"CD-skivor är fula som stryk"

Vem kan glömma känslan av att hålla den första Beatlessingeln i handen? Eller av att första gången höra Jimi Hendrix och Janis Joplin. Många som växte upp under 60- och 70- talet äger en samling vinylskivor. Men Göran Forsberg i Nora har en halv miljon i sin samling.

Vinylskivan luktade på ett speciellt sätt. Man fick mer information, det var mer att hålla i än cd-skivorna. En som verkligen värnar om vinylskivan än Göran Forsberg i Nora. Han har fler skivor i sina gömmor än de flesta.

När cd-skivan slog igenom på allvar i slutet av 80-talet förutspådde många vinylskivans död. Och domedagsprofeterna såg ut att få rätt. 1993 var försäljningen jämbördig, men vägde sedan över i snabb takt till det nya formatets fördel. Men någonting har hänt på vägen. Som Fågel Fenix reser sig nu den gamla kära vinylen ur askan igen. Samtidigt rasar försäljningen av cd-skivor. Nu släpps åter många album på vinyl, dels för att kunna möta behoven ifrån diskofiler men även för att tillmötesgå unga människor som har upptäckt det analoga formatet.

Vinylskivan är mer tilltalande

Man kan nog säga att striden mellan vinyl- och cd-format är över. Vill man ha musik i fysisk form är vinylskivan helt enkelt mer tilltalande.

Man kan fråga sig om det på allvar är en sorts protest mot den digitaliserade världen.

– Många säger det men jag vet faktiskt inte. Det ligger nog någonting i det men man kan ju tänka sig att den följer en normal retrotrend också. Allting kommer ju tillbaka i 20- årsintervaller, säger Göran Forsberg, som förmodligen har fler skivor på lager än någon annan i det här landet.

Drygt en halv miljon skivor finns samlade hemma hos Göran Forsberg. Det är fler än vad som till exempel återfinns i Sveriges Radios grammofonarkiv.

Han drogs själv aldrig med av Beatles och Hendrix på 60-talet, som många av hans jämnåriga.

– Man kan säga att jag missade grundskolan. Jag fick närma mig allt det där från andra hållet och det gick bra det också, säger han.

Öppnade en affär med en vän

Det fanns inte ens någon skivspelare i hans hem på 60-talet.

– Den första skivan fick jag så sent som 1971. Det var då musikintresset tog fart på allvar. Det var Bowie och T.Rex som var favoriterna, säger han.

Men han hade en rullbandspelare som han hade köpt ett par år tidigare.

– Jag minns att jag riggade en mick direkt framför Kvällstoppen på radio, så ropade morsan från köket att maten var klar mitt i gitarrsolot liksom, och det kom ju också med på bandet. De där gamla banden är verkligen tidsdokument på alla möjliga plan, säger han.

Görans väg in i skivbranschen började med att han och en kompis köpte upp lite retrogrejer, halvgamla prylar från 30-, 40- och 50-talen. Till slut fick de ihop så pass mycket att de öppnade en affär som de drev i ett år innan lokalen skulle byggas om till soprum.

Göran kom över en låda singlar och på en loppis i Skärholmen kom det fram en kille och frågade om han ville köpa en låda till.

– Och jag upptäckte att de gick att sälja. Jag köpte en folkabuss och började åka runt, säger Göran.

Vinylskivan här för att stanna

Men en dag var bussen full och Göran öppnade butik. I dag är butiken stängd. Göran har flyttat från Stockholm till Nora och skivförsäljningen har flyttat ut på nätet och på mässor i Sverige, Finland och Holland.

Är vinylskivan här för att stanna den här gången?

– Ja, kanske i och med att också en ny generation intresserar sig. De yngre köper gärna nya plattor medan de äldre ofta är mer sugna på rariteter.

Om du måste välja en av de dryga halvmiljonen skivor som finns i din ägo?

– Då blir det nog Electric warrior med T.Rex….på vinyl så klart. Cd-skivor är fula som stryk. Det blir aldrig samma känsla.

Anders Wallén