De fula ordens mästare

De flesta försöker undvika dem. De där förbjudna orden som får oss att krypa ihop av obehag. Bengt Dagrin har gjort dem till en vetenskap. I helgen föreläser Sveriges ende maledictolog på Bokdagarna i Rånnesta vid Tysslingen.

Trots att ordet ”kuk” finns i texter från 1000-talet, med exakt samma betydelse som det har i dag, så fick det inte plats i Svenska akademiens ordlista förrän 1986. Men då hade Bengt Dagrin redan publicerat en hel ordbok full av bara fula ord.
– Jag tyckte väl att jag ville ge orden lite upprättelse, säger Bengt Dagrin.

Vissa ord fulare än andra
Han växte upp i Örebro på 40-talet. Redan då började Bengt fundera på de där orden som alla visste att man inte skulle säga högt.
– När jag var liten pojke och sa ”pissa” så fick jag en örfil. Men om jag sa ”kissa” så fick jag en klapp på huvudet. Det bara var så. Vissa ord var fulare än andra, säger han.
Bengt fick aldrig någon förklaring till varför, men hans nyfikenhet var väckt.
På 70-talet flyttade han till Stockholm och fick jobb som spärrvakt i tunnelbanan. Där fanns orden överallt.
– Jag brukade gå ner på plattformen efter jobbet och läsa vad folk hade skrivit på väggarna. Jag ville veta mer om de där orden, men då upptäckte jag att de inte fanns i någon ordbok, säger Bengt.
Då på 70-talet fanns inte en enda ordbok som kunde förklara vad ”knulla” och ”fitta” betydde. Så Bengt Dagrin började leta sig igenom gamla texter och ordböcker tills han hade skrivit en egen bok.

Debut 1985
Den första upplagan av boken Fula Ord kom ut 1985. Då hade Bengt hunnit samla ihop 2 500 fula ord. Men det var bara början. Sedan dess har boken getts ut gång på gång med några års mellanrum. Senaste versionen kom år 2008 och har över 15 000 ord och uttryck.
– Det skulle behöva vara en hel redaktion som jobbar med det här, inte en ensam människa, säger Bengt.
Men i Sverige finns bara Bengt. I andra länder finns flera maledictologer, experter på fula ord och uttryck, men i svenska språket är Bengt ensam.
– Det är konstigt att det går att hitta en liten plattform där man är alldeles ensam trots att nästan allt är så utforskat, säger han.

Ursprunget viktigt
Det handlar inte bara om att samla fula ord på hög. Bengt letar ursprung och historier. För inget ord är fult jämt. De skiftar. Vackra ord blir fula och fula ord blir vardagliga.
– Ordet ”penis” var bland det fulaste man kunde säga i romarriket. I dag kan ju vem som helst säga det, säger Bengt.
Men det behöver inte ta fler tusen år för ett ord att förvandlas från rumsrent till vulgärt. Ordet ”tjej” har hoppat fram och tillbaka mellan kategorierna under de senaste seklen. När ordet dök upp i romani på 1800-talet betyder det helt enkelt ”dotter”. När det tog sig in i Stockholmsslangen runt förra sekelskiftet så användes det om prostituerade. Men bara 30 år senare hade det blivit ett inneord som vem som helst kunde använda utan att skämmas.
– Varför det blir så är det ingen som vet. Orden är ju varken fina eller fula i sig. Det beror helt på åhöraren. Det finns ingen logik i det, säger Bengt.

Svära – en träningssak
Men obehaget sitter ändå hårt ihop med vissa ord. Bengt har fått kämpa för att bli vän med orden.  
– Det är en träningssak. I början tog det emot väldigt. Jag rodnade och stammade innan jag fick fram orden. Jag tror att det tar tre år, kanske mer, att lära sig säga ett riktigt fult ord på ett någorlunda naturligt sätt.  
Fortfarande finns det ord som han kämpar med.
– Ordet hora är så fruktansvärt nedsättande i en gammal mans öron, säger han.
Men egentligen är det inte så farligt. Ordet ”hora” hänger ihop med latinets ”carus” som betyder kär.
– Från början tror jag att det helt enkelt betydde käresta. Men jag har ändå lite aversioner mot det stackars ordet. Och det tycker jag är tråkigt, säger Bengt.
För de behövs, menar han. De där orden som vi tar till när allt går fel.
– ”Fan” och ”jävlar” är bra för att lätta på trycket. Det finns ju forskning som visar att människor som inte släpper ut sina aggressioner får för högt blodtryck. Då är det ju bra att kunna svära.
Men själv svär han sällan. Oftast tar han till hemmasnickrade svordomar.
– Man får ju tänka på att en del tar illa upp. Jag brukar försöka byta ut svordomarna mot något lättare. Det spelar ju egentligen ingen roll vilket ord man använder, bara man höjer röstläget lite. Jag brukar använda ”filmjölk”.
Vad säger du om du slår dig?
– Om det gör riktigt ont så blir det nog ett ”fan” eller ”jävlar”, men oftast klarar jag mig med ”filmjölk!”