Reinfeldts alla misslyckanden

1. Arbetslinjen blev bidragslinjen

”Den enskilt viktigaste uppgiften för en ny regering är att skapa förutsättningar för fler jobb så att fler människor kan gå från bidrag till eget arbete.” Alliansens valmanifest, 2006

Han lovade att sätta folk i arbete – det blev precis tvärtom. Istället har massarbetslösheten bitit sig fast. Sedan Reinfeldt kom till makten har 40 000 ­personer förlorat jobbet.

Andelen av befolkningen som jobbar är idag mindre än när Reinfeldt tog över. Dessutom lever fler på bidrag. Alltså, tvärt emot vad han lovade. 1,5 miljoner svenskar står utanför a-kassan och färre sjuka får ersättning. Därför skjuter socialbidragen i höjden. På två och ett halvt år har försörjningsstödet ökat med 30 procent. Bidragsberoendet ökar mest bland långtidsarbetslösa. 30 000 är fast i Fas 3. Systemet som av kritiker kallas ”modernt slaveri” leder få till arbete. Dessutom är det dyrt. Bidragen till arbetsgivarna som tar emot Fas 3:are kommer under 2012 att stiga till två miljarder kronor.

– Våra förändringar har lett till 120 000 nya jobb, sa Fredrik Reinfeldt i maj 2011.

Nonsens, säger en rad tunga forskare som sågar jobbpolitiken vid fotknölarna.

– Vi kan inte säga om jobbskatteavdraget har gett några effekter över huvud taget, säger Eva Mörk, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering.

Ännu skarpare kritik kommer från Magnus Henrekson, chef för institutet för Näringslivsforskning.

– Ökad sysselsättningsgrad kan inte åstadkommas genom dagens ensidiga fokus på sänkt skatt på arbete, skriver han i en rapport.

Eigil Söderin

2. Vi ska jobba tills vi är 75

”Alla har rätt till en trygg och innehållsrik ålderdom. Men också till att träffa sina egna val.” Fredrik Reinfeldt i sin första regeringsförklaring, oktober 2006

År för år har budskapet blivit allt tydligare. Nu heter det inte längre att den som arbetat hårt har förtjänat att pensionera sig vid 65. Reinfeldt vill att vi ska arbeta tills vi fyller 75. Minst.

Reinfeldt har poängterat att alla svenskar på ålderns höst har rätt till människovärde och självbestämmande. Men han ville redan 2006 ”uppmuntra” oss att arbeta längre, eftersom att vi – generellt – lever och har hälsan längre.

Med tiden har tonen skärpts. Senast i Almedalen sa statsministern att ”drivkrafterna ska ställas in” så att färre lämnar arbetsmarknaden vid 65.

– Ja, jag hoppas det, besvarade han en fråga om han kommer att arbeta när han är 80.

Och nu i veckan förtydligar Reinfeldt ytterligare regeringens linje. Arbetslivet kan snart sträcka sig till 75 år, säger han till Dagens Nyheter.

– De länder som vi möter i öppen konkurrens har inte våra välfärdsambitioner. Dessa länder lägger inte in skatter och avgifter på produktion för att finansiera stora pensionssystem och välfärdslösningar. Och då blir frågan: håller vår ekvation?

Andreas Gustavsson

3. Struntar i jämställdheten

”Alliansen har genomfört en rad reformer för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden...Jämställdhetsbonusen uppmuntrar föräldrar till ett jämställt uttag av föräldraledighet.” valmanifestet, 2010

Faktum är att Sverige inte längre är världsbäst på jämställdhet. Och det är Reinfeldts konservativa politik som drar oss tillbaka i utvecklingen.

Sedan 2008 toppar Sverige inte längre World Economic Forums årliga jämställdhetsmätningar. Istället har vi blivit omsprungna av våra nordiska grannländer och ligger numera på fjärde plats i listan.

Reinfeldts jämställdhetsbonus har inte heller gett några större resultat. Sedan den infördes 2008 har antalet dagar som pappor tar ut föräldrapenning ökat från drygt 21 procent till 23,7 procent.

Med den ökningstakten kommer papporna att ta ut hälften av dagarna år 2035.

En ny diskrimineringslagstiftning har införts. Däremot sviker Reinfeldt löftet att ta bort lagen om tvångssterilisering på personer som genomför ett könsbyte.

Klara Strandberg

4. Bankernas bästa vän

”Man måste ha utgångspunkten att det är ägare som måste ta ansvaret. Vi kan inte acceptera att skicka notan till skattebetalarna.” Fredrik Reinfeldt talar om banker i intervju med Dagens Industri med anledning av EU-krisen, oktober 2011

När finanskrisen slog till skyndade Reinfeldt till storbankernas räddning. Fyra år senare? De har tjänat 200 miljarder kronor.

I tisdags gick finansminister Anders Borg till angrepp mot de fyra stora: Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank.

– Jag tycker att det är provocerande att de upprätthåller sin lönsamhet genom att ha väldigt vida räntemarginaler mot hushållen, sa han till Svenska Dagbladet.

I klartext påstår Borg att han tycker att det är för dyrt att låna pengar från bankerna jämfört med vad bankerna själva får betala för att ta in nytt kapital.

Den här sortens mediala utspel mot finansinstituten har skett frekvent. Och oftast väljer statsministern att skicka fram just Borg för att vädra ”svenska folkets frustration”, för att citera Reinfeldt.

Regeringen nämner mer sällan hur bankerna skyndsamt bäddades in i ett statligt garantiprogram när marken under dem rämnade, eller att det från regeringens sida finns en kronisk motvilja mot att påtvinga finansmarknaden regleringar.

Konsekvensen är att en bank riktigt billigt kan fylla på kassan hos staten, medan en privatperson i behov av kapitaltillskott måste hjälpa till att öka bankens vinst.

Konsekvensen är, översatt till kronor, att de fyra storbankerna 2008 till 2011 tjänade 205 miljarder – efter skatt.

Andreas Gustavsson

5. Abdikerat i klimatfrågan

"Sverige är och ska vara ett föregångsland för god miljö och hållbar utveckling, både nationellt och internationellt.” Fredrik Reinfeldt i senaste regeringsförklaringen, 2011

Naturskyddsföreningen anser att Reinfeldt har gett upp klimatfrågan, att han har ”abdikerat”. Sverige rasar nu på den globala miljötopplistan.

Naturskyddsföreningen har sedan 1985 undersökt om sittande regering håller sina miljölöften. Betyget för hur Reinfeldt skötte sig 2006–2010? Underkänt.

Detta trots att Sverige hade alla möjligheter att göra avtryck som EU:s ordförandeland vid det totalt misslyckade klimatmötet i Köpenhamn.

Detta trots att Reinfeldt vid sitt första riksdagsuppträdande som statsminister deklarerade:

– Klimatfrågan är en ödesfråga för Sverige och för världen.

Kritiken från Naturskyddsföreningen omfattar allt från uranbrytning, slopad skatt på handelsgödsel och upphandlingsförfaranden inom det offentliga till vargjakt, Förbifart Stockholm och steg mot ny kärnkraft.

Fler än svenska miljögrupper noterar att det finns grova avvikelser mellan retorik och praktik. Climate Action Networks har tittat närmare på hur Sverige globalt förhåller sig vad gäller generell och internationell klimatpolitik. I den första kategorin har Sverige sedan 2007 dalat från plats 10 till 34, och i den andra kategorin från 7 till 42.

Reinfeldt hade under klimatmötet i Durban, Sydafrika, tillfälle att revanschera sig.

För att inte ha tagit ägaransvar för statliga Vattenfall, som på kontinenten släpper ut mer växthusgaser än hela Sverige.

För att inte ha motverkat att de svenska utsläppen ökade med elva procent under 2010.

Bland annat.

Reinfeldt kunde ha rest till Durban och delat med sig av hur det är att vara statsminister i ett land som har förutsättningar att ställa om till 100 procent förnyelsebar energi.

Han valde att stanna hemma.

Andreas Gustavsson

6. Riskkapitalister tar över vården

”Alliansen har genomfört flera reformer för förbättrad kvalitet och tillgänglighet, liksom för att förstärka patientens valfrihet i vården.” Alliansens valmanifest, 2010

Kvalitet och valfrihet är ledorden i den Reinfeldtska politiken. Resultatet är ett helt annat: miljarder av ­skattepengar rullar ur landet och patient blir kund.

En rapport från SNS (Studieförbundet för Näringsliv och samhälle) visar att det inte går att bekräfta att Reinfeldts reformer för valfrihet innebär några förbättringar av den offentliga sektorn. Snarare motsatsen. Inom Carema, som är landets största vårdgivare, finns exempelvis ­uppenbara kvalitetsbrister. Personalen på äldreboenden tvingas väga blöjor och bortse från de boendes basala behov för att minimera ägarnas utgifter.

Valfrihetsreformerna har också blivit en dyr historia. I huvudstaden Stockholm har landstingsrådet Filippa Reinfeldt experimenterat fritt med olika privatiseringsmodeller. En av dem är de uppmärksammade ”avknoppningarna”, där kommunala vårdcentraler sålts till arbetande inom verksamheten för en spottstyver. En av dem är Serafen som såldes för 694 500 kronor 2007. Tre år senare såldes verksamheten vidare för 20 miljoner.

Att den offentliga sektorn privatiserats innebär också att miljarder skattepengar försvinner ur landet via riskkapitalbolag. Under 2009 plockade de 15 största privata koncernerna inom vård, skola och omsorg ut tre miljarder i vinst från våra skattepengar. Sedan dess har pengarna fortsatt att flöda ur landet samtidigt som statsminister Reinfeldt fortsatt att prata om kvalitet, valfrihet och trygghet.

Klara Strandberg

7. Sveket mot demokratin

”Den arabiska våren är ett fantastiskt uttryck för människans frihetslidelse. En människors kamp för frihet, demokrati och rättfärdighet. En kamp Sverige gett och fortsatt ger vårt stöd.” Reinfeldts regeringsförklaring, 2011

Två svenskar tillfångatas under ett journalistiskt uppdrag för att klargöra utrikesminister Bildts roll i människorättsbrotten i Etiopien. Istället för att agera för demokratisk pressfrihet gör Reinfeldt ingenting.

I juni förra året tillfångatogs journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye av den etiopiska regimen. De anklagades för terrorbrott efter sitt samröre med befrielsegruppen ONLF och dömdes senare till elva års fängelse.

Utrikesminister Carl Bildts första kommentar efter tillfångatagandet:

– Det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område.

Snart framkommer det att journalisterna var i området för att undersöka om oljebolaget Lundin Petrolerums förehavanden kan ha bidragit till de brott mot mänskliga rättigheter som pågår i landet. Under perioden då bolaget diskuterade en affär med Etiopien satt Bildt själv i bolagets styrelse.

Trots Bildts uddlöshet vad gäller att befria svenskarna – och jävsituation – har Reinfeldt låtit utrikesministern sitta kvar ostörd på sin plats.

Klara Strandberg

8. Sverige slits isär

”Sedan vi tog över 2006 så har det inte skett några vidgade inkomstklyftor.” P1, 26 januari 2011

Sedan Reinfeldt kom till makten har ett enormt gap öppnat sig mellan fattig och rik. Vi har nu de största skillanderna på 20 år – och de bara växer.

Sedan 2006 har den fattigaste tiondelen av befolkningen förlorat 600 kronor – varje månad. Samtidigt har de rika ökat sina inkomster med 14 900 kronor i månaden.

Ojämlikheten har ökat betydligt snabbare än i de flesta andra OECD-länder. Slovakien, Tjeckien, Norge, Danmark och Slovenien är numera mer jämlika än Sverige.

Eigil Söderin