Deckardrottingens paradis

Vi följer en mördares spår. På en träbro i Stadsparken i Örebro stannar vi till. Det var här mördaren i boken ”Svart fjäril” satt och blickade ner i månljuset som speglades i vattnet.

Stadsparken är Anna Janssons smultronställe och en av de få Örebroplatser som har nästlat sig in i deckarna om Maria Wern. En serie som annars mest utspelar sig i gotländska miljöer.
I Svart fjäril smyger mördaren omkring i Stadsparken på natten, i växthusen intill äter Maria Wern middag och i Kungsgården, som ligger i Wadköping, finns en målning med en domarscen som också har letat sig in i handlingen.
– När jag kom till Örebro för att gå sjuksköterskeskolan 1979 var Stadsparken en oas för mig. Jag kände mig hemma här och som student hade jag inte så mycket pengar. Då var det perfekt att gå hit och ta med matsäck, säger författaren Anna Jansson.
Det finns mängder av ställen här i parken som betyder något för Anna Jansson. Vi går runt och pratar om kryddträdgården, Wadköping med de gamla husen och bodarna, antikvariatet, lekplatsen, magnoliorna och växthusen.

Översatt till elva språk
– En familj kan vara här en hel dag och det finns något att göra för alla utan att det behöver kosta en massa pengar, säger hon.
Kungsgården som ligger vid det lilla torget i Wadköping har hunnit stänga för dagen. Därinne finns den där målningen som hon gärna vill visa och prata om. Men stängt är stängt. Vi tar en paus för fotografering när en vän till Anna Jansson plötsligt kommer gående. I ett hastigt samtal berättar hon om en ordväxling i Madrid, där någon hade undrat hur det stod till i Sverige egentligen, efter att ha läst ett antal svenska deckare med hemska mord. Anna Jansson skrattar.
– Det är för att vi är så trygga i Sverige som vi kan skriva om hemskheter. Det hade nog inte fungerat lika bra om vi hade varit utsatta för ett krig, säger hon.
Anna Jansson har skrivit tolv spänningsromaner om polisen Maria Wern. Den senaste kom i maj i år. Hennes böcker har översatts till elva språk, och de har filmatiserats och numera skriver hon även barndeckare. Tolv manus om detektiven Emil är klara, fast än så länge är det bara fem av dem som finns ute i handeln.
–Jag njöt när jag skrev dem. Det bara flöt på. Jag tror det kan bli ännu fler böcker om Emil sedan, men jag måste hinna skriva vuxenböcker också, säger hon.

Ärlig familj
Fast nästa deckare är redan klar. Det är bara lite finputsning kvar. Poliser, döttrarna och sambon ska alla få läsa och komma med synpunkter.
– Jag beaktar alla synpunkter, men det är inte säkert att jag ändrar. Mina döttrar och min sambo är bra på det sättet att de är ärliga. Det är från dem man får veta sanningen, säger hon.
Vi slår oss ned i ett av växthusen. Här har romankaraktären Maria Wern suttit och ätit och pillat på en basilika i kruka. I dag är det gräslök på bordet. Vi pratar om sommaren och hur det är med semester för författare.
– Man är aldrig ledig som författare. Jag kan släppa allt för att åka till sjuka föräldrar eller gå på dotterns examen, men hjärnan är aldrig ledig. Inte ens mitt i ett gräl. Hör jag en rasande välformulerad replik säger jag: vänta kan du ta om det där en gång till?

Tillbaka till Gotland
Trots en välfylld kalender blir det ändå en del pauser från föreläsningar och skrivande i sommar. Då lämnar Anna Jansson Örebro och reser hem.
– Är man född vid havet längtar man alltid tillbaka. På Gotland finns det stränder där sanden är lika finkornig som sockerkakssmet. Det är svårslaget, säger hon.
Mirja Mattsson