En junta för jämställd musik

Rockjuntan siktar på att förändra Örebros musikscen. Den nystartade föreningen vill ge kvinnor större utrymme på scenen.
   – Musiken i Örebro är väldigt mansdominerad, säger Kreske Ecker som startade föreningen.

Nästan 90 procent av musikerna som spelar i band är män. Tjejerna är färre, och oftast spelar de ensamma. Örebros senaste musikförening, Rockjuntan, vill öppna dörrarna för tjejer som längtar efter att stå på scenen.
– Det är ett handlingsutrymme som är begränsat från det att man är liten. Vi vill inte att fler tjejer ska känna sig bortputtade, säger Johanna Flykt Bergman.
Det är ingen brist på tjejer som gillar musik, som lever för musiken. Men oftast står de bredvid scenen.
– På de spelningar som jag går på är det bara killar som spelar. Även om det oftast är tjejer som arrangerar. De försöker boka tjejband, men de hittar dem inte, säger Sara Herou.
Visst finns det tjejer som tar plats på scenen också. Men försiktigare, mer försynt än killarna. Oftast spelar de ensamma, men en stol och en gitarr.
– Vi är ju uppfostrade till att inte ta så mycket plats i samhället. Så är det liksom mest singer/songwriter-grejen som är okej, säger Kreske Ecker.

Har fått kämpa hårdare
Själv började hon lyssna på punk när hon var i tolvårsåldern. Men vägen upp på scenen var lång.
– Det var ju bara killar i alla band. Jag tror inte ens att jag tänkte på att jag skulle kunna göra musik själv, säger hon.
De känner igen sig allihop. De har fått kämpa hårt för att få spela och ännu hårdare för att bli tagna på allvar. För att slippa vara en dekoration, vid sidan av de verkliga musikerna.
– Det är helt fruktansvärt för självförtroendet att bara bli bokade bara för att de ville ha ett tjejband. Det blir så många krav då, säger Johanna Flykt Bergman.
Alla har känt det. Pressen för att bevisa att de duger. Att tjejer duger. Kraven blir högre, domen hårdare om de misslyckas.
– Man får inte bara representera sig själv. Om jag spelar dåligt så är det inte bara jag som suger på att spela bas. Då står folk och tycker att tjejer suger, säger Kreske Ecker.  
Hon har jobbat som ljudtekniker och sett band efter band med enbart killar spela sin musik medan tjejerna står framför scenen och applåderar.
– Det störde mig att det aldrig fanns några tjejer med, och det störde mig ännu mer att folk inte tycker att det här är ett problem, säger hon.

Alla genrer
Hennes lösning på problemet blev Rockjuntan. Bara efter ett par möten har föreningen samlat ett 20-tal medlemmar. De planerar konserter, kurser och workshops. Inte enbart för tjejer, men med tjejerna i fokus.
– Det är inget politiskt korrekt korståg. Det ska vara kul, säger Sara Herou.
Den nya föreningen har hunnit få ett rykte. Festarrangörer och krogägare ringer och frågar. Finns det några tjejer som spelar hardcore? Något bra band med queerkänsla?
– Vi tänker att vi ska fungera som en bandbank, visa att det finns massor av bra band med tjejer, säger Emelie Bergermark.
Namn och idéer far i luften när gruppen träffas vid ett fikabord på Café Deed. Listan på band blir längre. Psykedelisk 70-talsrock, punk, hardcore.  
– Vi vill få in alla. Det finns ju en massa proggtanter som har hållit på hur länge som helst. Vi hoppas att de också kommer med, säger Emelie Bergermark.