du inte göra när trygghetssystemen bygger på skatter. Om det är så att de skatter vi tar in i dag inte räcker, så vet vi att det finns utrymme att göra någonting åt det. Människor är uppenbarligen villiga att bidra, om vi då presenterar en plan för att de som har mest också måste bidra lite mer och vad pengarna sedan går till, så kommer en majoritet att stödja den planen. Och vi kommer då att se färre människor som har ett behov av att söka upp välgörenhetsorganisationer för att få hjälp. Människors behov av stöd ska inte vara beroende av välgörenhetsorganisationer, det ska rymmas inom vår gemensamt finansierade välfärd.    

Robert Roos
Robert Roos 

Ombudsman för LO med fokus på mänskliga rättigheter, jämlikhet och ungas rättigheter på arbetsmarknaden.