Semester på hjul

Nu är det peak oil, GPS, klimatlarm och miljöskuld. Bensinpriset är rekordhögt och har för många närmat sig smärtgränsen. Men friheten vill vi inte förlora. Bilarna och familjerna rullar fortfarande på Sveriges vägar.

Lisa Eliasson kommer från Hästveda i norra Skåne. Hon reser mot ett musikäventyr i Delsbo och Bingsjö där hon ska besöka spelmansstämmorna. Efter den lilla vita bilen hänger den egenhändigt renoverade husvagnen. Lisa är lärare till vardags men nu genomgår hon en förvandling och blir spelman för en tid.

– Jag spelar durspel och fiol. Fiolen är ett socialt verktyg för mig. Man sätter sig och spelar och snart har man folk omkring sig, fortsätter hon.

Kylväskan är packad med det som fanns kvar i kylen, lite skinka, kött, smör och bacon. Allt för att hålla kostnaderna nere.

– Visst är bensinen egentligen på tok för dyr idag, men det är bara att betala och glömma. Och jag hade hellre tagit tåget med tanke på miljön, men jag har för mycket grejer med mig.

Hon lirar en schottis från Barsebäck på sitt durspel medan trafiken på riksväg 50 rusar förbi. Därefter väntar en kort stödvila innan resan går vidare.

Kerstin Eldeborg är på väg hem till Östersund efter ett besök i Finspång hos dottern som fyllde 45. Med sig i bilen har hon barnbarnet Erika och dennes sambo William.

Det är en resa på 70 mil. Mormor kör hela vägen då de båda yngre resenärerna ännu så länge saknar körkort.

– Hade heller tagit tåget men SJ:s omskrivna opålitlighet är en anledning till att vi tar bilen, säger Kerstin. Jag har för många gånger fått vänta på ett tåg som aldrig kommer.

William och jag bor i Luleå, berättar Erika, så vi tycker inte att 70 mil är särskilt långt.

– Och vi samåker ju faktiskt, säger William

– Jag ser inte bilresan bara som en transport. Det ska vara en upplevelse att resa, därför väljer jag gärna småvägar istället för Europavägarna. Det går åt lite långsammare och då minskar bensinförbrukningen, avslutar Kerstin.

Henrik Blomberg från Ulricehamn och särbon Maria Nilsson från Hultsfred har just tuggat ner de sista resterna av den hemmagjorda hamburgaren. De sitter och samlar kraft inför den fortsatta resan där slutmålet är Borlänge och den stora musikfesten Peace and Love.

– Jag ser fram mot Magnus Uggla och Roxette, säger Maria.

Att de åker bil faller sig naturligt.

– Vi är båda uppväxta på landsbygden så bilen har liksom alltid ingått. Man kommer ingenstans utan den, säger Henrik.

De hemgjorda burgarna stod Maria för på egen hand och med en välriktad känga till särbon säger hon ”Men åt gjorde du”. Det är väl det som kallas för äktenskapstycke.

De tre vännerna Yvonne Blomquist, Barbro Norberg och Barbro Holmberg är också ute i musikaliska ärenden. De är på väg till Stadra sommarscen där de ska lyssna på Rikard Wolf. De åker över dagen de åtta milen från Köping.

– Det är en något försenad fördelsdagsresa, säger Barbro Norberg som fyllde 75 för två år sedan.

Kaj-Eve Enroth med frun Lena är på väg till Boden för att besöka släktingar

– Vi åker nästan varje år men brukar ta lite olika vägar för att få variation. För mig är det midnattsgolfen som hägrar medan Lena får sköta de sociala plikterna, säger han.

Att köra alla de 120 milen på en dag blir lite för jobbigt.

– Förr kunde vi göra det men numera blir det en övernattning i Sundsvall, säger Lena

Rolf och Ingrid Henriksson är från Husum i Ångermanland. Deras utflykt pekar hemåt efter två veckor i husvagn. Rolf har cyklat Vätterrundan för 12:e gången och därefter var det tio dagar hos släkten i Västergötland.

– Bensinpriset närmar sig smärtgränsen. Vi är pensionärer så det är inte så fett, säger Rolf.

Med på resan är också hunden Lukas. Han får åka i en bur i baksätet

– Han gillar att åka bil så det är inga problem, säger Rolf medan Lukas drar i kopplet.

Text: Anders Wallén
Bilder: Lasse Persson