En kvinnlig värld i East End

Det är modern tid, men ändå långt före p-piller och sexualundervisning. I de fattiga Londonkvarteren möter barnmorskorna en verklighet som både chockar och berör.
– Barnmorskorna i East End är en serie nära liv och död och väcker många olika känslor, säger Gudrun Kjellberg på SVT.

Sjuksköterskan och barnmorskan Jenny Lee har aldrig levt i fattigdom. Hon är uppvuxen på den välmående engelska landsbygden, hon kunde ha valt vilket yrke som helst. Men hon valde att bli barnmorska. Sitt första jobb får hon hos nunnorna från Nonnatus House i en av Londons fattigaste delar.

– Serien bygger på Jennifer Worths memoarer, Call the midwife, som handlar om hur det var när hon kom till East End på 1950-talet, säger Gudrun Kjellberg på SVT som har köpt in serien från BBC.

Författaren dog förra året, bara tre veckor innan inspelningen av Barnmorskorna i East End startade, men enligt en intervju hann hon lägga sig i castingen till tv-serien. Hon bad den brittiska komikern Miranda Heart att ta sig an rollen som barnmorskan Chummy på grund av hennes likheter med rollkaraktären.

– Hon hade sett mig i en annan roll och skrev till mig att jag såg ut som hennes vän Chummy. Och hon hoppades att jag skulle vilja spela den rollen, säger Miranda Heart till BBC News.

I Storbritannien fick Barnmorskorna i East End en trogen publik. Över tio miljoner såg varje avsnitt och flera brittiska skådespelare fick sina stora genombrott i och med serien. Jessica Raine som spelar huvudpersonen Jenny Lee var en av dem.

– Hon hade jobbat med teater tidigare, men det här är hennes genombrott för en bredare publik, säger Gudrun Kjellberg.

Mer som Sverige var på 30-talet

Redan i första avsnittet får barnmorskan Jenny Lee och alla tittare möta extrem fattigdom. Något som sedan återkommer genom hela serien.

Gatorna i East End är fulla av barn, familjer med tio barn hör till vanligheterna. Luften är fylld av svart rök. Lappade kläder hänger på tork i koldiset. De flesta förlossningar sker i hemmen där hygienen är dålig och där det inte finns tillgång till rinnande vatten. Vi får se gripande tragiska scener och hur nya barn kommer så fort ett annat har lämnat vaggan. Som nutidsmänniska kan man inte annat än le när en av nunnorna förklarar att man inte kommer att se någon ände på alla födslar förrän någon uppfinner en magisk dryck som kan få barnen att sluta komma.

– I Sverige var 50-talet en tid där välfärden accelererade och vi levde i en övergång från ett väldigt skiktat samhälle. I East End vid den här tiden är det mer som Sverige var på 30-talet eller ännu tidigare. Men serien har alla möjligheter att vinna många svenska hjärtan. Det finns ett emotionellt sug i den, säger Gudrun Kjellberg.

Färgstarka kvinnoporträtt

Det är främst kvinnorna som syns i serien. Männen finns där men mest i bakgrunden både i hemmen och hos nunnorna på Nonnatus House.

– Det är kul att komma in i en kvinnlig värld på det här sättet. Det är en oerhört välgjord serie. Tv är ett känslomedium och det har man tagit fasta på här. Det är nära liv och död i en utsatt miljö. Det blir väldigt starkt, säger Gudrun Kjellberg.

Mirja Mattsson